Kompisarna tog farväl av Tobias

”Hans död är ett faktum vi inte vill förstå”

Foto: Kai rehn
NYHETER

Norrahammar

Så många barn i kyrkan.

Barn som kommit för att säga ett sista ”Hej då!” till Tobias Enroth, 8. Bröderna, klasskamraterna, kompisarna.

När barn tar farväl av barn – ja, då stannar allt runt omkring.

– En ängel ska bära min hälsning till dig, sjunger solisten Marie Winald Karlström framme i koret. Kanske hjälper den strofen ur Berghagen/Holms vackra visa ” Du är alltid en del utav mig” en smula.

Hjärta av röda rosor

”Sov gott Tobias”, står det på många av blommornas band vid den vita lilla kistan med ett hjärta av röda rosor på locket.

Hur ska barnen förstå när vuxna inte gör det?

Som församlingsprästen Thomas Sjöberg säger i sin begravningspredikan:

– Tobias är död. Det är ett faktum vi inte kan förstå – eller vill förstå.

– Tobias som bara blev åtta år.

Thomas Sjöberg talar ur hjärtat till Tobias familj, och till alla barnen i kyrkan. Just han var en av de allra första som kom fram till mordplatsen i Norrahammar för precis två veckor sedan. Just han var en av de allra första som sedan kom till skolan för att trösta och finnas till hands för Tobias kamrater och lärare.

Nu låter han känslorna bli till ord att bära med sig för alla här i kyrkan:

– Tobias var hela familjens dyrbara älsklingsbarn. Han var en lekkamrat alla ville leka med, han var en älskad bror för sina fyra syskon.

”Helt utan mening”

Och Norrahammar, ett litet brukssamhälle utanför Jönköping, blir sig kanske aldrig mera likt. Om det säger församlingsprästen i sitt tal:

– Sorg och förtvivlan drabbade oss när vi fick läsa att Tobias dödades på väg hem från skolan. Det som hände Tobias var fel och helt utan mening.

– Vi förlorade fotfästet och frågar oss varför?

Han säger att människor från hela landet har hört av sig.

– De delar sorg och vanmakt med er i familjen.

Tackade för allt stöd

Och efter allt stöd, både från nära och okända, ber familjen efter begravningshögtiden att få framföra ett varmt tack via begravningsbyråns representant.

Så ljuder Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne”. Orgel och trumpet. En sorgsen trumpet.

Avskedet sker till stilla musik. Familjen med Tobias tre små bröder, mor och farföräldrar, övriga anhöriga.

Klasskamraterna med sina föräldrar. Små pojkar och flickor med varsin blomma hårt i handen.

När barn tar farväl av barn – ja, då stannar allt runt omkring.

Bara de närmaste följer sedan med begravningskortegen upp genom Norrahammar till Skogskyrkogården för ett sista avsked.

Tidigare artiklar

Ebba von Essen