Dömd för 148 mord

Tiggarpojken blev diktator – höll ett helt land i skräck

1 av 5 | Foto: DAVID FURST/AFP
FÖRNEDRADE DOMSTOLEN Saddam Hussein har under hela rättegången, den som i går slutade med att han dömdes till döden, ifrågasatt domstolen.
NYHETER

Han vill bli arkebuserad som en ärofylld krigare - inte hängd som en simpel småskurk.

Men Saddam Hussein gastar för döva öron.

Kycklingtjuven som blev diktator har fått sin dom.

Tiggarungen från Tikrit blev ondskan personifierad. För Saddam Hussein var skillnaden inte så värst stor. Han styrde Irak med samma brutalitet som han ledde pojkligorna i hembyn al-Awja.

Där föddes han 1937 i en fattig bondfamilj. Pappan var kringflackande herde och försvann redan innan han föddes. Istället uppfostrades den unge Saddam av en bestämd mor och brutal styvfar.

Att gå i skolan var inget alternativ.

Pojken fick bidra till familjens försörjning genom att stjäla kycklingar. Och han gjorde bäst i att leverera.

Fick han inget med sig hem väntade en omgång med käppen.

Som tioåring lyckades Saddam Hussein fly från styvpappans välde. Han fick bo hos sin morbror, en nationalistisk officer och misslyckad kuppmakare som lät honom börja skolan.

Morbrodern blev Saddams stora förebild. Han försökte gå i hans fotspår, men blev aldrig antagen till militärakademin.

I stället började han intressera sig för politik och gick med i det socialistiska Baathpartiet.

Där blev han den perfekte påläggskalven: metodisk, outtröttlig och fullständigt skoningslös.

Han jobbade 18 timmar om dygnet och var en naturlig organisatör, dessutom begåvad med fotografiskt minne.

Saddam gjorde blixtkarriär. Under sextiotalet gjorde han sig ett namn som partiets främste lönnmördare och förhörsledare (det vill säga tortyrexpert).

Visserligen misslyckades han som 22-åring att mörda den sittande presidenten och fick fly till Kairo med en dödsdom hängande över sig.

Men Saddam kom tillbaka.

1969, vid 32 års ålder, var han vice ordförande för Baathpartiet och året därpå blev han vicepresident.

1979, bara några dagar efter att han störtat sin kusin Ahmed al-Bakr från presidentposten, kallade Saddam till sig 400 officerare och partikolleger.

-Jag har avslöjat en komplott mot partiet, sa han.

-Och konspiratörerna finns här i rummet.

Allt var en lögn och en del i en djävulsk plan.

Saddam Hussein, 42, satt lugnt och puffade på en cigarr när namnen på mötesdeltagarna lästes upp. En efter en leddes de iväg av agenter från säkerhetstjänsten.

22 av dem sköts ihjäl på fläcken.

Och för att vara säker på att budskapet skulle nå fram filmade Saddam avrättningarna och skickade ut videokassetter över hela landet.

Tog viktigaste posterna

Systematiskt utrotade han alla potentiella meningsmotståndare och ersatte dem med lojala ja-sägare från sin egen klan.

De viktigaste posterna tog han själv - öb, fältmarskalk, generalsekreterare för partiet, chef för 42 regeringskontor, för att nämna några.

Storhetsvansinnet fick han på köpet.

Han ägnade flera timmar varje dag åt att läsa biografier över stora män-högst av dem alla höll han Stalin-och i takt med att marmorpalatsen sköt upp som svampar ur jorden började han se sammansvärjningar bakom varje guldkran.

Saddam, "den älskade", ättlingen till Muhammed.

Det var så han såg på sig själv, så han ville bli tilltalad. De som inte visade sin vördnad spärrades in eller mördades.

Järnhanden blev hans livlina.

Hålla massorna i tukt, precis som Stalin lärt honom.

Fick honom att överleva krig, otaliga mordförsök och internationella sanktioner.

Skällde ut domarna

Det höll ända till december 2003 då någon, fortfarande oklart vem, avslöjade hans underjordiska håla för amerikanerna.

Sedan dess har tiden hunnit ikapp.

I rättssalen har Saddam skällt ut domare på löpande band och krävt att bli behandlad som Iraks rättmätige president.

Men hans hot har ekat tomma.

Domaren som igår dömde Saddam Hussein till döden kommer symboliskt nog från Halabja, den stad där tusentals kurder, mestadels kvinnor och barn, gasades ihjäl 1988.

Han hade bara behövt hänvisa till den rättspraxis Saddam själv byggde upp när det gäller dödsdömda: den som visade ånger erbjöds silkessnöret genom arkebusering. Alla andra fick lida lite extra genom att hängas.

Nu väntar galgen,inte kulsprutan, på bondpojken från al-Awja.

Han som hellre vill bli skjuten av en exekutionspatrull än att dingla från ett rep som en simpel kycklingtjuv.

Han som hellre ville bli som sin morbror än att få stryk av en brutal styvpappa.

Morbrodern misslyckades själv med ett kuppförsök och skrev sedan en pamflett med titeln "Tre ting Gud inte borde ha skapat - perser, judar och flugor".

Kanske är analysen av Saddam Hussein inte svårare än så.

Diktatorns liv - år för år

Hans Österman