Singel-Hanna: ”Vi hånglade på 24 meters djup”

NYHETER

Darrar när jag trycker på play. Jag har inte lyssnat på varken skivan eller artisten på fyra år. Inte sedan mina månader med C. Rädslan för min egen reaktion har gjort mig oförmögen att ens tänka tanken. Och det gör fortfarande fysiskt ont att bli påmind om honom. Men i dag är det ändå dags.

Sitter på balkongen med en pläd och ljuslyktor. Jag dricker rödvin ur kristallglas. I dag finns ingen anledning att vara lagom.

Trycker på play och låter minnena våldta min hjärna. Det är inte otrevliga minnen, snarare tvärtom. Tänker på tiden då allt var kravlöst, när solen alltid sken, när vi lekte Lady & Lufsen på restauranger och åkte vart vi ville. Tänker på våra dyk. Hur vi tog ur munstyckena och hånglade på 24 meters djup. Eller simmade hand i hand under nattdyken, omsvärmade av självlysande alger.

Tar sista klunken när hacket kommer. Minns hur det kom till. Vi slogs med kuddar på hotellet och ramlade över min cd-freestyle med de små högtalarna.

Vi levde så sanslöst lyckliga i den bästa av världar. När vi tvingades tillbaka från den kändes det som om mitt hjärta stannade.

Efter avskedet trodde jag att jag aldrig skulle läka.

Och jag vet i dag att jag hade rätt.

Singel-Peter: ”Jag är en artist utan scen”