När publiken stjäl showen

NYHETER

Medan nakna människor sprang över scenen (naket, nu också på opera) och death row-mannen vandrade mot sitt öde, kunde jag inte släppa tanken på vad operan fått betalt för den oblyga produktplaceringen av en stor colamaskin mitt på scenen. Och sen hörde jag en dam bakom mig i pausen i sorlet ”?trodde det var Banankontakt” – det var inte bara möjligt. Sen var fokus förstört i andra akten. Det hjälpte inte att mitt lag var mitt upp i en Royal League-match.

Och tidigare samma helg hade jag suttit mig igenom fyra hårdrocksakter och svårgenomtränga moln av hårspray på herrtoaletten och spandexträngsel i baren. Satt och sorterade tidiga Ultravoxklassiker i minnet när jag såg att indieskäggen på Bergsgatan tryckte näsorna mot Bodonis fönster och skrattade.

Ibland är det bara omöjligt att inte minnas publiken bättre än det man kom för.

Johan Malmberg

Allt om Malmö

Tidigare krönikor:

Otäck tidsvarp

LitteraturMalmö - en sjukdom

Fotografiinflationen

Mycket snack och lite verkstad

Mona Anka

Hallå, jag vill också vara med

"hårspray på herrtoaletten och spandexträngsel i baren"