Attans Pippi, sicken pappa

Till Läsaren

De tre böckerna om Pippi Långstrump skrevs 1945, 1946 och 1948. En hel del av det som finns i Pippis värld är typiskt för den tiden och okänt för barn som läser böckerna på 2000-talet. Som skurlov och hembiträden, livstycken och fiskleverolja, barn som inte får säga du till sin fröken.

På 1940-talet var negrer det vedertagna svenska namnet på människor med svart hudfärg som levde i andra världsdelar än vår. Det bodde just inga svarta människor i Norden, mycket få svenska barn hade sett några i verkligheten, och TV fanns inte än. ”Negrer” var exotiska.

På 2000-talet har ordet neger kommit att uppfattas som så förolämpande att utgivarna av Pippi Långstrump-böckerna har tvingats fråga sig om de bör rensa bort ordet ur texten överallt där det förekommer. Byta ut det, skriva om. Pippi skulle då exempelvis inte säga: ”Min mamma är en ängel och min pappa är en negerkung” till Tommy och Annika, utan – ja, vad tycker vi att hon skulle säga?

Saken är inte riktigt så enkel som man kanske kan tro.

Pippi kan förstås aldrig göras till ett 2000-talsbarn. Och det har alltid varit en omöjlighet att få henne att uppträda lämpligt. Själva vanvördigheten rår ingen på. Däremot kan vi inte se att hon någonstans i böckerna uppträder fördomsfullt.

Vi som är Astrid Lindgrens rättighetsinnehavare efter hennes död har inte velat medge en modernisering av hennes Pippi Långstrump-böcker.

Karin Nyman

Saltkråkan AB