Hur många fler ska dö?

Lena Mellin: Vi måste göra något genast

NYHETER

Psykvården har misslyckats igen.

Ingen upptäckte att den paranoide 27-åringen blivit sämre.

Hur många mord behövs det?

Anders Milton utredde psykvården. Foto: TOMMY MARDELL
Anders Milton utredde psykvården. Foto: TOMMY MARDELL

Efter rader av uppmärksammade vansinnesdåd av psykiskt sjuka tillsatte regeringen en psykiatrisamordnare, Anders Milton, som i höstas avslutade sitt uppdrag.

Mer pengar och mer personal var inte helt oväntat huvudreceptet. Ett annat förslag var en ny vårdform – öppenvård med särskilda villkor.

I dag blir man utskriven från psykiatrisk tvångsvård när man haft permission i upp till ett år. Därefter får patienten klara sig själv.

Milton ville införa ett mellansteg. Tvångsvården skulle fortsätta, fast inte på sjukhus.

Kronisk sjukdom

Möjligen kunde det ha räddat Tobias, 8, och hjälpt den 27-åring som nu är höggradigt misstänkt för att ha mördat honom.

27-åringen lider av en kronisk psykisk sjukdom som kräver livslång medicinering. Om han inte tar sina piller blir han paranoid.

Denne man, dömd för mordbrand, skulle enligt samhällets egendomliga regler klara sig helt på egen hand.

Sommaren 2004 dömdes han till rättspykiatrisk vård. Han hade hört röster och tuttat eld på alla rum i sin mammas lägenhet.

I maj förra året tyckte länsrätten att vården skulle fortsätta. I november gjorde den motsatt bedömning. Beslutet var inte enhälligt.

För ett år sedan hade 27-åringen en svacka sedan han, inom ramen för vården, flyttat till en folkhögskola. De nya intrycken stressade honom så till den milda grad att han glömde medicinerna.

Vi vet inte om samma sak hänt igen. Men faktum kvarstår, 27-åringen högg helt oprovocerat ihjäl ett 8-årigt barn som han inte hade någon som helst relation till.

Det börjar bli bråttom

Psykiatern Ulf Åsgård konstaterar att det ”gradvis kommer att krävas betydligt mer radikala åtgärder och repression (tvång) mot de psykiskt sjuka”.

Anders Milton däremot pekar på faran med dåliga, eller otäta, kontakter mellan vården och patienten. Träffas läkare och patient ofta är det lättare att upptäcka om sjukdomen förvärras.

27-åringen hade frivilligt kontinuerlig kontakt med öppenvården, senast i förra veckan. Men ingen upptäckte att larmklockan ringde.

Psykvården har nedrustats. I teorin tycks alla vara överens om att det krävs mer pengar, mer personal och nya vårdformer. Men i verkligheten händer ingenting.

Det börjar tyvärr bli ganska bråttom.

Den obeskrivliga sorg som drabbat föräldrarna till Tobias, 8, Sabina, 5, och Mohammed, 8, borde ingen människa behöva uppleva.

Särskilt inte som den sannolikt går att förhindra.

Läs mer:

Lena Mellin