Här är ditt liv, Sahlin

Elva år efter skandalen – nu är hon tillbaka i toppen igen

1 av 2
paret Mona gifte sig med Bo 1982.
NYHETER

Hon snubblade på en Toblerone.

Och föll bråddjupt.

Men det är historia nu. För skam den Barbieklubbsordförande som ger sig.

Det var så det började. Mona Sahlin var åtta år när hon valdes till ordförande i Sveriges första Barbieklubb.

En förnäm befattning och ett självklart val, sett i backspegeln. Redan Gunnar Sträng såg potential i den unga SSU-tjejen:

– Den här flickan ska ni vara rädda om, sa han.

Hon föddes den 7 mars 1957 i Sollefteå. Mamma hette Siv och pappa Hasse. De fick en ljushårig liten flicka som i Faderns, Sonens och den helige andes namn döptes till Mona Ingegerd Andersson.

Hon föddes rakt in i socialdemokratin. Samhällsfrågorna och det svenska folkhemmets baksida fick hon med modersmjölken. Pappan arbetade med struliga pojkar på en ungdomsvårdsskola utanför stan och familjen bodde i tjänstebostad på området.

Det var där Mona Sahlin växte upp.

Shoppade Toblerone på Konsum

Men flyttlassen gick snart söderut. Till Uppsala och Sörmland. 1964 hamnade familjen i Nacka och där har Mona Sahlin stannat.

Tage Erlander var regeringschef, Sträng höll i plånboken, Olof Palme började göra sin röst hörd. Och Mona visste att man handlade på Konsum – ett Konsum där hon många år senare skulle handla rikskända blöjor och Toblerone.

Redan som barn var Mona Sahlin en föreningsmänniska, engagerad i elevråd, SSU och FNL. Och hon sjöng. 12 år gammal körade hon på Jan Malmsjös schlagerklassiker ”Hej Clown”, men bara på skiva – hon ansågs inte söt nog att stå på scen i Melodifestivalen.

Tuffingen liknade Joan Baez

Ett par år senare ställde hon sig i stället i skolans rökruta. Där stod de snygga killarna och bland dem blev hon poppis – hon liknade sångerskan Joan Baez.

Dessutom var hon tuff. Hon hade ett politiskt engagemang som gjorde att hon hellre pratade befrielserörelse i Rhodesia än kläder och smink.

En som tidigt såg politikern i Mona Sahlin var Thage G Peterson, en vän till familjen som alltid hållit på Mona. Hon gick ut samhällsvetenskaplig linje och tog jobb som diskare i Svenska Dagbladets personalmatsal. 19 år gammal träffade hon chilenaren David Peña på SSU-läger i Kramfors. Två år senare föddes dottern Ann-Sofie, men förhållandet höll bara några år. Det sprack när hon ”insåg att hon inte var lika jämlik som hon förväntade sig”.

En tid senare träffade hon den stora kärleken, Bo Sahlin. De gifte sig 1982. Samma år kom hon in i riksdagen och blev parlamentets yngsta ledamot, 25 år gammal.

Bo och Mona har fått tre barn, Jenny, Gustav och Johan. Sonen Johan dog hastigt innan han ens fyllt ett i en hjärtsjukdom. Om det har hon valt att berätta, som den öppna politiker hon gjort sig känd att vara. Kanske det kan hjälpa andra har hon resonerat.

1990 blev hon arbetsmarknadsminister hos Ingvar Carlsson. Hon var ung, framåt – och mänsklig. Och levererade snart sin vassaste politiska replik:

– Jag vet inte.

Den gjorde henne till stjärna som minister – och superstjärna som valaffisch. Men det var en stjärna som skulle falla.

Hon var vice statsminister och en given efterträdare till Ingvar Carlsson som partiledare när hon 1995 föll på sin Toblerone, sina barns blöjor och sitt sätt att hantera regeringens kreditkort.

”Jag är inte tabu längre”

Sahlinaffären handlade om privata utgifter för 53 174 kronor som hon betalat med regeringens kreditkort. Skulderna hade visserligen reglerats – men ofta efter påminnelse.

I november 1995 avgick hon.

– Detta var inte värsta krisen i mitt liv. Det var mycket värre när jag förlorade mitt barn, sa hon.

Hon bytte karriär, blev företagare, hyrde kontor i Gamla stan med Annika Hagström och Jens Orback. Tre år senare var hon tillbaka i värmen i regeringskansliet tillsammans med Björn Rosengren. Det var då hon sa:

– Jag är inte tabu längre.

Det gäller än.

Läs mer

Petter Ovander