Singel-Hanna: "Han förblir en Ken-docka"

NYHETER

Bestämde mig för att inte nobba utan att ha gett honom en chans. Så vi ses, trots min tveksamhet. Först försöker vi graciöst få i oss sushi. Men riset rasar och sjögräset är som pansar. Det skulle kunnat vara en icebreaker – men är bara jobbigt. Vi småpratar lite emellan men det finns faktiskt inget jag vill veta om honom.

Bond på bioduken blir därför kvällens hjälte, som räddar mig från sin raka motsats. Den spännande blondinen med isblå ögon mot bankiren med lika få grejer i bagaget som Sverker Olofsson. Jag försöker titta bort när han noggrant knyter Stureplansknuten på halsduken men förgäves. Det enda jag kan tänka är att han garanterat tar längre tid på sig framför spegeln än jag nånsin gjort.

I ett desperat försök att ändå finna varann dricker vi Martinis efter bion. Vi vill ju båda träffa någon – och mamma skulle jubla om den här killen satt i deras kök en dag. Men när han vill fortsätta hemma hos sig sätter jag ändå stopp. Nog för att jag överväger om det kunde vara värt att få hångla lite.

Men nej.

Hur jag än försöker så är och förblir han en Ken-docka. Och det säger sig självt att det inte går. Jag lekte inte ens med barbies när jag var barn. Jag kan ju inte börja nu.

Singel-Peter: "J-vla horoskop-hokus-pokus"