"Zeyno blir hög på klorin"

NYHETER

Skådespelerskan Nisti Stêrk tar sin hyllade kurdiska tant Zeyno från Stadsteatern till Maximteatern för ytterligare föreställningar. Vi träffade henne inför premiären.

Foto: Allt om Stockholm

Vem är Zeyno?

- Det är en tant som blir hög på klorin och som handlar först och tänker sen. Hon tycker mycket med använder inga pekpinnar och när hon har problem talar hon högt för sig själv och med tvättmaskinen... Hon är otroligt nyfiken på Sverige och tror att det bor en kurd i alla.

Var har du hämtat inspirationen till henne?

- Hon är en kombination av mig, min mamma, mammas vänner, en faster, en tant från Norrland. Allt i pjäsen är sant men tillspetsat.

Det är ganska tvära kast mellan burlesk ståuppkomik och djup tragedi som när Zeyno berättar om sin syster som dör i Syrien, är det inte svårt att balansera det?

- Jag jagar inte efter skratten, jag vill att det ska väcka tankar och att människor börjar tala med varandra. Sen älskar jag Hasse och Tage som alltid hade ett viktigt budskap eller något att säga med sin humor. Idag handlar allt bara om underbältesskämt och dra några könsord när det passar. Pjäsen handlar ju om komiska kulturkrockar, men samtidigt konstaterar Zeyno att om hon inte hade kommit hit hade hon inte varit vid liv.

Har föreställningen förändrats något sen Stadsteatertiden?

- Ja, det är lite friare nu. När föreställningen ingick i repertoaren på soppteatern så hade man ju bara en viss tid på sig, men nu kan jag låta allt sväva ut så vad som helst kan hända. Det kan bli 50 minuter och det kan bli en och en halv timme. Mycket bygger på improvisation och kontakt med publiken.

Du har skrivit pjäsen själv, jobbat fram manus till en revy, varit med som skådespelare i flera uppsättningar, dök upp som en av medlemmarna i Kulturpartiet och skriver dessutom på en bok, vad gör du helst?

- Jag vill inte kalla mig dramatiker eller författare eftersom det känns som att förhäva sig gentemot människor som Guillou eller Norén. Men jag ser mig definitivt som en skådespelare som har stor aptit och lust, men jag orkar inte vänta på jobben så därför skriver jag eget. Jag har något att erbjuda och passar det inte så går jag tillbaka till skoaffären där jag brukar jobba. Jag är som Nisse på Manpower där.

Som Garbo, hon jobbade också i skobutik.

- Ja, och hon är en av mina favoriter. Jag beundrar hennes respekt för ensamheten. Jag tror inte på kärleken och vill leva själv. Vilket givetvis får mamma att fråga om jag är lesbisk. Garbo var också invandrare i ett land där hon fick kämpa med språket för att lyckas. Hon och Ingrid Bergman fick ha tallärare och jobbade stenhårt för att lyckas. Och kan de lyckas så kan jag.

Rickard Henley

Allt om Stockholm