Klubbpolitiskt manifest

NYHETER

Jag har fått lite kritik, äntligen. Skönt att någon läser det man skriver. Men framför allt skönt att någon säger att man är arrogant och generaliserande. Det måste betyda att jag skrivit något träffande och renodlat.

Förra helgen gick åt till att diskutera det som lite fånigt kallas ”politics of the dancefloor”. Den politiken borde vara råare och ärligare än parlamentarismens ryggdunkande. Jag läser på kollegan Margrets blogg att Malmö är "... för mycket hej alla känner varandra men hatar varandra". Precis som i den gemytliga småstaden klubb-göteborg alltså. Alla känner och hatar varandra men låtsas inte om det. Inte ens när de är förbannade.

En dag ska jag bli en med folket och då ska jag använda stämband och nävar istället för att skriva små dissar i lokalmedia. En dag ska klubbpolitik handla om hjärta.

Jonas Dahlström

Allt om Göteborg

Tidigare krönikor:

Helhetskoncept för löningsalkisar

I dödens farstu

Klubben går på maskerad

Singer/songwritersjukan

Hänge dig hösten

Åldersnoja och stilfascism

"stämband och nävar istället för att skriva små dissar i lokalmedia"