Singel-Hanna: "Börjar bli orolig över singellivet"

NYHETER

Nej, det blev inget den här gången heller. Jag har försökt vara ledsen eller åtminstone besviken. Men jag känner mig bara likgiltig. Jag kliver upp, duschar och åker till jobbet som vanligt. Sen tränar jag, träffar vänner och somnar sekunden jag lägger mig. Som om ingenting hade hänt, vilket retar mig.

Jag vet ju att nånting hände. Jag levde ju nyss i en klassisk tvåsamhet. Vi pratade barnuppfostran och planerade semestrar. Jag lagade mat för två och överöstes med urgulliga sms. Tycker att det borde beröra på något vis? Jag vet inte om min loja reaktion beror på att jag aldrig vågade hoppas på oss. Eller om jag egentligen inte ville ha något oss.

Men när det rinner ut

i sanden känner jag mig fri igen. Jag behöver inte längre fundera över vad som är ok för mig att göra och inte. Jag behöver inte längre känna mig obehagligt osäker, som om jag tassade runt på okänd mark med en lånad personlighet. För det här livet kan jag. Även om det börjar färgas av en tilltagande oro. Tänk om jag inte kan vara annat än singel. Tänk om den här hunden redan har blivit för gammal för att sitta?

Singel-Peter: "Vi är bara kompisar plus"