Han våldtogs som 5-åring

27-åringen blev besatt av domedagen i frikyrkan

1 av 4 | Foto: privat
slog sin flickvän Under 2004 blev 27-åringen alltmer svartsjuk. Han var ofta arg och vid ett tillfälle tog han stryptag på sin flickvän. Efter det tappade han successivt kontakten med verkligheten. Ett år efter att han bränt upp sin mammas lägenhet gjorde flickvännen slut.
NYHETER

JÖNKÖPING. Som liten pojke var han full av hyss.

Han växte upp till en nyfiken, glad spexare som älskade att spela gitarr.

Men under ytan fanns en störd personlighet som var fascinerad av domedagen.

För tre år sedan hotade han att döda flickvännen.

I går häktades 27-åringen misstänkt för mordet på 8-årige Tobias.

När han växte upp på en liten ort utanför Jönköping tydde inget på att något var fel. Även om han själv berättat att han var lite busig ibland sågs han som en välanpassad liten pojke. När han var två och ett halvt år skildes föräldrarna. Kontakten med pappan bröts.

– Jag vet inte ens var han bor, har han sagt i förhör.

När han var fem år förgrep sig en man i samhället sexuellt på honom.

– Han ville aldrig prata om det utan höll det inom sig själv, säger mamman.

Enligt den rättspsykiatriska undersökningen övertog 27-åringens styvfar papparollen.

Den misstänkte mördaren hade massor av kompisar och uppfattades som glad och öppen.

Samtidigt var han lite grubblande med dålig självkänsla. Han mådde ibland dåligt över det som hänt honom som barn.

Han gjorde allt i ett rasande tempo. Samtidigt som han tränade styrketräning och boxades så spelade han teater och sjöng i ett hårdrocksband.

Han fullföljde högstadiet och gick ut med 2,1 i medelbetyg. Men egentligen ville han inte plugga.

– Jag hade så mycket annat i huvudet att det var jobbigt att sitta stilla, berättar han i förhör.

Trots de blygsamma betygen fortsatte han läsa på samhällsvetenskapliga programmet på Erik Dahlbergsgymnasiet i Jönköping och tog studenten 1998 med medelbetyg. Under årskurs två i gymnasiet gick han med i en frikyrkoförsamling och bröt med sina gamla vänner.

Speciellt fascinerad var han av domedagen.

Efter något år gick han ur församlingen.

– Jag tyckte att de var naiva i sin tro på änglar, sa han.

Efter examen fortsatte han plugga. Hans mål var att jobba som personlig assistent eller undersköterska.

”Stressande att läsa”

Trots sin tidigare motvilja mot skolbänken började han läsa psykologi och filosofi på högskolan i Skövde hösten 2000.

– Det var väldigt roligt men stressande och mycket att läsa, berättade han.

Våren 2002 träffade han en tjej i samma klass som han först blev kompis med. I januari 2003 blev de tillsammans och i januari 2004 flyttade de ihop. Då hade 27-åringen redan börjat må dåligt.

En kille i studentkorridoren där han bodde tidvis berättar att han gav ett obehagligt intryck.

Han minns speciellt en kväll när alla gick ut för att festa, utom 27-åringen.

– När vi kom hem stod dörren till hans rum öppen och massor av grejor var sönderslagna där inne. Sedan sprang han barfota i snön hem till sin flickvän.

Var svartsjuk

Han anklagade henne ibland för att ha affärer med hans kamrater.

Under våren 2004 var 27-åringen ofta arg. Han sprang in i sovrummet på nätterna, när hon sov, och skrek och gapade.

Den 20 februari tog han stryptag på henne och hotade att döda henne. Några veckor senare blev han så arg att han slog till henne. När hon vaknade på morgonen låg han i sängen. På golvet nedanför låg en kökskniv. Efter det sov hon inte hemma. Hon försökte få honom att söka hjälp men det gjorde han inte.

När flickvännen åkte hem för att jobba över sommaren tappade han fotfästet.

Hans mamma säger:

– Han åkte mellan högskolan, flickvännen och jobbet, jag blir yr bara jag tänker på det.

Samtidigt höll han på med sitt examensarbete. Han satt uppe hela nätterna. Han började röka marijuana och hasch ibland för att kunna tänka ”abstrakt”.

Gradvis tappade han kontakten med verkligheten. Han irrade omkring, var rastlös, mumlade, ville inte äta och var aggressiv.

– Till slut kunde han inte skilja på friska och sjuka tankar och vi kände att nu händer det något hemskt snart. Hans personlighet gjorde en vändning med 180 grader, säger hans bror.

Familjen vände sig till psykvården och bad om hjälp. Ingenting hände.

Dagarna innan 27-åringen tände eld på mammans lägenhet bodde han hos brodern. Han svarade då inte på tilltal och varken åt eller sov. En dag vid en busshållplats fick han ett raseriutbrott och skrek åt okända människor.

I april 2004 tände han eld på flera rum i mammans lägenhet och promenerade sedan ut därifrån.

När han kom tillbaka berättade mamman att det hade brunnit:

– Jag vet, svarade han och log.

– Jag ville undfly vissa öden.

Nu slog vanföreställningen ut i full blom. Han trodde att han skulle ha begravts levande om han inte tänt eld på lägenheten. Branden var ett sätt att bli accepterad av sin familj.

27-åringen dömdes till sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Enligt den rättspsykiatriska undersökningen verkade han upptagen av sitt känsloliv och skrattade ibland helt omotiverat.

Ett år efter branden gjorde flickvännen slut.

– Han tog det väldigt hårt men pratade aldrig om det, säger mamman.

Larmade vården

Den 29 november 2006, efter drygt två års tvångsvård, bedömdes han vara så pass fungerande att han kunde skrivas ut. Han satt mest hemma. Så småningom drog han sig undan från öppenvården när de sökte kontakt.

Fem dagar före mordet såg mamman att sonen hade en kniv i handen. Samma kniv hade han liggande bredvid datorn i sin lägenhet.

– Jag frågade varför och han skyllde på att han petade naglarna med den. Men egentligen handlar det om att han är rädd, säger mamman.

När 27-åringens bror också såg kniven i måndags kontaktade de vården.

I torsdags mitt på dan lämnade 27-åringen sitt hem på Mollbergsvägen beväpnad med den stora jaktkniven.

I korsningen Skolgatan/Hammarvägen stötte han på Tobias, 8.

Han högg besinningslöst tills pojken avled.

Läs mer:

Läs tidigare artiklar:

Annika Sohlander Cassel ,Camilla Sundell