”Det är bra om du vet hur vi kämpar”

Niklas bloggar om hur det är att vara arbetslös

NYHETER

Jag ska vara jävligt tydlig direkt! Bloggar är så oerhört meningslösa. Bloggar är vad hemsidor var 1998. Alla, ALLA skulle ha en hemsida. Varenda en förutsattes vara så fruktansvärt intresserad av familjen Tappholm i Bräkne-Hobys liv och leverne. Eller liv och leverne. Snarare hur deras villa ser ut exteriört. Hur deras katt klättrar i äppelträdet en majdag. Hur de firade sin semester med att fjällvandra (bilder finns länkade på den skrattade mamman Helene utanför tältet de köpt på Claes Olsson – ja det står också). När Julia och Marcus fick VG i syslöjd, hur KÄLLAREN ser ut ext-och interiört och vem? fan? bryr? sig? Precis så är det idag med bloggare. Samma fula nuna i en ny skepnad. Det är bara för mycket blogg, digitalt klotter över IT himlen.

Jag skulle aldrig, aldrig i hela mitt liv blogga om det inte var för en enda sak. Jag är arbetslös!

Det är möjligt att ni är fullständigt ointresserade av att jag är arbetslös. Eller? Det är klart att ni är. Ni känner inte mig och har fullt upp att investera era känslor i era partner, barn, släktingar, vänner och djur. Kanske har du dessutom jobb så att det här är en ointressant läsning för dig. Kanske är du sjukpensionär, i AMS-åtgärd eller hemmafru (lycko dig). I vilket fall som helst så begär jag inte att du ska bry dig om mig och hur jag mår. Jag blir glad om du gör det men inte heller ledsen om du inte gör det. Men!

Det är mer eller mindre din plikt att ta del av den här bloggen för att du ska veta hur det är för 1.5 miljoner arbetslösa idag. 1.5 miljoner om man räknar med de som tar enstaka kurser för att klara sig, sjuka, förtidspensionerade, hemlösa, horor, sossfall med flera. Det är bra om du känner till hur en av dessa mår varje dag.

Det är bra om du vet vad dina skattepengar gått till nästa gång någon säger aktivitetsgaranti. Det är bra om du vet hur arbetslösa bemöts av myndigheter och andra personer i vår omgivning. Det är bra om du vet hur vi kämpar nästa gång det kommer upp på tal vid någon middag. Det är bra om du får höra det av någon som ÄR arbetslös och som vet vad han snackar om och som du slipper investera känslor i.

Det är bra om du vet hur det känns att inte ens få svar på sina ansökningar, hur värdelöshet känns i kroppen, hur en del tvingas ta sömnmedel för att somna, hur ångest för hur nästa månad ska se ut gnager sönder ens bröst. Hur förnedringen upplevs då din fd klasskompis möter dig på gatan i sin nya bil och har 40 000 SEK i månaden och frågar vad du gör då du kämpade mer än henne i skolan. Du kämpade för ditt liv. Hon verkade mest glassa. Det är bra om du vill sätta dig in i hur företagsamhet inte längre är en väg in i arbete utan en snårig stig som leder till skuld för att så många branscher nu mättats. Du borde vilja det.

Och jag skriver för dig som är arbetslös. För att du ska veta att du inte är ensam. Du? är? inte? ensam. Jag ska svara å dina frågor och funderingar eller om du bara behöver en klapp på axeln. Världsapromise. Jag skriver det här för att alla bara snackar om siffror och åtgärder och för att ingen vill belysa vardagen för 1,5 miljoner. Det är de arbetslösa mot de som har jobb. Det är de två klasserna det handlar om. Vakna upp och fatta det!

Här ska du aldrig få läsa om mina husdjur (har inga), om jag valde nötfärs istället för blandfärs (big diff) eller om den technolåt jag just gjort togs emot av Universal eller inte (lätt inte, men det är också ett sätt för mig att söka jobb!).

Jag lovar två saker:

1) Du kommer bara och endast bara få läsa om mig och min arbetslöshet samt ämnen relaterade kring arbetslöshet. Den kan komma kryddas med något enstaka annat inslag du ska kunna relatera till då jag själv känner att jag blir för gnällig (och bara då) men the mainthing is: Arbetslösheten – inte mitt liv (vilket i stort sett är samma sak i och för sig)!

2) Så fort jag får ett jobb jag trivs med ska jag sluta blogga. Inte om jag får ett jobb jag vantrivs med för det är också ett mentalt illamående att jämställas med arbetslöshet och regeringens sätt att få ner siffrorna

Så med detta hälsar jag dig välkommen som en av Aftonbladets första läsarbloggare. Jag tänker blotta mitt liv för dig for what its worth och är det värt något så gör ni min dag om ni länkar hit eller påtalar den här bloggen för andra. Bloggen börjar i mars – därför så många inlägg från idag den 19:e april

Bästa hälsningar

En arbetslös dagbok

Vad vill DU blogga om?

Läsarartikel

Fler som skriver om arbetslöshet

Niklas