Storyn om framgångs-sagan Street

1 av 2
Jessica Powalko, Anna Lundström och Emelie Forsman vilar ut mot mosaiken Miraculum. Foto: Malin Arnesson
NYHETER

En man som fortfarande tror på drömmar.

Ett garage på 1400 kvadrat.

En kreativ plattform på tuffaste knivsöder.

Aftonbladet berättar sagan om Street.

Hornstull, augusti 2004.

Söderfolket börjar plötsligt helgsamlas vid Hornstulls strand. Snacket går i latte-leden. En helgvända på den nya gatumarknaden Street blir snabbt lika självklar som första glassen på Nytorget i maj.

Två år senare har en inflyttad irländare sett till att Street flyttat in i ett mastodontgarage. Street har vuxit till en institution. Marknaden drar som mest 60 000 besökare per helg.

John Higson försöker förklara hur det gick till.

Det började, naturligtvis, med en dröm.

Våga och vinn

Om drömmen blir framgångsrik spelar mindre roll för Higson.

Vågar du, så vinner du, liksom. Per automatik.

- Just go for it. Drömmar är vackra, men att förverkliga dem också. Om jag misslyckas - so what, jag försökte, you know? Det är mitt sätt att tänka.

Lätt att säga för en man vars dröm blivit mer än en braksuccé.

1999 startade John Higson Bondens Egen Marknad, marknaden på Katarina Bangata med ekologiska lokalproducerade råvaror.

Succé? Jajamensan.

Efter framgången med Bondens Egen stod de flesta byråkratiska dörrarna redan öppna. Inte en enda behövde sparkas in för att Higson skulle kunna sapa en liknade mötesplats för kreatörer.

Gatu- och fastighetskontoret gjorde tummen upp.

Raggade sponsorer

- De sa: "Okej, kul idé. Och vi har sett vad du gjorde med Bondens Egen." De lyssnade och hade en öppen attityd.

En joggingtur i hemkvarteret löste lokalproblemet. Efter att ha spanat på lämpliga platser för Street under ett halvår låg där ett rått, stort, lagom inbjudande parkeringshus.

Bilarna i garaget fick vackert flytta på sig.

Higson samlade en stab och började ringa sponsorer.

Själv kallar han dem "vänner".

Vänner i det sammanhanget betyder pengar. I dag är bland andra Amnesty och Fortum engagerade i Street.

- Själva marknaden ska bara gå runt. Vi säljer kaffe, mat och alkohol. Det är så vi får in våra pengar. Och företag och organisationer hyr in sig här varje vecka.

Den mer abstrakta delen av framgångssagan stavas bredd. På Street ska det finnas utrymma för olika sorters kreativitet. Och den som vill sälja prylar på Street bara för vinnings skull kan se sig om efter en annan marknadsplats.

- Jag vill ha sakerna någon bara har knypplat ihop, tillsammans med vackra saker som tagit lång tid att skapa. Jag vill ha mixen.

Den gäller även besökarna. Men där de flesta knappt lägger märke till utbudet i garaget för det söderchica Sofo-folket ser John Higson något annat.

- Visst, jag kan se trendfolket komma hit. Men det är inte medvetet - vi har inte letat efter en cool publik. Vi har bara gjort det vi vill göra. Jag vill att Street ska vara en plats för alla , från blåhåriga tanter till hiphopare.

Mannen utan gränser

Och drömmen Street växer.

Ynglar av sig.

Sprider sig.

Utan att Streetstaben behöver lyfta många fingrar.

- Vi blir uppvaktade av folk i andra städer: Oslo, Amsterdam, Berlin och Malmö. Vi ringde inte Malmö, Malmö ringde oss.

Snart öppnar Street i Malmö. Men sagan verkar inte sluta där. John Higson är inte direkt gränsernas man.

- Nej. Det finns ingen gräns. Möjligtvis för min egen inblandning - kanske vill jag göra något nytt. Men Street står och faller inte med mig.

Street i siffror

Softad atmosfär. Foto: Malin Arnesson
Softad atmosfär. Foto: Malin Arnesson

Street - mer än bara mode

Varför går du till Street?

Frida Eriksson, 24. Foto: Malin Arnesson
Frida Eriksson, 24. Foto: Malin Arnesson
Frida Thure, 24. Foto: Malin Arnesson
Frida Thure, 24. Foto: Malin Arnesson
Johan Jerresand, 27. Foto: Malin Arnesson
Johan Jerresand, 27. Foto: Malin Arnesson
Björn Axelsson, 28. Foto: Malin Arnesson
Björn Axelsson, 28. Foto: Malin Arnesson

Sara Haldert, Aftonbladet