”Jag gillar pissiga ställen och jag gillar fyllon”

Du får tusen spänn – hur bränner du dem på stan i kväll?

NYHETER

Marcus Birro, 34, författare:

Marcus Birro tar tåget från Norrköping till Stockholm och följer där Strindberg och Thåström i fotspåren.
Foto: björn lindahl
Marcus Birro tar tåget från Norrköping till Stockholm och följer där Strindberg och Thåström i fotspåren.

Eftersom jag slutat dricka sprit har jag arbetat hela natten (i stället för att, som förr, smådrägglandes sjunka längre och längre ner på nån av Norrköpings pissigaste syltor). Åker därför till Stockholm vid lunch och tar direkt tunnebanelinjen mot Högdalen för att leta upp Skebokvarnsvägen. Men Thåström bor inte där längre. Inte Alice heller för övrigt.( Och Alice är ALLTID tjejen i sången av The Sisters Of Mercy.)

Jag dricker en flaska mineralvatten bland fyllorna inne på Gröne Jägaren. Jag gillar pissiga ställen och jag gillar fyllon. De är som alla andra, fast skrajare. Överhuvudtaget letar jag efter mörka krogar, flottiga hål i väggen, där man kan få snacka bort en stund med kvinnor i smutsgula klänningar och män som satt medelåldersskrattet i halsen. Eller, ännu bättre, bara får vara i fred.

Vid Strindbergs bord

På utmärkta Pet Sounds Bar Skånegatan 80 käkar jag och lyckas deala till mig tre bootlegs (vinyl) med The Mission från 1990 för 200 kronor.

Med andan i halsen hinner jag till Strindbergs sista bostad på Drottninggatan 85 och tjuvsitter vid hans skrivbord.

Träffar upp en vän som visar mig var O-baren ligger, för dit ska jag den 13 september och ha releasefest för min nya bok ”43 Dikter”.

Sedan blir det taxi till Centralen. Där köper jag fotbollsbibeln Gazzetta Dello Sport och återupplever Italiens vackra VM-guld från i somras.

Sofia Larsson