Dagens namn: Signe, Signhild
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Nyheter

Mångmiljonär efter sin död

Nu strider familjen om deckarkungen Stieg Larssons hemliga bok

BLEV BARA 50 ÅR När Stieg Larsson föll ihop på sin arbetsplats i november 2004 hade han redan tre deckare färdigskrivna. Och dessutom hade han färdigställt 200 sidor av fjärde delen i ”Millennium”-serien. BLEV BARA 50 ÅR När Stieg Larsson föll ihop på sin arbetsplats i november 2004 hade han redan tre deckare färdigskrivna. Och dessutom hade han färdigställt 200 sidor av fjärde delen i ”Millennium”-serien. Foto: hanna teleman

Här är historien om Stieg Larsson, mannen som gjorde succédebut som deckarförfattare efter sin död.

För historien fick ett abrupt och oväntat slut, 200 sidor in i den fjärde boken, när han plötsligt dog, bara 50 år gammal.

Nu pågår en bitter arvsstrid om det hemliga manuset – den spännande fortsättningen om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.

Det var den 9 november 2004. Stieg Larsson kom som vanligt inte till Expos redaktion i Stockholm förrän på eftermiddagen. Han brukade börja sent och jobba till långt in på natten i stället.

Men den här dagen mådde han inte bra.

Vit i ansiktet satte han sig på en stol och klagade över att han hade magsmärtor och svårt att andas.

När han började tala osammanhängande ringde hans arbetskamrater efter ambulans.

 

En och en halv timme senare dödförklarades Stieg Larsson på S:t Görans sjukhus, bara några hundra meter från Expos redaktion.

Hans sambo, arkitekten Eva Gabrielsson, som då jobbade med ett byggprojekt i Dalarna, kastade sig på tåget till Stockholm.

– Men jag hann inte fram i tid, säger hon.

Stieg Larsson hade drabbats av en massiv hjärtattack.

     

Nio månader senare, i augusti 2005, gjorde han postumt debut som deckarförfattare. Då kom den första boken i deckartrilogin ”Millennium”, ”Män som hatar kvinnor”.

Det blev dundersuccé.

I dag har ”Män som hatar kvinnor” och den andra boken i serien, ”Flickan som lekte med elden” sålt i 560?000 exemplar och översatts till åtta språk.

Böckerna ska bli både en biofilm och sex 90-minuters tv-filmer.

– Det är en osannolik framgång. Det är otroligt roligt att det har gått så enormt bra – lika roligt som det är sorgligt att inte få dela detta med författaren, säger Eva Gedin, biträdande förlagschef på Norstedts.

Stieg Larsson fick själv aldrig njuta av framgången.

Inte av pengarna heller. Han skojade om böckerna som

sin pensionsförsäkring – i dag hade han varit mångmiljonär.

Men det var inte för pengarna han skrev. Pengar intresserade honom inte.

Han skrev för att det var roligt.

 

– Han var en oerhört bildad, oerhört envis och oerhört arbetsam människa med ett stort hjärta, säger vännen och journalisten Robert Aschberg, vd för Strix television och ansvarig utgivare för tidningen Expo, där Stieg Larsson var chefredaktör.

– Han var kufisk på vissa sätt, men på ett mycket charmigt sätt. Han levde inte stort, han var halvt asket, skulle jag vilja påstå. När han fick lön la han pengarna i plånboken. Han var inte som vi andra konsumtionsmänniskor.

 

     

Stieg Larsson var en udda fågel, om än inte lika udda som hans fascinerande romanfigur, datahackern Lisbeth Salander.

På fritiden älskade han science fiction, han läste en otrolig mängd böcker och kunde alltid diskutera den senaste filmen.

Hans kapacitet var enorm.

På dagarna bekämpade han nazister och föreläste för Scotland Yard och Säpo.

På nätterna, på sin Mac hemma i kökssoffan, ofta med en Marlboro Light i munnen, skrev han deckare – för att koppla av, efter en arbetsdag på tolv–fjorton timmar.

– Han var arbetsnarkoman, säger Robert Aschberg.

Stieg Larsson var tio år när han fick sin första skrivmaskin av mamma och pappa.

– Han ville bli författare redan då, säger hans lillebror, Joachim Larsson.

Redan i skolan fördjupade sig Stieg i ämnet rasism och politisk extremism, det han senare skulle viga sitt liv åt genom stiftelsen Expo.

Under sina 22 år som kartritare på TT, Tidningarnas Telegrambyrå, ägnade han sig samtidigt åt att bevaka och granska den svenska extremhögern. Han skrev artiklar och böcker och föreläste.

 

Men deckare var också ett av hans stora intressen. Han hade läst deckare i hela sitt liv och två gånger om året skrev han sin deckarspalt på TT. Bland hans favoriter fanns Sara Paretsky, Val McDermid, Elizabeth George och Minette Walters.

Idén att skriva en deckare själv föddes under tiden på TT. Stieg Larsson och en kollega pratade om att skriva om de gamla ”Tvillingdeckarna”, som vuxna.

Men när han började skriva 2001 blev en av huvudpersonerna i stället en vuxen Pippi Långstrump: den omyndigförklarade Lisbeth Salander, 25, med ett enormt utanförskap och utan förmåga till social kompetens.

Som motvikt skapade han journalisten Mikael ”Kalle” Blomkvist, 45, enligt Stieg Larsson ”en Bror Duktig” som arbetar på den egna tidningen Millennium.

Kanske lånade Mikael Blomkvist drag av honom själv?

– Stieg är med i böckerna, men jag säger inte vem han är. Både jag och min syster är också med, säger Eva Gabrielsson, hans sambo och livskamrat i 32 år.

Det var hon som sommaren 2003 skickade det första manuset till Piratförlaget – det kom tillbaka oöppnat.

– Då åkte jag dit med det och lämnade det i handen på en person, säger Eva Gabrielsson.

När hon ringde två månader senare fick hon besked om att förlaget inte var intresserat. Hon åkte och hämtade den bruna ringpärmen, som inte ens såg ut att ha öppnats.

Efter det blev manusen liggande hemma i hallen.

Robert Aschberg och flera andra på Expo hade fått läsa böckerna efter hand de blev klara och tjatade på Stieg att skicka in dem.

– De var sensationellt bra, säger Robert Aschberg. Men Stieg var en blygsam kille och det hände ingenting. Så en dag i bilen ringde jag till Norstedts.

 

Där trodde man knappt sina ögon. En författare som redan skrivit klart tre böcker innan han skickade in någon av dem. Och inte vilka böcker som helst – förlaget insåg direkt att detta skulle bli en succé.

– Ja, det gjorde vi faktiskt, säger Eva Gedin på Norstedts.

– Jag och Svante Weyler och Lasse Bergström, legendarisk förlagschef, läste och vi var alla rörande överens om att vi hade ett oerhört bra material i händerna. Det var det lättaste utgivningsbeslut jag har tagit.

Det var våren 2004 och Stieg Larsson fick direkt ett förskott på 590?000 kronor.

– Han blev förstås glad, men han var inte killen som öppnade de stora skumpaflaskorna, säger Robert Aschberg.

     

Stieg Larsson hade planerat att skriva tio böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist och hade redan handlingen i bok fyra, fem och sex klar för sig.

I sommar kommer den tredje, ”Luftslottet som sprängdes”.

 

Men det finns en hemlig fortsättning – innan han dog hann Stieg Larsson enligt Eva Gabrielsson skriva 200 sidor på den fjärde boken. Det är ungefär en tredjedel. Boken finns i Stieg Larssons bärbara dator.

Men en bitter och infekterad arvsstrid mellan Eva Gabrielsson å ena sidan och Stieg Larssons far och bror å andra sidan pågår sedan över ett år och bodelningen är ännu inte klar.

Stieg Larsson skrev aldrig något testamente och därför blev det hans far och bror, och inte hans sambo Eva Gabrielsson, som ärvde allt, inklusive upphovsrätten och inkomsterna av böckerna.

Det handlar om mångmiljonbelopp.

– Det är inte så mycket som folk tror, men det är mycket för mig, säger Joachim Larsson.

– Det är tragiskt att Stieg inte fick uppleva detta.

 

Han anser att han och hans far orättvist har pekats ut som girigbukar och menar att Eva Gabrielsson också har fått del av arvet, bland annat i form av kontanter och försäkringar, och att de har varit villiga att diskutera fördelningen av inkomsterna från böckerna.

Joachim Larsson anser att även den fjärde boken ingår i dödsboet och vill ha en bedömning av om den går att ge ut – behållningen av boken vill han dock ska gå till Expo, precis som Stieg Larsson önskade.

– Men jag vet inte var boken finns, säger han. Och är det bara 200 sidor är jag väldigt skeptisk till att det går att ge ut den i Stiegs namn.

     

Eva Gabrielsson strider för att få förvaltningsrätten över alla böcker Stieg skrivit och anser att datorn – och manuset i den – tillhör Expo och därför inte ingår i dödsboet.

– Jag har erbjudit mig att skriva klart boken, säger hon.

Kerstin Nilsson
Kerstin Nilsson

Där har förhandlingarna avstannat. Ingen av parterna vill gå med på den andres villkor – och i dag har de inte längre någon kontakt.

Men någonstans, i Stieg Larssons dator, finns den spännande fortsättningen.

SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler