Ljusets mästare är borta

Sonen fick bud i natt - hann aldrig fram

NYHETER

Ljuset höll honom sällskap hela livet.

I natt slocknade det.

Sonen Carl Gustaf fick budet tidigt på onsdagsmorgonen men hann aldrig fram.

Sven Nykvist vårdades sedan flera år på Borgarhemmet på Södermalm i Stockholm.

Natten till onsdag blev han hastigt sämre.

Personalen kontaktade hans son Carl Gustaf Nykvist.

- Jag var inte där på natten när han gick bort. Jag kom på förmiddagen och då var han redan död, säger Carl Gustaf Nykvist till aftonbladet.se.

Trots att dödsbudet inte var oväntat kom det som ett hårt slag.

– Det är tomt och tungt. Men med tanke på sjukdomen var det en befrielse för Sven.

"Han var ljusets mästare"

Carl Gustaf, som nu sörjer sin far, blev själv regissör och filmare.

När hans berömda far insjuknade i demenssjukdomen progressiv afasi bestämde han sig för att göra en film om pappan.

- Han kallades "Ljusets mästare" på grund av sin förmåga att skapa stämning och atmosfär med ljus. Det var en närmast omöjlig sak att skapa det han åstadkom.

Namnet på sonens hyllade dokumentär blev "Ljuset håller mig sällskap".

– Jag ville göra en manifestation över hans filmiska gärning. När jag började med den visste jag inte hur uppmärksammad han var utomlands och att han skapat filmhistoria, trots att jag levt med honom. Det var andra som berättade det för mig, säger Carl Gustaf Nykvist.

"Som ett cirkusbarn"

Carl-Gustav Nykvist kallar sin pappa vid förnamn. Han flyttade till honom som 12-åring efter att föräldrarna skilts. Pappa Sven tog med honom överallt.

– Han var en otroligt snäll och fin pappa. Men jag fick växa upp som ett cirkusbarn, med guvernanter på filminspelningar.

– Sven var en otroligt varm och generös människa och väldigt omtyckt.

Läs också:

Simone Söderhjelm