”Personlige Persson” vill vinna röster

NYHETER

Statsministern stryker Filip Hammars skrynkliga skjorta på tid i tv. Larvigt?

Kanske. Men mycket står på spel valåret 2006.

Det finns tre vägande skäl för Göran Persson att ställa upp i program som Filip&Fredriks ”Ett herrans liv”.

? Det är val i höst.

? Valet ser ut att bli mycket jämnt.

? Moderatledaren Fredrik Reinfeldt är populärare bland väljarna.

Kort sagt, efter tio år vid makten riskerar Göran Persson att bli av med jobbet i höst. Det vill han givetvis inte. Alltså sjunger han och stryker med Hammar & Wikingsson.

En politiker talar normalt till förnuftet. Han – eller hon – håller tal, ger intervjuer i sakfrågor och skriver debattartiklar. De torgför kort och gott sitt partis politik.

Måste vara mänsklig

Det är bra och det har fungerat i ungefär hundra år. Men problemet för Göran Persson, och andra höga politiker, är att det inte längre räcker.

För att bli riktigt framgångsrika som politiker måste de också visa upp att de är människor. Med fel och brister, intressen och antipatier.

Det är Göran Persson duktig på. Premiär i mer informella sammanhang gjorde statsministern redan för sex år sedan i OS-programmet ”Hello Sydney”. Bara några dagar senare dök han upp hos Kristian Luuk och lekte ”Arga leken”.

Året därpå utnämnde sig Göran Persson själv till Trivsel-Torsten. Sedan dess har mysprogrammen avlöst varandra. Dans med kossan Doris, pannkakor med Lotta Bromé och Carl Jan Granqvist och så Kristian Luuk igen – nu med bajsande hamster.

Trevlig – på riktigt

Det är ingen falsk bild som Göran Persson visar upp av sig själv i tv-sofforna.

Han är trevlig. Han är en utmärkt konversatör. Han är kvicktänkt och kan både vara rolig och fräck.

Men att Göran Persson berättar om sin första fylla beror inte på att han vill uppmana till, eller avråda från, dryckenskap. Det beror på att han vill vinna valet – igen.

Din bussige granne

Han, och de medarbetare som bestämde att Persson skulle ställa upp för ”Ett herrans liv”, hoppas att socialdemokraternas ledare inte bara ska framstå som en åsiktsmaskin. De vill att han etablerar en relation till väljarna. Utöver beslutspotent statsminister ska han även vara ”the good guy next door”, den bussige grannen.

Valåret 2006 blir det trängsel i tv:s kuddhörnor. Vad sägs om Lars Ohly som potatisodlare i ett trädgårdsmagasin? Eller Maud Olofssons bästa tunnbröd till Göran Hägglunds gravade Vätternröding?

Variationerna är enorma. Men syftet är att få dig till valbåset. Inget annat.

Fotnot: Ni har väl inte glömt Carl Bildt i Bert Karlssons studio sjungandes ”Fyra bugg och en Cola Cola”? Han fick alla falsksångare med sig. Jag lovar.

Lena Mellin