"De körde för fort"

En av räddningsledarna: Därför sjönk Finnbirch

1 av 2 | Foto: SCANPIX, PRIVAT
Såg förloppet J S van de Kop var en av de mest rutinerade och utsågs till räddningsledare på plats. Från sin position såg han hur Finnbirch rullade och fick slagsida. "Det var alldeles för hög fart i de förhållandena", säger han.
NYHETER

Sjökapten J S van de Kop ledde räddningsarbetet då fartyget Finnbirch sjönk i den svåra stormen på Östersjön.

– Vi såg fartyget komma mot oss. Det rullade och körde alldeles för fort, säger han.

Utöver sjöräddningen och helikoptrar deltog fyra handelsfartyg i försöken att rädda besättningen på Finnbirch.

J S van de Kop som är kapten på det holländska fartyget Marneborg var en av de mest rutinerade och utsågs av sjöräddningscentralen till räddningsledare på plats,

Marneborg var på väg från Londonderry på Nordirland till Haraholmen utanför Piteå.

Mellan Öland och Gotland dök Finnbirch, som gick i medvind söderut, upp på deras radar.

"Stabiliteten dålig"

Kapten J S van de Kop berättar för Aftonbladet:

– Vi såg hur fartyget rullade, det såg inte alls bra ut. Enligt min åsikt höll hon 17-18, kanske upp till 19 knop.

- Det var alldeles för hög fart i dom väderförhållanden som rådde.

Vad hade varit lagom?

– Det är svårt för mig att säga, jag var ju inte på Finnbirch. Men med den farten som hon hade var stabiliteten alldeles för dålig.

Hur fort körde ni själva?

– Vi höll fem knop. Men vi var på väg norrut och hade ännu svårare förhållanden.

Vågorna 5-6 meter

Är det nåt problem för ett fartyg som Finnbirch att gå i sån här svår storm?

- Nej, det är ett mycket stort fartyg, så hon ska inte ha några problem.

Enligt J S van de Kop var det svår storm, en vindstyrka på 10-11 beaufort, vilket innebär att det blåste upp till drygt 32 meter per sekund.

– Vågorna var 5-6 meter höga, jag har aldrig varit med om något liknande på Östersjön.

"Skräckfyllt"

Som räddningsledare höll J S van de Kop i alla kontakter mellan helikoptrar, fartyg och sjöräddningscentralen:

– Från att Finnbirch hamnade i 50 graders slagsida tog det en timme tills hon sjönk.

– Det var skrämmande och skräckfyllt, speciellt när man själv får höra folk gråta och skrika på hjälp.

Ropen hördes via den knastriga radiokontakten med fartyget.

– Man såg ingenting i vattnet, det var alldeles svart, säger van de Kop.

Så här lät den sista radiotrafiken mellan

Finnbirch (F) och assisterande Marneborg (M).

"Vi tar på oss över- levnadsdräkter"

Richard Aschberg