Singel-Hanna: Separationen gör dem till freaks

NYHETER

Jag lever mitt i en separation. Det är fruktansvärt jobbigt på nätterna och varje morgon när jag stänger dörren hör jag mig själv tantsucka över att jag verkligen behöver gå till jobbet när det är så här.

Det är mina grannars fel. De bråkar för tredje veckan i rad. Och det finns inte en natt jag inte har önskat att någon av dem skulle flytta ut. Hur fan orkar dom? Det börjar så fort någon av dem sätter nyckeln i låset – och sen är de igång. Det tillsynes försynta paret förvandlas på tio minuter till avskyvärda freaks som gör allt för att såra och skada varann. De skriker, anklagar, svär och smäller i dörrar.

Ångesten och sorgen tränger igenom mina tapeter och smärtan känns skrämmande bekant. Jag ligger där och vet att det är försent. Att de redan har gått över alla gränser, när de hjärtskärande skriker om vem som vattnade blommorna sist. Som om det spelade nån roll. Till och med jag vet att blommorna har varit döda länge.

Jag har lust att

knata över dit i min pyjamas och berätta det. Det vore inte mer än rätt eftersom det ändå känns som om jag sitter i deras soffa. Jag vet att det kan vara så här. Men jag hade hoppats på att slippa det som singel.

Singel-Peter: Hon tycker synd om mig