Nyheter

Ett år efter mordet

”Den mänskliga hjärnan klarar inte av att förstå det hon gjorde”

Anna Politkovskaja mördades den 7 oktober 2006.
Anna Politkovskaja mördades den 7 oktober 2006.Foto: ANDERS DEROS

Journalisten Anna Politkovskaja har varit död i ett år.

Under ett år har världen fått veta mindre om de brott som begås i en av världens minst bevakade konflikthärdar - Tjetjenien.

– Anja skrev som det var, därför röjdes hon undan, säger Madina Magomadova, ordförande i människorättsorganisationen Tjetjeniens mödrar.

Madina Magomadova
Madina MagomadovaFoto: Lina Boström Einarsson

Den 13 mars 2006 hittades Movsajev Salambeks döda kropp i en grop på en gata i Groznyj. Några veckor tidigare hade han förts bort från hemmet av okända män. Nu bar kroppen spår av tortyr. I huvudet satt ett kulhål. Två dagar senare återfanns fyra döda män, upphängda i ett träd i den tjetjenska byn Novyje Atagi. Fem månader tidigare försvann de spårlöst. Och i april förra året fördes hjälparbetaren Bulat bort av okända män.

Uppgifterna kom från Anna Politkovskaja, publicerade i tidningen Novaja Gazeta. Ett halvår senare var hon död. Skjuten med flera skott i hissen hemma i Moskva. I dag har det gått ett år. Ett år av färre rapporter om människorättsbrott i den ryska delrepubliken Tjetjenien. Ingen har ersatt henne.

Till stängda platser

– Anja skrev det som andra inte vågade skriva. Det fanns ingen annan journalist i Ryssland som hade de kontakter hon hade och som kunde skriva det hon skrev, säger Madina Magomadova, ordförande i Tjetjeniens mödrar som arbetar för att återfinna de som försvunnit. Hon var också nära vän till Anna.

– Inte ens vi som bor i Tjetjenien kan få fram den information som hon tog fram. Hon kunde ta sig in till de mest stängda platser dit ingen annan lyckades ta sig. 80 procent av det vi fick veta fick vi veta genom hennes artiklar. Vi i vår organisation hade stor nytta av henne.

Riskerade sitt liv

Anna Politkovskaja riskerade ständigt sitt eget liv. Men hon riskerade också andras. De som hjälpte henne med information, som lät henne sova i sina hem, som smugglade henne över den hårdbevakade gränsen in i Tjetjenien hotades, försvann och dödades. Ändå tog de risken. Alternativet var att ingen skulle få veta någonting om övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nu sägs det att situationen i Tjetjenien har blivit mycket bättre. Att betydligt färre människor försvinner, att övergreppen inte är lika många. Men det är svårt att veta säkert. För utan Anna Politkovskaja finns det ingen journalist som längre tar reda på sanningen. Det menar i alla fall Madina Magomadova, som i tolv år har sökt sin försvunne bror.

– Den mänskliga hjärnan klarar inte av att förstå och värdera det som Anja gjorde.

FAKTA

Anna Politkovskaja blev 48 år

Namn: Anna Stepanovna Politkovskaja.

Ålder: Föddes 30/8 1958 och dog 7/10 2006. Hon blev 48 år.

Familj: Separerad från maken Aleksander Politkovskij. Två barn: Sonen Ilja Politkovskij, 27, arbetar med reklam och dottern Vera, 25, utbildad violinist. Ett barnbarn.

Uppväxt: Anna Politkovskaja föddes i New York. Föräldrarna var diplomater och hon hade både ryskt och amerikanskt medborgarskap.

Utbildning: 1980 tog hon examen vid journalisthögskolan i Moskva.

Karriär: Började sin reporterbana på tidningen Izvestija och arbetade därefter för bland annat Megapolis-Ekspress, förlaget Paritet och tidningen Obsjtjaja gazeta. 1999 kom hon till Novaja gazeta där hon blev kvar till sin död förr året.

Anna Politkovskaja var inte bara journalist utan blev också känd som en modig människorättsaktivist. Från 1999 reste hon regelbundet till oroshärdarna i södra Ryssland - Dagestan, Ingusjien och Tjetjenien. 2001 publicerade hon känsligt material om ett försvinnande i Tjetjenien. I samband med avslöjandet hotades hon till livet och har periodvis tvingats på utomlands, i Österrike.

2002 förhandlade hon med gisslantagarna under dramat på Dubrovkateatern i Moskva. På väg till gisslandramat på skola nummer ett i Beslan 2004 förgiftades hon ombord på planet och tvingades vända hem.

Böcker: ”Tjetjenien – sanningen om kriget” (2003), ”Putins Ryssland” (2005), ”Rysk dagbok” (2007 - utkom efter hennes död).

Utmärkelser: Har bland annat tilldelats det ryska priset ”Guldpennan” för sina Tjetjenienreportage, Olof Palmepriset 2004 och i december 2006 fick hon postumt svenska Reportrar utan gränsers pressfrihetspris.