”Totte var värd bättre!”

NYHETER
Råttor ligger Sandra varmt om hjärtat.
Foto: <rod>LÄSARBILD</rod>
Råttor ligger Sandra varmt om hjärtat.

Jag gick in i den vanliga djuraffären för att köpa lite inredning till mina råttjejers bur därhemma. Var bara tvungen att gå in i djurrummet och kika på djuren, ni djurälskare känner säkert igen er.

I en bur låg det fina råttungar av hankön och sov i en hög. Bredvid dem satt en mager liten stackare och försökte knapra på lite torrfoder. Jag ropade på honom och han sprang direkt fram och klättrade upp på gallret till mig. Jag klappade honom på magen och lät honom provsmaka på mitt finger, vi fick direkt kontakt. Vad många inte vet är att råttan är ett fantastiskt sällskapsdjur. Den är social, vänlig och mycket intelligent. Med en råtta kan du få en djup relation och dela många roliga och mysiga stunder.

Då såg jag att det inte stod rätt till i hans mun, de övre framtänderna stod ut åt sidan. Jag gick till en dam i personalen och sade till henne att han kanske var så mager för att tänderna inte växte som de skulle, de skulle titta på honom sade hon. Inget hände. Då sade jag till en annan tjej som arbetade där att ta sig en titt på honom. Inget hände.

Till slut tog jag upp honom själv och visst var det så, tänderna växte inte som de skulle. Jag tillkallade personal och de tog fram en låda som jag skulle sätta honom i. Innan jag motvilligt satte i honom, smekte och kliade jag honom lite. Vad han njöt! Han slöt ögonen och myste där i min hand, som om han aldrig känt det så förut. Sedan lade jag försiktigt ner honom i lådan.

I kassan frågade jag hur de kunde ha undgått att se att något var fel på den lilla ungen. Det är ju ändå en djuraffär som har ansvar för de individer de inhyser, då borde de undersöka dem för att se att de är friska. Som svar fick jag att de var ju där 8.45 och hann inte.

– Så råttbebisarna kom idag? frågade jag.

– Nej, visserligen inte, svarade de.

Sedan frågade jag vad som skulle hända med honom, de sade att de skulle se om någon ville ta hand om honom, och försöka få honom såld till någon som ville engagera sig. Det var svårt att gå därifrån, jag ville ju så gärna ta hand om honom, men det gick inte på grund av att jag har honor hemma. Jag gick hem med en hemsk känsla i magen?

Väl hemma kunde jag inte sluta tänka på honom. Jag ringde alla mina vänner och beklagade mig. Totte fick han heta, det syntes ju på honom, liten och ynklig som han var. Efter att ha stampat runt hemma i lägenheten i två timmar kom jag på lösningen. Råtthjälpen! Det finns nämligen en ideell verksamhet som tar hand om vanvårdade råttor, och även råttor som av någon anledning inte kan stanna i sitt ursprungliga hem. Jag ringde Råtthjälpen och de sade att de självklart kunde hitta någon som kunde ta hand om Totte. Det fanns gott om hopp för honom. De hade många gånger fått in råttor med värre fel än tänder som växer snett.

Råtthjälpen berättade att det bara är att klippa tänderna en gång i veckan, vilket inte är några problem att lära sig själv. Jag skulle ta hand om honom i två veckor och sedan ta med honom på råttutställningen i Norrtälje. Han skulle få bo i en liten bur här hemma och äta goda proteinrika puréer som jag mixat till honom. Dagen efter skulle vi åka till min vän som jobbar på en djurklinik och klippa hans tänder. Jag blev överlycklig! Jag verkligen längtade efter att få hålla Totte i min hand igen!

Jag ringde genast till djurbutiken. Jag berättade entusiastiskt om den vård Totte skulle få och att de lika gärna kunde ge honom till mig istället för att avliva honom. Vad tror ni hade skett? Inte ens två timmar fick han leva. De avlivade honom där, direkt. Så mycket var deras ord värt. Jag vet inte hur det gick till och jag vill heller inte veta. Hade de sagt detta när jag var där hade jag aldrig lämnat butiken utan honom. En sak är säker, jag kommer att följa Råtthjälpens råd att aldrig gå in i en djuraffär igen.

Det känns orättvist. Totte borde ha legat hos mig och myst i denna stund. Han kunde ha fått leva ett lyckligt och tryggt liv. Han var värd bättre.

Läsarartikel

Sandra Hollstedt
Foto: <rod>LÄSARBILD</rod>
Sandra Hollstedt

Sandra Hollstedt