Smile – ni blir plåtade

Klockan är halv nio på morgonen den andra tisdagen i mars. Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har kallat sina tre partiledarkollegor till det inre kabinettet – regeringens absoluta maktcentrum.

Stämningen är pressad. De fyra partiledarna har bara drygt en månad på sig att enas om knäckfrågorna i budgeten. De glada skratten från valrörelsens badtunnor och bussturnéer känns långt borta.

– Det är tuffa förhandlingar. De blir riktigt förbannade på varandra emellanåt, säger en person med insyn i processen.

Maud – en medlare

Vice statsminister Maud Olofsson (c) är den som medlar när förhandlingarna strandar.

– Hennes roll är att vara storasystern som jämkar för att hålla ihop det, säger en centralt placerad centerpartist.

I samordningskansliet i Rosenbad har varje parti en stab med sju sakkunniga som delat upp ministrar och departement mellan sig.

De är de som ska hålla ihop alliansen.

Medelåldern är låg, knappt 35 år.

De tjänar bra, i snitt 47 000 kronor i månaden.

Flera av dem har varit aktiva i ungdomsförbunden, bland annat Jakob Forssmed, 32, som var ordförande i KDU.

Bara folkpartiets statssekreterare Helena Dyrssen, 47, jobbade i den förra borgerliga regeringen, även då på samordningen.

Kan kompromisserna

Eftersom många av dem var politiska sekreterare före maktskiftet kan de allianspolitikens alla kompromisser på sina fem fingrar.

– Vi var med och jobbade fram den politik som nu ska genomföras. Vi har hunnit upparbeta bra relationer till våra kollegor i de andra allianspartierna, säger Patrick Joyce (fp).

Samordnarna sitter i var sin korridor men är ständigt beredda till snabba förhandlingar när en knäckfråga ska lösas.

Finns det då en risk att de tummar på partiernas ideologier i sin iver att komma överens?

– Jag tror inte det. Vi är ju med på riksdagsgruppens möten så om vi skulle bli för resultatinriktade blir vi snabbt väckta, säger Helena Dyrssen.

Bara en av dem har väljarna valt – moderaternas statssekreterare Mikael Sandström, 39.

Han kom in i riksdagen på en reservplats i höstas och är nu tjänstledig därifrån.

Bland riksdagsledamöterna finns ett missnöje med de unga tjänstemännens makt.

”Karriäristerna styr”

– De anser sig ha större politisk makt och inflytande än vi som är folkvalda. Så ser rangordningen ut, säger en besviken kristdemokrat.

– Det är ju ingen hemlighet att politiken i dag styrs av karriärsugna tjänstemän, säger en centerpartist.

Regeringen fattar inte ett enda beslut innan det granskats och godkänts av samordnarna.

– Vi är partiledarnas förlängda arm. Jag sitter här på Fredrik Reinfeldts mandat och ska verkställa den politik han bedriver. Jag har ingen annan lojalitet, säger Mikael Sandström.

Omkring två hundra ärenden förhandlas i samordningen en vanlig vecka. Målet är att nio av tio ska klaras ut av handläggarna. När de misslyckas går ärendet vidare till statssekreterarna. Kommer inte de heller överens tar partiledarna över.

Det finns redan nu, ett halvår efter valet, flera exempel på splittring.

– Det går inte att samordna bort sprickor eftersom partierna, särskilt de mindre behöver profilera sig. Det ligger i koalitionsregeringens problematik, säger statsvetaren Thomas Persson.

– Det kommer att prägla den här regeringen.

411 möten

Aftonbladet har kartlagt hur många möten som krävs för att hålla samman 4 partier, 22 ministrar, 178 riksdagsledamöter och över 200 politiska tjänstemän.

Det handlar om 411 fasta träffar i månaden. Till det kommer en intensiv mejl- och telefonkontakt och en mängd spontana möten, bland annat när budgeten ska förhandlas.

– Man gör inget annat än springer på möten, säger Catharina Elmsäter-Svärd (m), ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Spindeln i regeringsnätet är statsministerns statssekreterare Ulrica Schenström, 34. Hon är med på det interna kabinettet, ministrarnas veckomöten, den allmänna beredningen och regeringsluncherna. En vanlig vecka har hon ett trettiotal möten.

Uppgiften är att föra ut ministrarnas tankar, idéer och beslut bland de politiska tjänstemännen i regeringskansliet.

Bara en träff

Ett halvår efter valet har partierna hittat en form för samarbetet på riksdags- och regeringsnivå. Men på partikanslierna är det fortfarande turbulent. En stor del av personalstyrkan är ny eftersom så många försvann till regeringskansliet vid maktskiftet.

Även de fyra partisekreterarna är nya. De har bara haft ett enda möte.

Kritiska röster har höjts mot att alliansen varit osynlig sedan valet.

Oförändrad hemsida

Förutom en debattartikel med ett löfte om ett konvent i september, har partiledarna inte gjort något tillsammans sedan valet.

– Det är ett fattigdomsbevis, säger en centerpartist.

Alliansens hemsida, som hårdlanserades i valrörelsen, har sett likadan ut sedan valnatten. För några veckor sedan tog moderaterna på sig att uppdatera den, men ännu har ingenting hänt.

Men partisekreterarna, som är ytterst ansvariga för alliansens marknadsföring, förstår inte kritiken.

– För väljarna har alliansen aldrig varit mer levande än nu. Vi gör ju olika alliansutspel hela tiden när regeringen gör saker. Budgeten i april är en stor alliansmanifestation, säger Per Schlingmann (m).

Erik Ullenhag (fp) håller med.

– Kritiken är lite förvirrad. Alliansen manifesteras ju varje dag i den mening att vi regerar Sverige tillsammans.