”Många väntar för länge med krishantering”

Göran Hollsten, konsult inom krishantering, chattade med aftonbladet.se:s läsare

NYHETER

Göran Hollsten, konsult inom bland annat krishantering och krisledning chattade med aftonbladets läsare.

Göran Hollsten säger: Hejsan, nu är jag här. Ni är välkomna att ställa era frågor!

Ulla säger: Hur kan man få hjälp med krishantering om man behöver det efter en svår upplevelse? Vart ska man vända sig?

Göran Hollsten säger: Hejsan Ulla. Det finns via sjukhuset, via SOS alarmering, via privata nätverk, kyrkan eller polisen. Det finns många som kan hjälpa till vid en kris och man ska heller inte underskatta vänners roll i krisen,

Sam säger: När vet man att man behöver hjälp med krishantering?

Göran Hollsten säger: Det är svårt att veta när man behöver det men när det är övermäktigt, när världen är i total förvirring och man känner sig mentalt förvirrad så bör man söka hjälp. Man känner att det är inte bra. Många väntar för länge och det är inte bra. Det är bättre att söka hjälp i god tid, många låter det går för lång tid och biter ihop. Det är bättre att söka hjälp och upptäcka att det inte är ett problem.

Emma säger: Hejsan Göran, hur går man vidare efter att ha varit med om en så svår olycka som den idag?

Göran Hollsten säger: Man har inget alternativ, man måste gå vidare. Krishanteringen kan reducera effekten men de som har hänt har ju hänt. Men alla hamnar inte i kris, vi relaterar till det väldigt olika. Men det är bra att prata och beskriva vad man har varit med om. Du kommer alltid leva med den här historien. men krishanteringen kan reducera effekten av den. Men långt senare kan man känna igen en doft eller ett ljud och då relatera till händelsen. Om man låtsas som om det inte hänt så kommer man inte vidare.

Anonym säger: Jag är tvungen att åka denna buss (811:an) varje dag i kanske två år till. Efter detta kan man inte hjälpa att känna rädsla. Vad kan jag göra åt detta? Jag vill inte vara rädd varje dag för att åka buss.

Göran Hollsten säger: Det är svårt att svara på den frågan. Men om man själv sätter ord på rädslan och fråga sig: Vad är det egentligen jag är rädd för? Och definiererar den rädslan så kan det hjälpa. Om man är rädd kan det den första tiden hjälpa att skapa ett annat färdsätt om det är möjligt. Du kan prata med vänner och bekanta om din rädsla, det kan också hjälpa.

Hanna säger: Hur skall vi som medmänniskor och vänner agera i mötet med någon som varit med om något svårt liknande det som inträffade idag?

Göran Hollsten säger: Man ska lyssna och lyssna igen och ännu mer. Man ska vara neutral. Man ska använda korta öppna frågor som "hur känns det för dig?" eller "hur upplevde du det?", istället för att hålla med eller dementera eller ställa långa ledande frågor. Man måste ta sig tid att lyssna. Ett krissamtal tar minst två timmar. Målet är att få ur det som personen har varit med om - idémässigt och faktamässigt.

Arne säger: Hur arbetar du med krishantering?

Göran Hollsten säger: Det är två perspektiv. Dels krisledning där man operativt leder ledningen med krishanteringen och det andra är krishantering med enskilda eller samtal i grupp som syftar till att reducera stress och energier. Det handlar mycket om att lyssna, att via frågor få personer att definiera det som de har varit med om.

Bella säger: De som inte går med på hjälp att hantera det som hänt, är det inte dem som i regel som behöver mest hjälp?

Göran Hollsten säger: Jo, så är det. Jag tror att den här känslan "jag kan själv", en uppfattning om att det är fel att ta emot hjälp och svagt gör att vissa människor inte vill söka hjälp. Att man känner ansvar eller skuld och då vill man inte prata. Och en rädsla för att inte kunna hantera mina egna känslor. I en grupp skapar det ett stort problem om någon inte vill delta i krishanteringssamtalen.

Jennie säger: Har du själv personlig erfarenhet av att ha fått hjälp med krishantering och hur var det i så fall?

Göran Hollsten säger: Ja, jag har fått hjälp med det och jag kan säga att jag hade jättesvårt att ta emot den hjälpen. Men jag gjorde det ändå. Det var svårt att ta steget att få hjälp coh det ligger inte i min personlighet. En gång var det mer av en slump då vi tränade krishantering, utan att veta om det så hamnade jag i en obearbetad krissituation. Det var en oerhört stor energi från min sida. Jag blev helt inne i rädslorna och ilskorna men det var oerhört skönt efteråt. Det var en sekvens som jag hade valt att inte ta till mig och då kunde jag släppa det.

Emmelie säger: Vad är den första insatsen man gör som krisgrupp vid en sådan här olycka?

Göran Hollsten säger: Man tar bort personen från faran och börjar dra ihop resurser och skapar ett ledningsarbete, någon form av krisgrupp. Det vanligaste är att man tar krissamtalet dagen efter. Det kan annars vara för tidigt i chockfasen. När människor sedan börjar reagera är krissamtalet viktigt. Vid bra krisarbete är man tydlig med information och matar med information.

Örjan säger: Hur lång tid tar det ungefär att hantera en svår krisupplevelse?

Göran Hollsten säger: Det är en otroligt variation, allt från ganska tidigt till de som aldrig släpper det. Det beror helt på hur det bearbetas. En del kan bara stänga av allt och då kommer det upp ett havår senare kanske, andra som pratar hela tiden om det och blir färdig med det ganska snabbt. De jag pratade med efter tsunamin varierade väldigt mycket tidsmässigt i krishanteringen.

Thulasana säger: Min vän är en av de allvarligt skadade, jag mår jätte dåligt över hela situationen, hur går man egentligen vidare efter något sånt här?

Göran Hollsten säger: Du har två situationer där du dels är drabbad men där även din vän är drabbad. Dels behöver du få ett besked om hur din vän mår och sedan behöver du kommunicera med din vän – förutsatt att det går och att din vän vill det. Men även du är ett offer och har drabbats hårt, du behöver i din tur hjälp. Jag tycker du ska uppsöka exempelvis kyrkan eller polisen som kan hjälpa dig med krishanteringen.

Sara säger: Hej! Jag undrar vad det finns för stöd att få i en krissituation när man är icke troende. Ofta läser man om kyrkan och präster som aktiva i krissituationer.

Göran Hollsten säger: Polisen, SOS, kommun, sjukhus och kanske företagshälsovård brukar också kunna stå till tjänst med krishantering.

Moderator säger: Tack Göran Hollsten och alla som varit inne och chattat. Aftonbladet öppnar strax ett forum där ni kan fortsätta att diskutera detta.

Göran Hollsten säger: Tack till aftonbladet.ses läsare för alla bra frågor!