Singel-Hanna: ”Nej jag är inte gift”

NYHETER

Personalen på mitt utländska hotell vägrar förstå att det inte bor någon mister i rummet. Alla gulliga grejer som sänds hit skickas i misterns namn. Fast han inte existerar. Och i går levererades en tårta hit – till brudparet. Klockan var sju och där stod jag. Med en tårta i handen och ingen man på rummet.

Senare samma dag är jag på väg till en massage när en kille ropar: ”you have no husband” efter mig. Det är menat som en fråga men känns som en anklagelse. Jag låtsas inte höra.

Före massagen måste jag sitta i en vedervärdig ångbastu. Kombinationen av solbränd hud och 60-gradig ånga är ren tortyr. Jag kan inte andas, inte titta, inte sitta ner på den brännheta bänken och absolut inte ta i dörrhandtaget. Jag får vackert vänta på att bli utsläppt.

När massösen väl kör igång spelas lugn hissmusik och jag börjar komma ner i varv igen efter den hemska bastuupplevelsen. Men precis när jag håller på att somna hör jag ”you

married?”

Ger henne ett trött nej, varpå hon tar upp mobilen och ringer någon. Ängsligt hoppas jag att det inte är till en potentiell make. Och känner plötsligt att jag saknar Stockholm. Där det är ok att vara singel. Och där alla andra också är det.

Singel-Peter: Du är ju inte kär på riktigt