”Därför kan jag inte vara trogen”

Patrick Ekwall, 41, om Let's dance, flickvänner och livet som deltidspappa

NYHETER

Han är TV4:s kaxiga sportkrönikör som lyckas reta gallfeber på de flesta.

Patrik Ekwall får dagligen gliringar från tittare.

- Men när jag svarar de anonyma mejlkräken, brukar det leda till att de tycker att jag är riktigt trevlig.

Lärare snackar skit om sina elever. Fotohandlare tar kopior av de värsta bilderna som lämnas in och sparar dem till firmafesterna. Anställda på Posten har högläsning från vykort med sällsynt löjliga hälsningar.

Men frågan är om det finns någon yrkesgrupp som är så elak som journalistkåren. Där pratas det ofta och gärna illa om kända kollegor. Och ohotad etta på den föga avundsvärda har-du-hört-vilken-idiot-han-är-toppen ligger Patrick Ekwall, sportkrönikör på TV4.

Bittra kollegor

- Jag vet inte riktigt vad det där beror på. En del av förklaringen är nog att det finns många gamla bittra journalister som snackar skit. Men de flesta som träffar mig för första gången brukar säga ”jag trodde att du var på ett visst sätt, men du är en helt annan person”, säger Patrick Ekwall över en köttsoppa på Park Konditori i Äppelviken i Stockholm.

För att vara kontroversiell krönikör svarar han oväntat politiskt korrekt, men välformulerat, på frågorna. Bemötandet är amerikanskt proffstrevligt. Den karaktäristiska frisyren ligger på plats och på tröjan finns ett tryck där det står ”Cagin fucker”. Kanske är det sådant som gör att vissa tycker att Ekwall är cool medan andra får högt blodtryck bara av att se honom.

Anonyma mejl

Via bloggen på TV4:s hemsida kan läsare och tittare mejla honom och det brukar vara 50-50 mellan positivt och negativt.

- När man svarar de anonyma mejlkräken, som jag kallar dem som skriver de värsta grejerna och inte vågar använda sina namn, brukar det i nio fall av tio leda till att de tycker att man verkar trevlig och tackar för att man hörde av sig.

Varför tackade du ja till ”Let's dance”?

- Först sa jag faktiskt nej eftersom jag var rädd att bli förlöjligad. Men sedan diskuterade jag det med TV4:s sportchef Hans Pekkari och han tyckte att jag skulle vara med. Sedan frågade jag Peter Jihde och han sa ”du lever bara en gång - kör”. Min dotter Wilma, som är sju år, sa först nej. Men sedan gick hon in på sitt rum och stängde dörren, kom ut efter en stund och sa ”om du dansar med någon som har snygg klänning får du vara med”.

Tror du att en massa människor satt i tv-soffan i fredags och hoppades att du skulle snubbla?

- Nej, jag tror snarare på att folk som fått för sig att jag är på ett visst sätt nu kanske har fått en annan bild av mig eftersom jag bjuder mycket på mig själv.

Har Wilma råkat illa ut någon gång för att hennes pappa heter Patrick Ekwall?

- Nej, och skulle hon göra det skulle jag se till att det slutade på en sekund. I dag är hon helt oberörd, men i framtiden undrar jag hur det ska bli om hon ser att en läsare skickat ett sms till en tyckarspalt i en tidning där det står att ”Patrick Ekwall är en jävla Skåne-idiot”. Det är inte kul att läsa sådant om sin farsa.

Du och Wilmas mamma har delad vårdnad. Hur funkar livet som deltidspappa?

- Det funkar bra. Eftersom jag jobbar så konstiga tider kan vi inte köra varannan vecka utan delar upp det på annat sätt. Jag och Wilmas mamma separerade för fem år sedan och bestämde oss för att vår dotter inte skulle komma i kläm. Det finns många föräldrar, framför allt pappor, som bara skiter i sina barn och det tycker jag är skandalöst. Med risk för att låta lite präktig tycker jag att man måste fatta att man har ett ansvar som förälder.

Har du ofta dåligt samvete?

- Ja, i synnerhet när jag är ute och reser. Men jag kan inte göra så mycket åt det. Fifa kan inte flytta fotbolls-VM för att jag vill vara nära min dotter. Men Wilma och hennes mamma har följt med under de flesta mästerskapen. Om det funkar bra? Det är nog mer en samvetesgrej, för man måste ändå jobba mycket.

Hur reagerade du, som känner Sven Nylander väl, när han åkte fast i kokainhärvan i somras?

- Genom att tro att någon drev med mig. Nu när det har gått ett tag känner jag mig också lite lurad. Vi har umgåtts i samma sällskap ibland och jag undrar om han har gått in på toaletten, tagit droger och skrattat åt mig som suttit kvar vid bordet och inte fattat någonting. Det är så korkat gjort av honom, och det vet han att jag tycker. Samtidigt glömmer folk efter ett tag. Jag tror att Sven kommer tillbaka. Han har ju inte ätit upp små barn. Det är bevisligen är skärpt kille, förutom att han har varit missbrukare.

Tror du att det är vanligt med kokain bland svenska elitidrottsmän?

- Ingen aning. Jag har aldrig sett någonting. Det är det som gör att jag känner mig dum i huvudet. Ingen har sagt något till mig heller, men det är väl för att de vet att jag är så anti när det gäller droger.

Idrottsvärlden anklagas ibland för att vara homofientlig. När kommer den första svenska manliga elitidrottaren ut ur garderoben?

- Det händer säkert när som helst och när det gör det så kan jag inte tänka mig annat än att folk rycker på axlarna. Men ärligt talat har jag aldrig förstått varför man måste berätta vilken sexuell läggning man har. Dessutom tror jag inte att det finns så många homosexuella på elitnivå i de stora sporterna. Jag tror inte att den manliga gaykulturen attraheras av att spela fotboll eller hockey på den nivån. Jag tror att man attraheras mer av konståkning och gymnastik precis som att man attraheras av att bli frisör eller någonting annat.

Apropå attraktion. Har du någon flickvän?

- Nej, jag har varit singel i fem år. Jag jobbar mycket och vill inte chansa på något osäkert eftersom jag har ett barn att tänka på. Dessutom är jag inte särskilt bra på förhållanden.

- Det har gått åt helvete för att jag har klantat till det nästan varenda gång genom att vara otrogen och då har jag ingen lust att såra fler människor.

Varför har det blivit så?

- Jag vet inte. Det är väl bara sådan jag är.

Svårt att säga nej?

- Nej, det har jag inte. Inte alls. I synnerhet inte nu när jag är lite äldre och har barn. Jag vill vara 100 procent säker. Annars skiter jag i det.

Har du någon gång dejtat en tjej som mejlat dig via bloggen?

- Visst kommer det sådana mejl ibland, men det skulle jag aldrig våga. Däremot har det säkert hänt att det kommit fram en tjej på krogen för att hon sett mig i tv och inte för att jag är snygg. Eller inte för att hon tycker att jag är snygg, ska jag säga.

Du är en känd person vars kärleksliv kan hamna på löpsedlarna. Hämmar det dig?

- Jag tror inte att jag är så intressant. Om jag gick hand i hand med Tone Bekkestad här utanför kan jag inte tänka mig att det skulle vara ett dugg intressant.

Menar du allvar nu?

- Okej, jag ska snacka med Tone så får vi testa det.

Andreas Utterström