Dödsstörtade på Kolmården

Isbjörnshonan Mirscha halkade och föll ned från berg

NYHETER

En månad innan isbjörnshonan Mirscha, 26, skulle flytta från Kolmården till Danmark halkade hon och föll.

Det gick så olyckligt att hon bröt lårbenet och avlivades.

– Det hade inte varit djurvänligt att behandla ett så gammalt djur, säger Bengt Röken, chefsveterinär på Kolmårdens djurpark.

Olycka Isbjörnshonan Mirscha halkade och bröt lårbenet. Djurparkspersonalen tvingades avliva den 26-åriga honan.
Foto: Kolmården
Olycka Isbjörnshonan Mirscha halkade och bröt lårbenet. Djurparkspersonalen tvingades avliva den 26-åriga honan.

Olyckan inträffade i oktober 2005, bara en månad innan de tre isbjörnarna – ålderdamen Mirscha, 26, och syskonparet Nordman och Ilkka – skulle flyttas till Skandinavisk dyrepark i Danmark.

Bodde för trångt

Deras utrymme på Kolmården ansågs för litet och i den nya djurparken skulle de få ett nytt liv, i en 26 000 kvadratmeter stor isbjörns-park med både glaciär och tundra.

Men det fick Mirscha aldrig uppleva.

En dag i oktober, i samband med utfodringen, hade Mirscha så bråttom till maten att hon halkade på berget och föll ned i den frusna utomhusbassängen, där vattennivån vintertid sänks med 3–4 meter.

”Blev lite för ivrig”

– De fick ”isbjörnsglass”, kött, fett och fiskrester infrysta i isblock, två gånger i veckan och det tyckte de var väldigt gott och hon blev väl lite för ivrig, säger Bengt Röken.

Någon timme senare upptäcktes att Mirscha var skadad. Hon sövdes och Torsten Möller, veterinär på Kolmården, konstaterade att hon brutit ett lårben.

– Eftersom hon var 26 år och isbjörnar inte blir äldre än 30 år beslöt vi på stående fot att ta bort henne, det var trist, men bäst för henne, säger Bengt Röken.

Fick tungan utriven

Mirscha var född i Rostock Zoo och kom till Kolmården 1980.

När hon var ett och ett halvt år fick hon tungan utriven av en annan isbjörn.

– Jag sydde ihop såret i munnen på henne men vi hade inte stora förhoppningar att hon skulle kunna dricka utan tunga. Men på fjärde dagen lärde hon sig det och lyckades senare även föda upp ungar utan tunga. Det var

fascinerande, säger Bengt Röken.

Kerstin Nilsson