"Låt barnen bli en naturlig del av diskussionen"

Krishanteringsexperten svarar på läsarnas frågor om mordet på Tobias

NYHETER

Mordet på 8-årige Tobias skakar om Jönköping.

Men det är inte självklart att alla barn i staden har ett behov av att prata om vad som hänt, enligt Stress- och krishanteringsexperten Peter Jonsson som chattade med Aftonbladet.se:s läsare.

Peter Jonsson säger: Hej! Nu är jag här. Ni är välkomna med era frågor.

Maria säger: Hur kan en sådan händelse som knivmordet på 8-åringen påverka ett samhälle som Jönköping?

Peter Jonsson säger: Hela samhället kommer inte att påverkas, men delar av det. Folk kommer att uppleva generell rädsla och ökad uppmärksamhet. Man kommer att vara orolig att ens barn och en själv kommer att utsättas för något liknande.

Maria säger: Vilka är dina bästa råd till den som råkat ut för en personlig tragedi?

Peter Jonsson säger: För det första ska man, om man känner att det finns behov av det, skaffa samtalshjälp. Det är viktigt att sätta ord på händelsen och att rent konceptuellt försöka sätta in händelsen i sammanhang, så att man orkar leva med den. Om du råkar ut för ofattbart trauma söker du svar på frågan: varför hände det? Vi kan inte få svar på varför just Tobias dog, men kanske på hur han dog. Det gör att det får en förankring i verkligheten som gör att vi kan gå vidare, annars går vi under. En annan viktig del är att en person drabbats av en kris måste veta att själva traumat inte gör oss sjuka, utan att alla reaktioner är normala.

ika79 säger: Hur utbildar man sig för att jobba med krishantering?

Peter Jonsson säger: Det finns ett par olika vägar. Det ena är att gå den traditionella vägen via en psykologiutbildning. Eller så tar man och utbildar sig inom psykotraumatologi, som är specialistkompetens inom krishantering. De bästa krishanterarna som finns är människor som är trygga i sig själva och har ett stort mått av sunt förnuft.

Maja säger: Om barnet inte själv ställer några frågor, och verkar må bra, ska man ända ta upp det och prata om mordet?

Peter Jonsson säger: Nej, det behöver man inte om barnet inte har noterat det. Men det kan vara för att barnet själv undviker att prata och blir tyst. Då kan man märka att barnet leker eller ritar händelsen. Rekomendationen blir att de vuxna i familjen antagligen pratar vid till exempel matbordet. Låt då barnet bli en naturlig del av diskussionen. Då kan man fråga barnet: Har du tänkt på vad som har hänt här i Jönköping? Barn är ärliga, de kommer att svara antingen ja eller nej.

Engla säger: Utöver att gå i terapi eller krishantering – vad kan man själv göra för att bearbeta en kris? Och vad ska man undvika?

Peter Jonsson säger: Det du ska undvika är dåliga terapeuter. För att kunna göra något åt det själv måste man acceptera att det har hänt. Sen måste man förstå att jag som individ utvecklar ett fenomen som kallas neurologisk och fysisk hyperkänslighet. Det innebär enkelt uttryckt känselspröt som människor utvecklar vilket gör att vi reagerar på signaler som påminner om händelsen. De signalerna kan få oss att falla tillbaka i traumat och gör oss rädda och oroliga och får oss att tro att vi är tillbaka där vi en gång var. Man måste lära sig att hantera signalerna och inte vara rädd för dem.

Johan säger: Är vissa typer av personligheter mer känsliga för stress- och krissituationer och vilka i så fall?

Peter Jonsson säger: Ja, vissa är mer känsliga. Det är inte enkelt att säga vilken personlighetstyp, men det finns en biologisk komponent som avgör och styr. Det gör att vi har svårt att hantera trauman när vi belastas av mycket yttre press. Om pressen är för stor när krisen inträffar är det stor risk att vi går in i ett trauma.

Kalle74 säger: Hur lång tid tar det att bearbeta en tragedi för en enskild individ?

Peter Jonsson säger: Man ska räkna med att det tar minst ett år. Man bör ha det perspektivet.

Anna säger: Vad säger man till barnen när dom blir rädda för att träffa på en galning ute på gatorna? Dom kan ju inte gå och vara rädda jämt!

Peter Jonsson säger: Man får förklara för barnen att alla inte är galningar, men att man inte ska prata med främlingar som helt plötsligt kommer fram och bjuder på godis och liknande, och lära dem våga säga nej till främlingar. Man kan förklara att väldigt få människor är galningar och vill dem illa.

säger: Hej Jag är lärare på en mellanstadie skola i Jönköping. Mina elever tog inte upp det idag trots att jag gav dem möjlighet, så jag tog inte upp det heller. Tänkte att det får komma när de vill prata om det. Gjorde jag rätt?

Peter Jonsson säger: Ja, det gjorde du. Barn som har närhet till skolan där Tobias gick har behov av att prata. Men befinner man sig på en skola längre bort kan det vara så att de inte har något behov av att ta upp et. Det viktigaste var att du gav dem möjligheten.

ika79 säger: Kan mediers hantering av händelser förstärka kriser och/eller trauman?

Peter Jonsson säger: Svaret är ja. Medier har en tendens att vilja överexponera oss så att vi får in för mycket av händelserna, vilket ökar traumatiseringen. När du känner själv att det blir för mycket i tv och tidningar - undvik att titta på detta.

Moderator säger: Nu tar vi sista frågan

Kjell38 säger: Vad har samhället för resurser för krishantering när en tragedi inträffar? Måste man själv stå för kostnaden eller hur funkar det?

Peter Jonsson säger: Nej, vaje kommun har så kallade posom-grupper, psykisk- och social-omhändertagandegrupper. Det ligger oftast under socialchefen i varje kommun. De ska vara behjälpliga vid sådana här tillfällen. Men långsiktig och verkningsfull specialistvård får man oftast delvis betala för själv.

Moderator säger: Tack Peter Jonsson som chattade och tack till alla läsare som ställde frågor!

Peter Jonsson säger: Tack så mycket! Ni ställde jätteintressanta frågor.

Aftonbladet.se