Dagens namn: Bernhard, Bernt
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Nyheter

Så nådde han toppen

Här är Fredrik Reinfeldts väg till makten

Med mamma och pappa och lillebror. Med mamma och pappa och lillebror. Foto: Privat

För tio år sedan satt han i kylan –utfryst av sina partikamrater.

–Peststämplad, som han säger.

Men Fredrik Reinfeldt har lärt sig av mamma Birgitta, han kan bli vad som helst.

I natt nådde han toppen.

Fredrik Reinfeldt har alltid spelat högt. Och alltid, till sist, vunnit.

Den gången, en frostig februaridag 1995, då han sattes i kylan hade han precis blivit utskälld av sina moderata riksdagskolleger. Han hade i en bok öppet kritiserat ledaren – Carl Bildt. Ja, inte bara Carl Bildt – hela partitoppen sågades av Fredrik Reinfeldt som Bildtkopior.

Carl Bildt var, i Reinfeldts analys, ett problem, en orsak till att moderaterna förlorade regeringsmakten. Det skriver man inte ostraffat, 29 år gammal.

–Jag var övertygad om att jag slagit i alla tak som finns. Jag var övertygad om att jag inte skulle komma längre i politiken, säger han i journalisten Ulf Kristoffersons bok ”Fredrik Reinfeldt – i huvudrollen”.

 

Fredrik Reinfeldt föddes en tidig onsdagsmorgon den 4 augusti 1965 på Allmänna BB i Stockholm. Han var Birgitta och Brunos första barn.

Genom bostadsförmedlingen hade familjen fått lägenhet i Österhaninge söder om Stockholm. Fredrik Reinfeldt har diffusa minnen om sandlådor och trappuppgångar mitt i den växande välfärden.

Han var inte gammal när familjen flyttade till London, där pappa Bruno var konsult hos oljejätten Shell medan mamma Birgitta var hemmafru och tog hand om sonen.

Efter två år var familjen tillbaka i Sverige i en hyreslägenhet i Handen, 1969 kom lillebror Magnus och fyra år senare, i mars 1973, föddes ännu en lillebror, Henrik.

Då hade familjen flyttat till ett radhus i Bromsten i västra Stockholm.

Familjen Reinfeldts klassresa hade börjat.

 

Från villaidyllen i Bromsten var det bara någon kilometer till miljonprogrammets Tensta.

Den vägen, mellan två skilda världar, gick Fredrik Reinfeldt många gånger – till basketträningen med Tensta Tigers. En gång fick han stryk på väg till träningen.

– Det var väl revirtänkande. Han kom ju från Bromsten, säger tränaren Anders Hjortenklev.

Han minns honom som envis och driven

– Han var jäkligt bra. Dessutom förståndigare än de andra ungarna. Han tog ett större ansvar. Ställde sig aldrig att lipa om laget förlorade.

Idrottsintresset finns kvar. Fredrik Reinfeldt håller på Djurgården.

– I idrotten spelar det ingen roll hur du ser ut eller vad du heter. Vad som gäller är hur bra man är, var man passar in i laget, säger Fredrik Reinfeldt i Mats Wiklunds bok ”En av oss”.

Om han var en målmedveten basketspelare i Tensta Tigers på kvällarna var han en lika målmedveten elevrådsordförande i Bromstensskolan på dagarna. Där tog han elva år gammal sina första steg mot en maktposition.

 

Pappa Bruno och grabbarna var nöjda med livet i radhuset i Bromsten. Men mamma Birgitta ville vidare.

Och det var mamma som bestämde.

1976 flyttade familjen till nybyggd villa i Täby. Klassresan fortsatte.

I Täby mötte han medelklass och överklass. På högstadiet tog han över elevrådet.

Men mamma Birgitta, i dag konsult i ledarskapsutveckling, hade redan flera år tidigare märkt att sonen hade de egenskaper som krävdes för att bli ledare.

– Redan när han var i åttaårsåldern. Han arrangerade mycket, ordnade alla kusinträffar. Han skötte allt det där, säger hon i Ulf Kristoffersons bok.

Någon revolt gjorde aldrig Fredrik Reinfeldt. Möjligen gick han något utanför de välordnade ramarna när han i gymnasiet hellre stod på revyscenen med kompisen Hans Fredrik Tillquist än pluggade matte och fysik. Lokalt gick paret under namnet Danderyds Magnus & Brasse, där Fredrik var den mer prudentlige.

 

De flesta som når partitoppen har vanligtvis ett engagemang redan från tonåren. Men inte Fredrik Reinfeldt.

Hans politiska karriär började i en annan ände – på jägarregementet i Kiruna 1985.

Han hade just röstat för första gången (på moderaterna) när han valdes att representera regementets soldater i värnpliktsriksdagen. Där blev han vice ordförande i värnpliktsrådet.

Han fick landets värnpliktiga att skänka en dagersättning till svältande i Afrika, det blev en kvarts miljon, och fick möjlighet att resa runt i landet och knyta kontakt med politiker.

Det var där han startade sin politiska karriär.

 

En gammal vän från lågstadiet, Per Sörman, värvade honom som 20-åring till moderaterna.

Tillsammans utmanade de Muf i Täby – som hellre krängde öl och vin på Muf-lokalen än jobbade politiskt.

Det var inte den seriöst, målmedvetne och envise Reinfeldts stil.

Reinfeldt ogillar sprit, är måttlig med öl och vin och går alltid och lägger sig i tid.

Därför startade de Konservativ ungdom, lierade sig med moderpartiet, men tog så småningom, 1987, över Muf i Täby.

– Att Fredrik blev ordförande var det mest logiska. Jag blev vice. Han hade tankarna, idéerna och en enorm drivkraft redan då, säger Per Sörman.

Tillsammans gav de Muf-föreningen en politisk inriktning och slutade kränga öl. På kort tid växte deras förening till Sveriges största, 1?000 medlemmar.

Sen gick det fort. I september 1988 röstades han in i Täbys fullmäktige – och blev förste vice ordförande i Muf Stockholms län.

  1989 blev han borgarrådssekreterare i Stockholm.

  1990 ordförande i Muf Stockholm.

  1991 blev Fredrik Reinfeldt riksdagsledamot.

Striden mot toppen hade börjat.

 

Det är den 24 oktober 1992. Ute är det 25 minusgrader. Inne i kongresshallen på Hotell Lappland i Lycksele kokar det.

Fredrik Reinfeldt tar strid om ordförandeposten i Muf och tvingar in delegaterna i två oförsonliga läger. Den konservative Fredrik Reinfeldt mot den nyliberale Ulf Kristersson.

Det kallas ”Slaget i Lycksele”.

Efter en het debatt, med hela katalogen av politikens smutsigaste trick som vapen – beskyllningar, hot, lock och pock – höjer mötesordförande Jacob Broberg rösten och avkunnar dom:

– Voteringen har avslutats och med röstsiffrorna 58–55 har stämman beslutat välja Fredrik Reinfeldt till ordförande i Moderata ungdomsförbundet.

Det blir ett segervrål. Det blir en segerfest.

Utan Ulf Kristersson.

– Jag hoppas ni förstår att jag vill tillbringa kvällen på annat sätt, säger han och tar första flyget hem.

Än i dag, 14 år senare, har känslorna inte lagt sig. Än i dag kan Fredrik Reinfeldt känna isande vindar runt sig, känna att folk inte tycker om honom.

– En pyrrhusseger, säger Fredrik Reinfeldt i dag.

– Det tog för mycket kraft och ork. Det var inte värt det.

Samtidigt:

– Det var avgörande för mig som person, hade jag inte vunnit hade jag inte varit kvar i politiken.

Och ändå – slaget i Lycksele skulle inte bli hans sista strid.

 

Det är den 14 februari 1995. Och det är dags igen.

I en eftervalsbok, efter valförlusten 1994, utmanar Fredrik Reinfeldt den store ledaren – Carl Bildt.

– Han borde framstå som den perfekte moderatledaren att karikera för motståndarna, adelsman, boende på Östermalm, med pojkaktig uppsyn och en bror duktig-attityd. Om alla andra liknar Carl bekräftas vanföreställningarna om moderaterna. Det blir ett parti för Carl Bildt-kopior.

Så säger man inte, än mindre skriver man.

Men det gjorde Fredrik Reinfeldt.

Han skälls ut inför riksdagsgruppen. Versionerna av vad som sägs bakom de stängda dörrarna till andrakammarsalen går isär – men Reinfeldts version är den här:

–Det var en enda lång utskällning. Det var högläsning ur boken för att visa hur dum jag varit. Det är klart att det var helt förfärligt.

Det är nu han sätts i kylskåpet. Där sitter han i många år.

– Konflikten med Bildt var nog hans tuffaste. De åren var han nära att lämna politiken, ge upp. Det var nog hans drivkraft och vilja att förändra som ändå höll honom kvar, säger vännen Per Sörman.

 

Först efter moderaternas katastrofval 2002 fick Fredrik Reinfeldt komma in i värmen.

Han fick visserligen viss position under Bo Lundgrens år som partiledare – en plats i partistyrelsen och i förtroenderådet. Men inga tunga uppdrag i riksdagen.

Fredrik Reinfeldt bidade sin tid – genom att resa land och rike runt, lyssna in och känna av partifolkets tankar och idéer.

När kritiken mot Bo Lundgren till slut blev för stark tvingades han avgå. Då hade Fredrik Reinfeldt redan sett till att han hade den position som krävdes för att få stöd, sett till att ha folk runtomkring sig som kunde förändra politiken i hans riktning – mot den politiska mitt som utmanar Göran Persson och går hem hos väljarna.

Den 13 maj 2003 meddelade valberedningen:

– Vi har alldeles nyss fattat beslut att föreslå Fredrik Reinfeldt som vår partiledare.

Det var den segern.

I går vann han den andra.

Petter Ovander
SENASTE NYTT

Visa fler