Slog larm i måndags

Mamman såg att 27-åringen hade en kniv när hon skjutsade hem honom i söndags.

– Jag träffade honom dagen efter och märkte att något var fel. Han var uppskruvad och det gick knappt att prata med honom, säger mannens bror.

Även då hade 27-åringen en kniv i handen.

Familjen tog omedelbart kontakt med en psykavdelning på länssjukhuset Ryhov. Där hade han tidigare vårdats i mer än två år.

– De skulle åka ut och titta till honom. Men efteråt har vi förstått att de inte gjort vad de skulle, säger brodern.

Fick inget svar

Enligt familjen ringde personalen hem till 27-åringen, men fick inget svar. Då lämnade de en lapp i brevlådan.

– Ansvaret är psykvårdens. Kan de inte sköta uppföljning och medicinering bättre än så här så är det ett allvarligt problem, säger brodern.

Under tisdagen och onsdagen hörde familjen ingenting från 27-åringen. I går läste hans storebror om knivmordet på internet.

– Jag förstod direkt att det var min bror, säger han.

Bröderna växte upp nära varandra, men kontakten har blivit glesare med tiden.

I dag söker familjen tänkbara förklaringar till vansinnesdådet.

– En av de saker jag tänker på är att en främmande man utsatte honom för sexuella övergrepp när han var mellan fem och sex år gammal, säger brodern.

Men 27-åringen klarade både grundskola och gymnasium bra. Han beskrivs som en studiebegåvad och utåtriktad kille med många järn i elden.

Pluggade psykologi

Han hade flickvän, jobbade som personlig assistent och spelade i rockband – samtidigt som han pluggade psykologi och filosofi på högskolan.

– Psyket krackelerade, han tog på sig för mycket, säger brodern.

Sommaren 2004 märkte de anhöriga hur den tidigare så utåtriktade killen blev inbunden och inbillningssjuk.

Blev värre

På högskolan oroades studiekamraterna över hans beteende.

– Han slog sönder saker i sitt rum, trodde att vi stal av honom och en gång sprang han barfota i snön till sin flickvän. Han var sjuk redan då, säger en kille som bodde i samma studentkorridor.

Sjukdomen blev allt värre. 27-åringen började utföra neurovetenskapliga och psykologiska experiment på sig själv. Han pratade om att återskapa hela sitt liv och alla minnen. Till slut visste han inte vilka minnesbilder som var verkliga.

– Ungefär där gick det en säkring. Vi kände inte igen honom längre. Han blev aggressiv, fick konstiga tankar och var orolig, säger brodern.

– Varje dag tänkte vi att nu händer det någonting hemskt.

Även den gången kontaktades psykiatrin, men utan resultat.

Då kom, som brodern beskriver det, sjukdomens crescendo.

När 27-åringen var ensam i sin mammas lägenhet tände han eld i samtliga rum och gick ut. I juni 2004 dömdes han till rättspsykiatrisk vård för branden. Under rättegången berättade han att röster uppmanade honom att tända eld och att han var rädd för alla han kände. Därför hade han knivar och en hammare liggande bredvid sängen. Han beskrev också hur hans mors ansikte förändrades så att han inte kände igen henne.

Fixerad vid datorn

27-åringen förklarades ha en psykossjukdom med paranoid karaktär. Han medicinerades och mådde bättre, men försämrades om han slarvade med medicinen.

På senare tid har 27-åringen tillbringat mycket tid ensam i sin lägenhet.

– Han är helt fixerad vid datorn, sitter jämt framför den. Jag har sett honom genom fönstret när jag gått förbi utanför, säger en granne.