Status Quo i Sumpan

NYHETER

Alldeles innan alliansens partiledare klev upp på scenen spelades Status Quo i högtalarna. Status quo är, förutom ett boogierockband, latin. Det betyder ”oförändrat läge”. Det vill säga: inget kommer att ändras, så det finns inget att vara nervös för.

Låten var ”Whatever you want”. Vad det betyder kan ni lista ut själva.

Intressant, det där. Tror ni att någon hade tänkt ordentligt på låtvalet när den borgerliga alliansen firade ”Högforsdagen” i onsdags, i Tornparken i Sundbyberg? Hade någon letat efter en låt som kunde beskriva vad de har att erbjuda? Var plattväljaren en ”ny moderat” som åter ville lova att lova precis det socialdemokraterna lovar?

Eller var det bara en slump?

Publiken var ingen slump. Den hade mestadels orange t-tröjor, finnar och läppglans. En och annan representant för Sumpans civilbefolkning var oförsiktig nog att trampa in i härlägret. De skrämdes snabbt bort av efterhängsna erbjudanden om gratis kaffe och korv och av publikens hejaramsor. Favoriterna för dagen var: ”Alla VI läng-TAR efter MAKT-skifte” och ”ALL-iansen, ALL-iansen, OääOääOÄÄ!”

En åskådare, möjligen representant för Ursprungsbefolkning för maktskifte, hade byggt sin egen allians-fjäderskrud av orange fjädrar och kartong. Någon hade ägnat förmiddagen åt att seriekoppla orange ballonger. Resultatet var en svävande sak som påminde om ett erigerat pärlhalsband.

Säpovakterna såg nervösa ut. Man förstod dem. Deras jobb är att upptäcka galningar. Det måste vara svårt om galningarna smälter in i mängden.

”Högforsdagen”, förresten? Vet alla svenskar vad det är? Det är födelsedagen för alliansens första mysiga hemmakväll. Ett slags bröllopsdag, skulle man kunna säga. Och nu firade den lyckliga kvartetten pappersbröllop: två år. De stod sida vid sida på den lilla scenen och talade i tur och ordning om hur bra de trivdes ihop. De förklarade att nu var det dags att tänka på tasset av små fötter: de hade kommit överens om en familjepolitik.

Det beskedet resulterade i ett välplanerat utbrott av spontana applåder och jubel.

Sedan blev det presskonferens på en bättre lunchrestaurang. Allt gick bra. Bara en sak: Fredrik Reinfeldt var först att tala, både i parken och på restaurangen. Han tog naturligt kommandot. Men pratade han inte väldigt länge? Och fanns det inte en ovanligt pösig ton i hans röst? Påminde han inte om någon annan?

Plötsligt sade han dem. Orden vi känner så väl från en annan dominant politiker. Han sade ”hela detta fina land”.

Kanske var det menat som en imitation av den nuvarande statsministern. Men mannen som hoppas på att efterträda honom såg alldeles allvarlig ut.

De kanske menar det där med status quo, trots allt.

DU & JAG

Vanligtvis säkra källor...

Johan Hakelius