Så minns vi Slas

”När han väl log, log hela världen”

NYHETER

Niklas Rådström, 54,

författare, Stockholm:

– Under ett antal år umgicks vi i stort sett dagligen. Han var en alldeles unik människa. Han kunde vara besvärlig, men han var väldigt vänfast och kärleksfull. Han var dessutom en av våra stora konstnärer.

Klas Östergren, 52,

författare, Kivik:

– Han hade ett fantastiskt öga för människor och linjer som man häpnade över. Man kan stoppa en bok han hade skrivit i händerna på någon som har varit i Sverige i ett halvår – och de förstår vad han säger. Det är ett tecken på stor litteratur.

Janne ”Loffe” Carlsson, 70, skådespelare,

Kristianstad:

– Som en kär vän, en av mina hjältar. Det var underbart att få göra film på hans böcker. Det finns många som kommer att sakna honom. Jag kommer att minnas honom länge.

Janne Halldoff, 68, regissör, Stockholm:

– Han var väldigt speciell. En kompis som stöttade. Ett tidigt minne är hur vi tog en promenad i Vitabergsparken och pratade om att göra film tillsammans. Den första vi gjorde var ”Myten” 1966 och jag minns att han tyckte det var en schyst rulle.

Birger Schlaug, 58,

politiker, Vingåker:

– Han har varit min litterära idol. Sättet som han skrev på, den lite slängiga stilen, den föll jag för redan som 20-åring. Sedan dess har hans böcker följt med mig. Ingen kunde säga ”kärring” lika kärleksfullt som han.

Lars Lennart Forsberg, 75, regissör, Stockholm:

– Som en reskamrat och vän. Jag kom nog så nära som man kommer Stig Claesson. Han var ingen social, lättsam person. Alla kände Claesson, men Claesson kände ingen, på något sätt. För mig var han en nära vän.

Nils Emil Ahlin, 68, krögare och författare, Stockholm:

– Han åt hos mig på Nils Emil nästan varje dag i 15 år. Han åt fort och var inte så pratsam men vi kom varandra nära. Hans mineralvatten skulle alltid vara varmt och han drack kaffet före varmrätten. Och när det var varmt ute hällde han salt i ölen.