Strålningen från Tjernobyl kvar i skogarna i Sverige

Särskilt höga doser finns i svamp, viltkött, ren och insjöfisk

NYHETER

Ännu 20 år efter Tjernobylkatastrofen finns de radioaktiva spåren kvar även i Sverige.

Halterna av radioaktivt cesium är fortfarande höga i svamp, skogsbär, insjöfisk och vilt. Däremot klarar renköttet numera gränsvärdena.

Föga anade svenskar som söndagen den 27 april 1986 njöt av en efterlängtad vårvärme att ett osynligt radioaktivt moln från en kärnkraftsolycka hundra mil bort i samma ögonblick spreds över landet.

Friden bröts nästa dag när mätinstrumenten vid kärnkraftverket i Forsmark gav larm. Då hade det gått två dygn efter explosionen och branden i Tjernobyls fjärde reaktor. I tio dagar spreds radioaktiviteten med vindarna från Ukraina till Europa.

Fem procent av radioaktiviteten sköljdes ner av regn över Sverige, från norra Uppland längs kusten upp till framför allt Västernorrland, Jämtland och Västerbotten.

Oroliga människor

Den första tiden efter olyckan var människor mycket oroliga. Korna hölls inomhus och vårbruket kom av sig. Många slutade plocka svamp och bär, undvek kött från vilt och slutade fiska.

Strålskyddsinstitutets dåvarande chef Gunnar Bengtsson och hans medarbetare ansattes hårt av medier och allmänhet. De försökte pedagogiskt svara på journalisternas frågor, med blandat resultat. Beskeden upplevdes ofta som motstridiga.

En del var rädda för att vistas utomhus, en oro som förstärktes av en forskare som varnade för att låta småbarn leka i sandlådor och plaska i regnpölar.

De praktiska och ekonomiska konsekvenserna av olyckan blev betydligt större än vad myndigheterna trott.

Små hälsorisker

– Men stråldoserna är i dag väldigt låga och risken för hälsoeffekter liten. Det är osannolikt att det någonsin går att se en förhöjd cancerfrekvens efter Tjernobyl, säger forskningschefen Leif Moberg på SSI.

SSI har beräknat att strålningen statistiskt kan orsaka cirka 300 extra cancerfall i Sverige de närmaste 50 åren. Men det går aldrig att urskilja vilka av cancerfallen som beror på radioaktivt cesium.

De människor som får i sig mest strålning är renskötande samer och jägare som äter mycket svamp, bär, insjöfisk och viltkött. De får i sig extra stråldoser på några tiondels millisievert (mSv) per år. Det ska jämföras med den årsdos alla svenskar utsätts för, 4 mSv per år, via bakgrundsstrålning, medicinska undersökningar och radon.

Rennäringen fick ta den värsta stöten av katastrofen. Bara det första året kasserades 78 procent av köttet.

– Vi ångrar att vi till en början satte ett för lågt gränsvärde för renköttet, säger Leif Moberg.

Ät inte sandsopp

I dag har rennäringen återhämtat sig, strålnivåerna är en tiondel av de ursprungliga. Av drygt 52000 slaktade renar förra slaktsäsongen kasserades bara 68 på grund av för höga halter.

Vad som förvånat SSI är att cesiumhalterna fortfarande är höga i svamp, skogsbär och vilt och sjunker saktare än väntat. I svamp ligger nivåerna tio–tjugo gånger högre än gränsvärdet vid försäljning till konsumenter. Storkonsumenter råds att särskilt undvika sandsopp och rynkad tofsskivling.

Miljardförlust

Jämfört med svamp ligger cesiumhalterna i skogens bär i snitt tio gånger lägre. I hjortron är halterna i regel tre gånger högre än i blåbär och lingon, men håller sig oftast under gränsvärdet.

Även i älg och rådjur är strålnivåerna fortfarande höga eftersom djuren äter mycket svamp med sandsopp på favoritmenyn.

Insjöfisk i många vattendrag innehåller fortfarande för höga cesiumhalter. Först 2010 väntas fisken i alla sjöar ha nivåer klart under gränsvärdet.

De totala ekonomiska förlusterna beräknas till runt en miljard kronor.

PO Lindström/TT