Bolibompa – då går larmet

Aftonbladet följde ”Liv-räddarna” i Solna under ett dygn

1 av 6 | Foto: Mats STrand
GRÅTER I BILEN Brandmännen rycker ut till en trafikolycka på Huvudstavägen. En kvinna sitter och gråter i sin bil. Hon är chockad, blöder inte, men har ont i nacken. Hon får en stödkrage.
NYHETER

SOLNA

Brandmännen är samlade framför tv:n.

Bolibompa har precis börjat.

Då går larmet.

Klockan är strax efter sex på kvällen. Nattskiftet har just gått på. I vardagsrummet drar ett tiotal brandmän fram fotpallarna och sätter sig i en halvcirkel och tittar på Bolibompa.

Plötsligt blinkar den röda lampan på väggen och en ilsken larmsiren tjuter. En röst ekar från högtalarna: ”Trafikolycka på Huvudstavägen.”

Allt förändras snabbt

I samma sekund förändras allt – rörelser, ansiktsuttryck, blickar.

Tio sekunder senare sitter vi med brandmännen i full utrustning, i en av de tre bilar som rycker ut.

Klockan 18.52 är vi framme på olycksplatsen, där en mängd förbipasserande samlats.

I en av de krockade bilarna, en Volvo, som står mitt i korsningen, sitter en kvinna och gråter.

Två brandmän hoppar ur bilarna och springer mot henne. De vet inget om hennes skador.

Kvinnan heter Rosita Norouzi och är chockad. Hon blöder inte, men har ont i nacken. Hon säger:

– Den andra bilen kom som en blixt, jättesnabbt.

Brandmännen talar lugnt med henne och plockar fram en stödkrage.

Brandmästaren Joakim Rönnbäck går omkring med en mobiltelefon. Han är allvarlig och koncentrerad när han lämnar en preliminär rapport till SOS:

– Två, tre chockade, en kvinna allvarligt skadad.

Hämnas på spagettin

Ambulansen är framme och brandkårens jobb är klart. Klockan 19.18. Vi är på väg tillbaka.

Kaffet vi lämnade kvar i matsalen är fortfarande ljummet.

Det är dags för middag och kastrullerna plockas fram.

– Nu ska jag hämnas på spagettin, säger Jonas Gårdér, 32.

Med i Bolibompa

Dagen före lagade han spagetti när larmet gick. När han kom tillbaka hade den kokat i nästan 40 minuter. Han åt upp den i alla fall.

I dag gör Jonas ett nytt försök.

Men han får inte vara i fred när han lagar mat. Kamraterna återupptar Bolibompa-skämten som avbröts av larmen.

– Du missade Bolibompa. Nu får du vara med igen, skrattar en kollega.

Tidigare på kvällen berättade Jonas lite skamset för kollegorna att han är med i kvällens Bolibompa.

– De frågade, jag kunde inte tacka nej.

Brandmännen rusar till tv-rummet för att titta på kollegan. De missar barnprogrammet på grund av larmet. Men Jonas slipper ändå inte sitt nya smeknamn: Bolibompa-Jonas.

Brandmännen är medvetna om att allmänheten inte vet mycket om deras tillvaro.

Nöjda med tv-serien

– Folk tror väl att vi bara släcker bränder och räddar katter som fastnat i träden, säger någon.

De är nöjda med SVT:s dokumentär Livräddarna, där publiken fått se vad de gör.

Men de våldsamma bränderna och de blixtsnabba utryckningarna är bara en liten del av det de möter. Ibland händer det roliga saker. Någon berättar om larmet om att en elefant hamnat i vattnet någonstans i Stockholm. Alla skrattar.

Men de roliga larmen är få.

Vad är jobbigast?

Alla tystnar.

– Det är nog självmordslarmen. Det är värst av allt. Man säger att man har riktigt otur när det kommer under ens skift, säger Anders ”Mora” Eriksson, 29.

Misären det värsta

– Man vet aldrig hur skadad personen är. Om det är någon som kastat sig framför tåget, vet man inte vad man möts av när man kryper dit, säger han.

Lasse Bohlund har jobbat som brandman i 34 år och går snart i pension.

Vad bär du med dig?

Han tänker länge.

– Det som etsat sig fast i minnet är inte de stora bränderna. Det är misär. Man har sett en del genom åren.

Han berättar om ett larm hos ett missbrukarpar. Brandmännen möttes av en mycket stark lukt av urin.

Någon brand upptäckte de inte.

Väcker upp ”döda”

– Vi hittade ett spädbarn, en flicka, som bara låg där. Hennes blöjor hade inte bytts på gud vet hur länge. Hon var helt sönderfrätt. Det kommer jag aldrig att glömma, säger han.

Alla i rummet faller i en lång tystnad.

Då nämner någon Salsa-larm (Saving Life in Stockholm Area). Det innebär att brandkåren numera rycker ut när någon fått hjärtstopp och gör återupplivningsförsök med en defibrillator.

– Det är det konstigaste vi gör. Jag blir alltid lika förvånad. När vi kommer dit ser de stendöda ut, de har spyor i ansiktet. Sedan ”deffar” vi två gånger och då börjar de plötsligt andas, säger Gustav Bard.

I ett dygn följde Aftonbladet livet på brandstationen Solna-Sundbyberg – där SVT-dokumentären ”Livräddarna” spelas in. Allt börjar med att nattskiftet tittar på barnprogram.

Mira Micic