”Alkoholkultur”

Veronica Johnssons och Julia Halvdanssons bidrag till Barn- och ungdomsmötets fanzine

NYHETER

På väg hem från Sven en fredagskväll. Det hade varit en trevlig fest med många gamla bekanta och några nya. Jag pratade lite med Andreas innan han var tvungen att åka hem, han hade hittat ett nytt jobb, som undersköterska, och skulle upp tidigt nästa morgon, redan klockan sex.

Passerade Centrumparken vid två-tiden. Mötte Jonna som också var på väg hem, från en annan fest i närheten. Jag tyckte det var bra att få sällskap eftersom vi snart skulle gå förbi krogen.

Väl där var det ett satans liv. Det var bråk och mycket folk ute på parkeringen. Ett gäng män fick syn på oss och kom emot oss.

– Tjena, brudar! Ska ni visa lite?

– Ska vi knulla?

Vi fortsatte att gå och försökte ignorera deras äckliga raggningsförsök. Blev arg men vet att det inte är någon idé att ens säga något. Man kände sig maktlös.

De var rätt fulla och hann inte med våra påskyndade steg, så de skrek ”jävla horor” efter oss istället. Vi fortsatte bara att gå.

När vi skildes åt hade jag bara cirka tre kilometer kvar. Men på den korta biten hann jag få ett antal skällsord skrikna efter mig, få en glasflaska kastad efter mig från en förbiåkande bil full med raggare och ägnat tio minuter åt att vara livrädd för de två högljudda fulla männen bakom mig. Väl hemma kokade jag en kopp te, drack och gick och la mig.

Den här promenaden ägde rum när jag var femton år. Samtliga fyllon på vägen var 30-plus.

Visst, jag var på en fest där folk drack. Alla var inte glada men där visste i alla fall alla hur man behandlar en annan människa. Jag kände mig inte hotad, inte kränkt, inte otrygg. Men jag gissar att det är det ökända ungdomsfestandet man kan läsa om i tidningarna.

Men jag tar hellre den olagliga ungdomsalkoholkulturen, än de ”städade” vuxenfesterna jag möter på vägen hem.

Läs mer

Veronica Johnsson , Julia Halvdansson