Kristi brud: Jag förföljs av en stalker

Åsa Waldau tar emot oss på Gränsta gård i Knutby, en något sliten äldre byggnad där församlingen har sitt högkvarter.
  Vi hinner både äta upp den hembakta vinbärskakan och sörpla upp vårt kaffe innan hon gör entré i rummet en halvtimme försenad. Omgiven av sina egna målningar på väggarna tar hon plats i en fåtölj och drar upp benen.
  Sedan jul har hon arbetat på sin egen sanningssägare?–?en självbiografi.
  – Jag tror att Bert siktar på bokmässan i höst, säger hon och syftar på nöjesmagnaten Bert Karlsson som ger ut boken på sitt nystartade förlag.Han vill även att det ska bli en film så småningom, men det avfärdar hon som vulgärt.
  Knutbytragedin ska inte bli någon ”show”.
  Det något osannolika paret Bert Karlsson och Åsa Waldau fann varandra på en tv-inspelning.
  – Bert är rätt skön, han säger vad han tycker och har många idéer, även om man inte behöver tycka lika om allt men det är fair.
  Boken är nästan färdigskriven, något kapitel är kvar.
  
  

Huvudsak kring mordet

  – Det blir från barndomen till nu. I huvudsak handlar det om vad jag har upplevt och då naturligtvis händelserna kring mordet och vad jag kände då. Jag vill ha tyngdpunkten på mig som person. På vem jag är.
  Åsa Waldau kallar inte sig själv för Kristi brud. Hon viftar bort det som ett mediepåhitt:
  – Det där är ett epitet som media använder. Ingen av mina vänner kallar mig så och jag har aldrig sagt att jag är det, frustar hon.
  Men även om hon inte officiellt är Jesu fru är hon den tongivande pastorn i församlingen. Hon framställs ofta som en härskare som gärna styr över andra.
  – Jag är en stark person, varför ska jag be om ursäkt för det? Men det betyder inte att jag är hård och dominant.
  Hon bubblar och skrattar mycket när hon pratar. Orden kommer snabbt och de yviga gesterna spiller ut ett par droppar kaffe.
  Men Åsa Waldau blir allvarlig när hon säger att hon mycket väl vet vilka som sprider rykten om otrohet och sexpakter i byn. Och ”hejar på Helge”.
  – Det är helt absurt. Jag lever i min familj med min man. Om jag skulle vilja leva ett motsatt liv skulle jag varit med i Big Brother. Jag lever inget dubbelliv.
  Hon säger sig vara lyckligt gift med en av församlingens äldstebröder, Patrik Waldau. En man hon träffade när han var 17 och hon var 27 och mitt i en uppslitande skilsmässa från en annan man.
  – Jag blev övergiven då. Min dåvarande man lämnade mig och flyttade till min bästa vän.
  Men kampen mellan den livstidsdömde pastorn Helge Fossmo och församlingen handlar inte bara om sex. Han har offentligt anklagat Åsa Waldau för att ligga bakom mordet på hennes lillasyster Alexand-ra Fossmo?–?Sanna.
  – Det jag inte förstår är att folk inte förstår hur farlig han är. Han har skadat så många människor. Han ringde min mamma från fängelset och hotade henne. Han är otäck, säger hon med eftertryck.
  Hon tycker synd om den nya kvinna som ska gifta sig med honom i Kumlabunkern. Trots att hon flera gånger säger att hon inte vill prata om Helge och att församlingen hämtat sig återkommer samtalet hela tiden till honom.
  När Åsa Waldau tar med oss för att visa upp församlingens spa och den nybyggda bastun berättar hon om rädslan:
  – Helge kan vara i maskopi med någon vi inte vet om. Det är klart att man blir lite paranoid ibland.
  
  

”Det var turbulent”

  Hon berättar samtidigt om en kvinna som förföljt henne under lång tid. En kvinna som hon beskriver som oberäknelig.
  – Hon är en stalker som har mordhotat mig.
  Hela församlingens kör drabbades när kvinnan hotade att sabotera deras buss inför ett uppträdande i Dalarna. Polis och vakter kommenderades in för att skydda Åsa Waldau och kören.
  – Polisen cirkulerade och det var turbulent.
  Trots flera polisanmälningar har kvinnan fortsatt.
  – Jag har bytt telefonnummer och det är klart att det är otäckt .
  Flera beundrare har jagats bort från familjens tomt de senaste åren. En period vakade alltid någon i församlingen över hennes hus om nätterna.
  – Jag fick så mycket brev och telefonsamtal. Det ringde hela tiden. Det var sexuella anspelningar och hot. Rena trakasserier, det är inte klokt när man tänker på det. Det blev ett slags helgondyrkan.
  
  

Gocart med Markoolio

  Då gömde hon sig med keps och solglasögon när hon gick ut. Men för tre somrar sedan vände hon. Gav intervjuer, förevisade ”hammarrummet” för Stina Dabrowski i teve och ett år senare åkte hon gocart med Markoolio på en kändisfest.
  – Vi har garvat jättemycket åt det där. Men jag är inte så intresserad av att strutta runt med dokusåpakändisar och tävla om kamerorna. Det är inte det jag lever för. Vi har mycket roligare här på våra fester, säger hon.
  Trots att hon åkt jorden runt, New York är favoritstaden, finns det en plats hon fortfarande undviker. Hon är rädd att gå ner i byn.
  – Jag har inte varit på Ica på flera år. Jag vill själv vara beredd om jag ska få en loska i fejset. Det har gjort mig förvånad att ingen har hoppat på mig.
   Varför drar du dig inte undan offentligheten?
  – Varför ska jag vara tyst? Den gemena uppfattningen är att jag är en idiot och det är jag inte. Jag skulle kunna strunta i allt, vi har det jättebra här och älskar varandra. Men det går inte, det är inte rätt. Det måste finnas en motvikt till den bild som målats upp.
  Finns det något positivt med kändisskapet?
  – Skalar man bort all smärta finns det mycket positivt. Vi har tagit många kliv framåt. Och så behöver jag ju aldrig presentera mig och säga vad jag jobbar med, säger hon ironiskt.
  Åsa Waldau kallar mordet och mediebevakningen efteråt för ”händelserna”. Hon säger att de jobbar aktivt för att sopa bort alla spår.
   Tröttnar ni aldrig på varann?
  – Vi trivs ju ihop. Det är rena Bullerbyn. Ungarna har gemensam pool och studsmatta. Det är en fruktansvärt skön tillvaro och vi vill ha det så.
  Dagarna tillbringar Åsa Waldau med församlingsarbete, musikverksamhet och själavårdande samtal. Sina barn uppfostrar hon själv, utan barnflicka.
  En gång i månaden jobbar hon i spa-anläggningen som hon var med och startade. Det är en anspråkslös källarlokal där hon ägnar sig åt att klippa hår.
  Shoppar gör hon gärna och helst i galleriorna i Kista eller Täby. Även om Uppsala är närmast tycker hon att det är för mycket studentstad och erbjuder för få trevliga butiker.
  Vi går ut i trädgården för att ta bilder och passerar en stor bild av hennes skivomslag till ”Mitt hjärta” som kom ut förra året. Hon poserar likt Carola på albumet som fick usla recensioner och sålde i tusen exemplar. Men till skillnad från schlagerstjärnan talar pastor Åsa Waldau förvånansvärt lite om gud.