Hemvändarkrönikan

NYHETER

"Säg något dåligt om Göteborg". Nej tack, jag besparar mig. Göteborg är ju galet! Och galet är bra.

Allting börjar på Drottningtorget som ligger öde sånär som på en kille i sina sämsta tonår. Hans folkölssimmiga ögon plirar mot mig samtidigt som han spyr vid mina fötter. Ett fjunigt gäng krossar en busskur. Glassplitter och spya - Välkommen till Göteborg, tänker jag och samlar mig för en middag på en restaurang. En kille på andra sidan rutan stirrar på mig. Känner jag dig? Som svar lutar han sig fram och drar sakta, sakta sin näsa nedför glaset.

Har min hemstad drabbats av rabies? Samtidigt som näshåren trillar av rutan dras jag mot Vasatriangeln, detta svarta hål som suger åt sig allt och alla.

Kvällens Bermudatriangeln är Valands konsthögskola som har trash-fest. Alla är där. Alla ser ut som Tilliander eller Hinke, har namn som börjar på J och överdimensionerade glasögon. Klockan har inte ens slagit efterfest när en av dj:erna bestämmer sig för att hetsa dansgolvet från fågelperspektivet. Två minuter senare ramlar han i slow motion ner över dj-bordet och krossat allt.

Ramlar lyfte Metropolis till galna höjder en gång. Här hade den funkat som en putslustig avslutning på en rabiessmittad kväll.

Lovisa Madås

Allt om Stockholm

Tidigare krönikor:

Min kropp skriker efter koklocka

Ena Skandinavien nu

På minerad vinylmark

En synthare är aldrig fel ute - nästan

Våga vägra nostalgi

Allt du vet är fel

Jag klär av mig naken

"Som svar lutar han sig fram och drar sakta, sakta sin näsa nedför glaset"