Vad ser de hos en sadist?

Han är dömd för att grymt och bestialiskt ha misshandlat sin styvson, ett värnlöst och oskyldigt barn. En liten, handikappad pojke, på bara tio år.

Nu får denne man i häktet kärleksbrev från okända kvinnor.

Hur är det möjligt?

Självsäker och obesvärad sitter Eddy Larsson, Bobbys styvpappa, återigen i rättssalen, den här gången i Göta hovrätt.

Borta är förlovningsringen.

Och borta är helskägget - hakan är välrakad och under näsan sitter istället en ny, bred rabatt.

Förlåt att jag säger det, men det kan knappast vara hans utseende som lockar kvinnorna att skriva.

Är det en ledig, medelålders man med ordinärt utseende de söker, finns det spaltmeter med sådana både på nätet och i tidningarna, de flesta alldeles vanliga, reko, hyggliga män som söker en kvinna i sitt liv.

Men det är Eddy Larsson som får breven.

Det är honom de skriver till.

Det är han som lockar.

Liksom så många kända brottslingar före honom.

Ju värre brott de begått, ju mer uppmärksamhet de fått, desto fler kvinnor är det som lockas.

Polismördaren Tony Olsson, Mats Rimdahl, ledare för Maskeradligan, Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt har också dragit till sig kvinnor som magneter genom åren.

För att inte tala om Juha Valjakalla, dömd för det grymma trippelmordet i Åmsele 1988, han formligen dränktes i kärleksbrev.

Fenomenet är inte nytt och inte särskilt ovanligt, men lika sorgligt och beklämmande för det.

Ständigt lockar dessa grova brottslingar till sig rader av kvinnor.

Vad är det de ser som inte vi ser?

När vi har gråtit över bilderna på Bobby, när vi nästan inte har kunnat läsa och höra vad han utsatts för, för att det gör för ont, för att det är bortom begriplighetens gräns - vad gjorde de då?

När vi ser en sadist, en man dömd till tio års fängelse för grov misshandel av ett oskyldigt barn, ett barn som plågades i timmar, dagar, veckor och månader innan han slutligen dog och sänktes i en sjö - vad ser de då?

En stackars oskyldig, missförstådd man, offer för omständigheter han inte rår över? Som inte alls gjort sig skyldig till de grymheter tingsrätten dömt honom för.

En man som bara de kan förstå och förlösa.

En man de kan "hjälpa".

En man som behöver dem.

Under rättegången mot Tony Olsson träffade jag en av dessa kvinnor, en snart 30-årig kvinna, djupt fascinerad och förälskad i mannen där framme, en mördare och våldsman.

- Jag vet att han kan förändras, sa hon.

En klassisk replik - och en av drivkrafterna bakom fenomenet.

Nu är det Eddy Larssons tur. Nu är det honom kvinnorna dras till.

Nya kvinnor. Nya barn. Nya offer?

Ja, kanske - risken är i alla fall stor.

Bobby var inte hans första offer.

Låt det bli hans sista.