Aftonbladet.se – direkt från rätten

Robert Triches rapporterar – minut för minut

1 av 3 | Foto: Anders Deros
NYHETER

I dag fortsätter rättegången mot den våldtäktsanklagade Tito Beltran.

Carola Häggkvist förhördes under förmiddagen och just nu vittnar en före detta nära anhörig till Tito Beltran.

Förhöret med Robert Wells inleds 15.00.

Instruktion: Texten uppdateras så att det senaste inlägget publiceras överst. Om du vill följa rättegången i kronologisk ordning, läs nerifrån och upp.

16.26 – Med anledning av det inträffade, att Tito blivit sjuk, avslutas förhandlingen idag och fortsätter på måndag, säger rättens ordförande.

Det enda som återstod i dag var ett vittnesförhör, som nu är uppskjutet tills måndag istället.

15.58. Just när tingsrätten ska bryta för paus kollapsade Tito i rätten. När han skulle resa sig upp föll han ihop.

– Benen vek sig under Tito Beltran, säger aftonbladet.ses Robert Triches.

Samtidigt rusade Titos fru fram till honom. Tillsammans med ytterligare en person hjälpte hon Titi Beltran upp.

Enligt Robert Triches har en ambulans kallats till tingsrätten. Alla åhörare blev utkastade ur rättssalen.

15.48 Titos försvarare Tomas Nilsson fortsätter frågandet. Wells säger:

– Jag kan inte fatta hur Maria Lundqvist själv kunnat hålla det här inom sig under alla år.

Samtidigt lämnar Monica Dahlström-Lannes rättegångssalen.

Du talar under ed, Robert, erinrar Nilsson. Detta du sade om Monica Dahlström-Lannes är sant?

– Ja, och det gör mig mycket upprörd. Det jag tycker är otäckt är när hon sade att han är sjuk och skulle sätta dit honom.

Det var ett långt samtal?

– Ja, jag förklarade väldigt tydligt att jag inte visste något.

Har dina uppgifter här i dag påverkats av att du och Tito är vänner?

– Jag räknar nog inte oss som polare just nu. Vi har inte talat med varandra på tre år.

Tito är helt förstörd av känslor. Hans fru Jenny får gå fram och torka hans tårar.

En häktesvakt bryter in i förhöret med Wells:

– Vi måste ta en liten paus här! säger han och pekar på Tito.

Advokat Nilsson säger dock att det går bra att fortsätta en liten stund till.

15.46 Robert Wells beskriver sin relation till Tito.

– Det har varit lite piff och puff-artat och vi har tjafsat. Tito har alltid varit lite extravaganser och tjejer och så där och jag har svårt att tro...

Att man har svårt att tro sådant är inte särskilt ovanligt men du kan inte veta att han inte gjort det?

– Nej, självklart inte.

Du vet ingenting?

– Nej, det gör jag inte.

15.45 Under hela förhöret med Robert Wells har Tito Beltran i princip storgråtit. han är mycket berörd och har svårt att behärska sig. Han skakar och tårarna rinner.

15.42 Bodström uppdaterar Carola på att hon heller inte har berättat något.

– Det tycker jag är ännu konstigare, att hon kunde stå där och sjunga duett med Tito. Jag fattar inte hur de pallade det.

Kände du av att det blev någon annan stämning? undrar Bodström.

– Nej, möjligen dagen efter. Men jag har diffusa minnen av det.

Flera musiker har sagt att det diskuterades våldtäkt?

– Det har jag inte hört någonting om.

15.39 Barnflickan var oerhört rädd för att detta skulle komma ut, tycker du det är konstigt? undrar flickans advokat Thomas Bodström.

– Jag kan inte säga att det är konstigt, men hon borde ha agerat.

Men Maria Lundqvist hade lovat att inte säga något.

– Hon borde absolut ha slagit näven i bordet under turnén. Jag kan för mitt liv inte fatta hur hon kan stå på scen med Tito och hålla masken.

Tito gråter och gråter.

Vet du hur gammal hon var?

– Nej, bara sedan två dagar.

Men Maria borde ha agerat kraftigare under turnén?

– Ja.

15.37 – Jag har känt Tito så pass länge att jag skulle ha otroligt svårt att se honom som en våldtäktsman.

Vad är våldtäkt för dig? undrar åklagaren.

– Det är när man förgriper sig på någon och tvingar till sig sex.

15.35 Det har ju framskymtat att man skulle vilja hålla den här information från dig? säger åklagaren.

– Det där är prat. Att insinuera att det skulle hållits något lock på är rent struntprat.

Tito gråter.

– De som känner mig vet att det är raka puckar. Vi som åker på turné är mammor och pappor och har ett moraliskt ansvar.

15.33 Robert Wells säger att han är mycket irriterad över att Monica Dahlström-Lannes fört honom bakom ljuset.

Det kan jag förstå, säger åklagaren.

Hon fortsätter att fråga varför han inte fått veta något om den påstådda våldtäkten.

– Om jag hade fått veta det så hade den personen åkt ut på en sekund. Ingen artist är oersättlig. Med all respekt för Maria Lundqvist... men om man hade vetat detta så skrik och banka på dörrarna.

Hur hade det påverkat om Tito kastats ut.

– Det hade inte varit några problem. Ingen är oersättlig. Speciellt inte om man gör tveksamheter, droger eller något dumt som skadar någon annan.

15.31 – Jag vet att någonting var oroligt. Ingen kommer fram till mig utom Vicky von der Lanken som säger att hon tagit Tito i örat. Och det är så här och som jag tyckte var det värsta, var att han hade brutit mot turnékodexen att inte strula med någon på turnén.

– Jag tycker att det är väldigt konstigt att ingen har nämnt något för mig om någon våldtäkt, säger Wells.

Återigen börjar Tito Beltran att gråta.

Robert Wells berättar också om Monica Dahlström-Lannes. Enligt Wells presenterade hon sig som åklagare och expert på sexualbrott.

– Hon sa till mig att hon hade sett Tito på Sundbyholms slott. Och hon säger till mig att hon tycker att Tito är sjuk och att hon ska sätta dit honom, säger Robert Wells. Så nu känns det mycket märkligt att läsa på nätet att hon inte alls är åklagare, säger Wells och det går ett sus genom rättegångssalen.

I ett hörn av salen – på åhörarplats – sitter Monica Dahlström-Lannes.

Du är alldeles säker på att hon presenterar sig som åklagare?

– Ja åklagare i sexualbrott. Jag vet det å det bestämdaste, säger Robert.

Samtidigt fortsätter Tito att gråta.

15.23 Det har talats om att du och Maria Lundqvist blev oense under turnén?

– Nej, inte alls. Tvärtom. Eller en gång minns jag från slutet på turnén. Carola hade åkt till Uppsala för att träffa Livets Ord och höll på att missa spelningen. Då stod jag och svor ve och förbannelse över det.

15.21 Åklagare Anna Håkansson: Hur stort var Rhapsody in Rock? Hur många personer jobbade med det?

– En bit över hundra personer. Det rör sig om ett stort sällskap.

Hur kände du Tito? undrar åklagaren.

– Vi gjorde mängder med konserter, berättar Robert Wells på telefon.

Samtidigt bryter Tito Beltran ihop fullständigt. Han lutar huvudet i händerna och tårarna strömmar nerför kinderna.

15.15 Härnäst följer telefonförhör med Robert Wells.

15.09 Du minns inte precis vad du hade för ärende i korridoren den här natten?

– Nej.

Kan Tito ha varit uppe och öppnat dörren åt dig?

– Det tror jag inte,

Hur låg flickan på sängen?

– Hon låg på mage.

Och Titos position (i rummet) är du osäker på, eller?

– Han var vid sängen, men exakt kommer jag inte ihåg.

Kan du utesluta att hon hade trosor på sig? undrar advokat Nilsson.

– Nej.

Vad tänkte du i den där stunden?

– Att jag kom in i en märklig situation vid fel tillfälle.

Är det rätt uppfattat att du uppfattade det som en sexuell situation?

– Ja.

Eller skulle det kunna vara något annat? undrar advokaten.

– Alltså, jag såg ingen våldtäkt eller något samlag. Jag vände och gick ut.

15.09 Du minns inte precis vad du hade för ärende i korridoren den här natten?

– Nej.

Kan Tito ha varit uppe och öppnat dörren åt dig?

– Det tror jag inte,

Hur låg flickan på sängen?

– Hon låg på mage.

Och Titos position (i rummet) är du osäker på, eller?

– Han var vid sängen, men exakt kommer jag inte ihåg.

15.07 Advokat Nilsson fortsätter med frågorna:

Du sa att ”något” hade hänt? vad innebär det?

– Vi pratade kring det här i gruppen. Det diskuterades vad vi skulle göra...

Diskuterades det huruvida det var våldtäkt eller inte? förtydligar Nilsson.

– Njae... folk hade inte olika åsikter, man pratade om vad som hade hänt på natten. Maria Lundqvist berättade vad hon varit med om och jag berättade vad jag hade sett. Folk diskuterade om det hade hänt eller inte.

När Maria Lundqvist hördes om det här så vet hon inte om att du hade kommit in i rummet. säger advokat Nilsson. Om det här var ett diskussionsämne och du hade kommit in på natten så borde du väl ha nämnt för henne att du kom in på rummet?

– Ja, jag trodde att alla visste om vad som hade hänt.

14.59 Hur uppfattade du barnflickan? undrar målsägarbiträdet Thomas Bodström.

– Ung, godtrogen och oskuldsfull. Inte som 18 år.

Kommer du ihåg att hon gjorde en hälsning till dig?

– Nej, jag blev så paff.

Hur kom du in i rummet? Det gick att öppna dörren? undrar Bodström.

– Jag har funderat mycket på det. Jag tror att jag öppnade dörren själv.

14.56 Kommer du ihåg vad du berättade för polisen om dina iakttagelser?

– Ja...

Du sa att Beltran satt grensle över flickan och att hon var helt naken.

– Mm... Jag är inte hundra procent säker på den biten.

Fick du någon uppfattning om att detta tystades ner?

– Ja, eftersom turnén skulle fortsätta med samma människor. Jag tyckte det var underligt att det inte anmäldes. Någon ansvarig borde tagit tag i det, säger musikern.

14.51 Hälsar du på tjejen som ligger där? undrar åklagaren.

– Det har jag inget minne av.

Pratar du med Tito?

– Nej, vi har ingen kontakt.

Kommer du ihåg hur Tito var klädd?

– Nej. Jag tror jag hade kommit ihåg om han var helt naken.

Och dagen efter är det diskussion om det som hänt?

– Ja som jag minns det så var det prat om det här våldtäktsförsöket.

Var det som ett våldtäktsförsök man diskuterade det?

– Nej, alltså, som om det hade varit en våldtäkt eller inte.

14.45 Hur väl känner du Tito? undrar åklagaren.

– Jag känner honom genom arbetssituationer.

Kommer du ihåg barnflickan?

– Jag minns att hon såg väldigt, väldigt ung ut. Som en 15-åring.

Pratade du med henne?

– Kanske vid något tillfälle.

Vad såg du den här natten?

– Jag kom tillbaka till gästgiveriet och jag går ut i korridoren på natten. Jag vet inte om jag är ute efter något att dricka, is eller huvudvärkstabletter. Jag minns att jag kommer in i Titos rum och ser barnflickan på sängen. Hon har mer eller mindre ingenting på sig. Jag drar igen dörren och går ut.

Morgonen efter är det enda som folk talar om våldtäktsanklagelsen.

– Alla som var med på turnén var införstådda med att det hade hänt något på natten.

Pratade du med någon om det?

– Alla artisterna och musikerna talade om det. Robert (Wells) var också med.

Vad sade ni? undrar åklagaren.

– Det var diskussion om hur man skulle göra med turnén. Barnflickan försvann efter någon eller några dagar.

Åklagaren: Talade du med Maria?

– Ja, henne talade jag med. Jag berättade ju för henne på morgonen att jag hade sett barnflickan inne på Titos rum med väldigt lite kläder på sig. Och jag tyckte det var märkligt eftersom hon var så ung. Det kändes som jag kom in dit vid fel tillfälle, vid fel tidpunkt.

14.41 Den musiker som tittade in i Tito Beltrans rum på natten då den påstådda våldtäkten ska ha skett ska nu höras.

14.39 Tomas Nilsson säger: Apropå den här ovänskapen så har Tito sagt att du har ringt till grannar och arrangörer...

– Det är ren lögn.

– Det finns vittnen! utropar Tito Beltran.

– Det stämmer inte, säger den anhöriga

14.26 Tomas Nilsson: Du sa i förhör att det var på kvällen..? (som Titos övergrepp ska ha skett)

– Nej, det var på eftermiddagen. Men jag vet inte riktigt... just de där bitarna... Det var augusti månad och det mörknar tidigt. Men har det någon betydelse?

Ja, det har det, slår Nilsson fast.

– Ja nu har inte jag skrivit ned något klockslag när jag bli påhoppad...

Ja, då lämnar vi det, säger Nilsson.

Han ber vittnet beskriva vad som hände.

– Jag vaknade av att Tito satt grensle över mig och hade samlag med mig.

Här suckar Tito Beltran djupt och lägger pannan i djupa veck.

Hur många anmälningar har du gjort mot Tito Beltran?

– Jag vet inte. Han ringde på nätterna och skrattade.

Tito, tyst: Åh, herregud... (suck)

– Det är sant. Jag har bevis på det via telefonspårning, säger den anhöriga.

Enligt Kungsbackapolisen har du gjort sju anmälningar mot Tito Beltran. Men ingen av dem är om våldtäkt?

– Nej, för det hade jag förträngt så mycket, plus allt annat som jag fick stå ut med.

14.20 Har du haft någon kontakt med Maria Lundqvist? undrar åklagaren och försöker komma in på det förevarande ärendet.

– Hon ringde upp mig i våras. Det handlade om det här med barnflickan och hon var väldigt upprörd för det.

Har du tagit kontakt med någon om detta?

– Jag läste i Hänt Extra om Bert Karlsson att han var väldigt besviken på Tito.

Så då ringde du honom? undrar åklagaren.

– Jag ville bara säga att jag tyckte samma.

Advokat Tomas Nilsson säger: Vill bara haka på en fråga om denne ständigt uppdykande Bert Karlsson... Vad hade detta med Bert Karlsson att göra? undrar han.

– Jag ville bara säga att jag också var besviken på Tito.

Dåså. Då lämnar vi det kapitlet, säger Nilsson och fortsätter:

Vad ville Maria Lundqvist?

– Att jag skulle berätta och gå ut med vad jag varit med om.

Hur då gå ut med?

– Jag vet inte. Jag skulle polisanmäla.

Det var det hon ville?

– Ja, det var det.

14.15 Den anhöriga läser högt sin dagboksanteckning: ”Tito masserade mig på rygg och nacke. Något hände”.

– Det är allt. Jag kunde inte skriva ut vad som hände. Det räckte för mig att veta vad som hände, säger hon.

Att du inte skrev mer om det? undrar åklagaren.

– Jag ville inte det.

Du säger att detta hände i Kungsbacka på kvällen. Och att det var i den nya villan?

– Nej, det påpekade jag för polisen att de hade noterat fel adress.

Hur skedde det? undrar åklagaren.

– Det vet jag inte. Men jag har påpekat att det är fel adress.

Ok. Och du ville inte anmäla. När ändrade du dig?

– Jag tyckte att det hade hänt så mycket och att detta var något som jag ville få ur mig. Det ena har givit det andra och vi har fått höra... ja.

14.09 Hon ”straffades” genom att hon inte fick träffa Tito Beltrans och hans dåvarande hustrus barn, berättar hon.

Sedan ber åklagaren den anhöriga berätta om händelsen där hon själv blev utsatt.

– Det var på kvällen. Tito sa att jag kunde få massage av honom.

Hon beskriver att hon bara hade en kort kjol på sig.

– Jag vet inte vad som händer. Jag vaknar bara av att Tito sitter grensle över mig och utövar samlag med mig. Jag körde bara därifrån men bestämde mig för att jag inte skulle göra något av det.

Hur blev din och Titos relation efter detta?

– Jag försökte inte låtsas om något.

Berättade du för någon?

– Nej inte ett ord. men jag skrev i min dagbok, berättar den anhöriga.

Sidor ur dagboken finns med som bevis i förundersökningen.

14.03 Rättegången fortsätter med förhör av Titos nära anhöriga, som också säger sig ha varit utsatt för övergrepp av Tito Beltran.

Åklagaren: Vi förstår att det finns en schism mellan dig och Tito, och det vill vi inte gå in djupare på, men hur länge har den pågått? undrar åklagaren.

– Det är sedan 2001. Bakgrunden är att jag krävde 100 000 kronor av min dotter som jag lånat ut. Det var inget roligt, men jag var tvungen att markera att jag menade allvar. Sedan började trakasserierna, säger den anhöriga.

Carola: Uppenbart övergrepp

12.29 Förhöret med Carola Häggkvist är slut. Rättegången återupptas klockan 14.00.

12.24 Hur skilde sig den här flickan från andra kvinnor som Tito hade kontakt med, undrar ordförande.

– Det här var en ung flicka som var oskuld. Det var uppenbart att hon var utsatt för ett övergrepp.

Vet du varför hon följde med honom (Tito) på rummet?

– Den frågan fick jag även i polisförhöret...

Men vet du vad de kommit överens om?

– Nej det vet jag inte.

Tidigare använde du ordet omsorgsbön, vad menade du med det?

– Jag kommer inte ihåg exakt våra ord, men det var en bön av omsorg både för henne och att... ja.

12.19 Advokat Nilssons förhör med Carola Häggkvist går mot sitt slut:

Vilka kontakter har du haft med anledning av den här händelsen?

– Det har varit lite sporadiskt. Jag talade med Maria i går på telefon...

Vem var det som ringde?

– Jag stödjer inga konspirationsteorier. Men jag blev uppringd av Monica (Dahlström-Lannes) och efter det ville jag tala med Maria. Jag hörde av mig inför denna dag för att få lite... uppdatering.

Och Monica ringde dig?

– Japp. Men vi pratade ingen längre tid.

Och sedan ringde du Maria?

– Ja. Som jag sade förut.

12.14 Nilsson fortsätter läsa ur förhöret:

Du sa ”Han har väl lurat med henne på rummet och kört sina tricks”.

Vad menade du med det?

– Ja... vart vill du komma? undrar Carola.

Varför sade du så?

– Ja, bara eftersom det var allmänt känt att Tito hade många olika kvinnor.

Det är bara det du syftar på, inget annat?

– Ja, alltså... Jag tycker väl det är rätt tydligt.

Du sa på Bodströms frågor att du inte är säker på att ordet ”våldtäkt” användes av barnflickan. Men vilket brott är det som begåtts?

– Ja, när man inte vill gå med på... Men det är våldtäkt jag tänker på. Det kanske finns flera brott.

Hade du någon fortsatt kontakt med barnflickan?

– Jag frågade hur det var med henne eftersom hon var med på turnén.

Talade ni om händelsen senare?

– Det var en obehaglig stämning och man ville helst att turnén skulle sluta.

Tror du att alla i ledningen och bland artisterna var införstådda med att det skulle skett en våldtäkt?

– Ja, det tror jag.

Men Anders Berglund har ”svårt att tro” att uttryckte våldtäkt skulle använts utan han fick veta att det hänt något med ”sexuella förtecken”.

– Det låter... jag har inte hört vad Anders sagt.

12.10 Advokat Nilsson fortsätter med korsförhöret av Carola Häggkvist. Carola sitter med armarna i kors och trotsig uppsyn.

Vad använde barnflickan för ord? undrar advokaten.

– Våldtäkt eller sexuella övergrepp. Det är väl ingen skillnad.

Jo det är det, säger advokaten. Och det här om att han var inne i henne har du inte sagt ett ord om i polisförhöret.

– Det fanns mycket som jag inte sade i det förhöret. Det var ett väldigt kort förhör.

Varför sade du inte det (penetreringen) i förhöret?

– Den frågan ställdes inte.

Men du fick ju frågan om vad flickan hade sagt?

– Ja, men det kommer ju fram mer och mer minnen. Polisförhöret kunde ha varit mycket längre.

Advokat Nilsson läser högt ur polisförhöret med Carola Häggkvist. Bodström sträcker sig då fram och erbjuder Carola att få läsa innantill. Då säger Carola.

– Det behövs inte. Jag kan det där förhöret.

12.06 Carola fortsätter:

– En viktig sak var ju om Tito hade penetrerat henne. Om han var inne i hennes vagina. Hon var ju oskuld. Maria säger då att det var sperma i barnflickans trosor. Då blir flickan förkrossad och jag förstår att det är för att det är inte det sätt som man som kristen vill bli av med sin oskuld. Jag uppfattar det som att barnflickan bekräftar att Tito var inne i henne med sin... hur säger man... mandom.

Vad säger hon? undrar Nilsson. Vad medger hon?

– Hon säger att hans... snopp var nära och inne.

Säger hon verkligen det?

– Ja, så uppfattar jag det.

Exakt vad säger hon?

– Att Tito Beltran var... att hans lem var inne i henne.

Har hon verkligen sagt det?

– Ja, under bussresan sade hon det.

Detta har det ju varit stor diskussion om...börjar Nilsson.

– Ja, det förstår jag, vart går gränsen? fyller Carola i.

11.59 – Hon sa att hon varit med om saker som hon inte ville och att hon blivit sexuellt utnyttjad, säger Carola.

Jag är inte ute efter den korrekta juridiska benämningen, utan att få veta själva händelseförloppet, försöker Nilsson.

– Jag tycker att det räcker när en flicka berättar att hon är kränkt och att hon varit med om något som hon inte ville.

Men berättade hon för dig vad som hände inne på rummet? frågar Nilsson och skärper rösten.

Carola är tyst en lång stund...

– jag tycker ändå att jag varit ganska tydlig med att säga att hon sa att hon hade blivit utnyttjad på natten och att hon är skärrad och djupt kränkt.

Men hon berättar inte hur det här gick till?

– Det här var inte min barnflicka...

Men berättade hon?

– Hon var i chocktillstånd och visste kanske inte hur hon skulle ta sig igenom den här dagen. Hon berättade kanske inte för mig hela händelseförloppet... Hon kan mycket väl ha sagt våldtäkt...

Lyssna nu, Carola. Domstolen ska försöka klura ut vad som har hänt och då vill jag veta vad hon berättar för dig. Och du kan inte minnas att hon ska ha berättat om själva händelseförloppet?

– Hon avböjer inte det som Maria säger om händelseförloppet. Jag tror på hennes rädsla och utsatthet. Och jag hör att barnflickan inte nekar till det som Maria berättar.

Jag är intresserad av det som kommer direkt från barnflickans mun, säger advokaten.

– Det är svårt efter åtta år.

En sista gång, kan du säga vad barnflickan berättat om vad som hänt?

– Det tycker jag att jag har gjort. Hon bekräftar för mig att hon blivit sexuellt utnyttjad och att hon har blivit kränkt.

Men sade hon hur det skulle ha gått till?

– Själva händelseförloppet gick hon inte närmare in på med mig.

Då kom vi ju fram till svaret till slut, säger Tomas Nilsson nöjt.

11.52 Hur länge pratade du med Maria Lundqvist? undrar advokat Tomas Nilsson

– Det kan ha varit tio-femton minuter.

Är du säker på att hon uttryckte det som att barnflickan blivit våldtagen?

– Ja, svarar Carola Häggkvist.

Innan bönestunden, när du talade med barnflickan, då var Maria med? undrar Nilsson.

– Ja, det var hon.

Vad sa hon till dig?

– Hon sade att hon hade sprungit därifrån, att hon var kränkt... våldtäkt är ett stort ord att använda för en ung flicka...

Innebär det att hon inte använde det ordet?

– Nej, jag... vet inte.

11.46 Thomas Bodström:

– Du är säker på att Maria sa att det var våldtäkt, menar att barnflickan inte använde det ordet?

– Ja, det stämmer. Barnflickan var inbunden. Men det var klart att det rörde sig om ett brott. Hon var kränkt. Hon var blek och tystlåten. Hon gråter, hon är... förvirrad.

Ser du det framför dig, är det så starkt? undrar Bodström.

– Ja, det är ett offer, helt enkelt och då reagerar man nog så.

Vad gör du då?

– Jag lyssnar på henne. Hon berättar att hon är kristen troende. Jag minns att jag tog hennes händer och frågade om hon vill be. Det gjorde vi, det var en omsorgsbön.

Hur upplevde du detta?

– Jag funderade på hur mycket man skulle engagera sig, skulle man ringa föräldrarna. Jag ville vända upp och ner på alla stenar, men det ville hon absolut inte.

Uppfattade du att det här var något som hon kunde ha hittat på?

– Nej, absolut inte.

Och det här påverkade stämningen? undrar Bodström.

– Ja, absolut.

Hur kände du inför den här flickan som berättade detta?

– Helst hade man velat att hon skulle få komma hem och läka och få upprättelse och få vara med sina närmaste. Men hon ville fortsätta.

11.44 Hur fattades beslutet att fortsätta? undrar åklagaren.

– Det var väl inget möte direkt... Jag kan inte dra mig till minnes någon konkret händelse eller möte, säger Carola.

Minns du att hon säger ”våldtagen”?

– Ja, jag minns att det var så barnflickan sade till Maria.

– Jag minns händelsen som väldigt omskakande inför konserten och den resterande turnén. Efteråt så... har inte jag pratat vidare om den här händelsen annat än att jag förstått att det har funnits mycket kvinnor i Titos liv, så då har man varit... ja... jag har inte pratat om den här händelsen direkt, det har varit mer att man förstått att han har haft problem.

11.40 Vad sade Maria till dig?

– Som jag minns sa hon rakt ut att Tito våldtagit hennes barnflicka och att barnflickan sa det till henne på natten.

När hade ni det samtalet? undrar åklagaren.

– På förmiddagen. Någon gång efter frukost.

Pratade du med någon annan om detta?

– Min första reaktion var hur vi skulle kunna gå vidare. Hur skulle jag kunna sjunga duett med den här mannen som utsatt henne för detta. Visste Robert Wells om det? Visste producenten om det? Det sörsta ansvaret kände nog Maria Lundqvist. Det var ingen konspiration, men visst pratade vi om detta.

Beslutet som fattades var att konserterna skulle fortsätta och Tito skull vara med.

– Han åkte oftast egen bil. Det skulle verka som att ingenting hade hänt, och eftersom barnflickan inte vill göra någon polisanmälan så fortsatte konserterna, dock utan att jag ville hålla Tito i handen eller att man tittar på varandra.

11.36 Åklagaren frågar om stämningen i gruppen.

– Det var bra stämning fram tills den här dagen.

Carola ombeds berätta om dagen efter händelsen.

– Maria Lundqvist var skärrad och berättade för mig att hennes barnflicka var skärrad efter att ha blivit våldtagen och sexuellt utnyttjad av Tito Beltran. Hon kände skuld, och jag tror att Maria okså kände skuld för att hon lät flickan gå till Titos rum.

Flickan hade kyrklig bakgrund, berättar Carola.

– Jag mötte henne (barnflickan) i bussen och satt med oss den dagen och fortsatte följa med turnén, vilket var i och för sig beundransvärt. Jag pratade med barnflickan själv.

Vad sa ni då?

– Hon var väldigt skärrad. Barnflickan var väldigt ledsen och skärrad och jag måste säga...chockad och skamsen och visste inte hur hon skulle uttrycka sig. Annat än att hon varit med och blivit sexuellt utnyttjad. Jag är inte säker på om hon använde ordet våldtagen.

– Men det är därför jag är här i dag. För att stå upp för henne.

11.34 Åklagare Anna Håkansson:

Har du arbetat med Tito Beltran tidigare?

– Ja, jag har gjort julkonserter med Robert Wells och Tito.

Har du träffat Maria Lundqvist?

– Jag tror det var det första mötet med Rhapsody in Rock-konserten.

Minns du barnflickan?

– Ja.

Kan du beskriva henne?

– En alldaglig, reko tjej.

11.33. Carola Häggkvist kommer in i rättsalen klädd i en stor bylsig jacka med huva. På sig har hon också ett par giantiska solglasögon.

Hon svär eden:

– Jag ska tala sanning.

11.26 Press och åhörare tar plats i rättssalen igen. Carola Häggkvist är kallad att vittna klockan 11.30. Strax innan har Carola Häggkvist kommit till rättssalen. Hon dolde sitt ansikte under en luva.

Ställde frågor under förhöret

10:40 Nu är det paus, snart ska Carola förhöras.

10.31 Rättens ordförande frågar om den ”lilla grupp” som uttryckt kritik mot Monica Dahlström-Lannes metoder.

Vilar kritiken på vetenskapliga grunder? undrar Thomas Främby.

– Nej, inte alls. Kritiken kommer från män som varit misstänkta för sexuella övergrepp.

Du fick ju mycket frågor om kopplingen mellan Varbergsdomen (där Tito Beltran anklagades för våldtäkt på en liten flicka, men friades, ett fall som nu är överklagat till hovrätten, red:s anm) och det här aktuella fallet?

– När man varit polis så vill man gå vidare med misstankar. Jag blev nyfiken helt enkelt, vad ligger bakom de här ryktena? Är det bara rykten eller ligger det sanning i dem?

Hade du tänkt att det här fallet skulle ligga bakom en fällande dom i hovrätten i Varbergsmålet? undrar ordföranden.

– Ja, allt hänger ju ihop. Den tanken finns ju alltid, medger Dahlström-Lannes.

10.26 Tomas Nilsson fortsätter att fråga om de kontakter som Dahlström-Lannes tog med artisterna:

Du tog kontakt med Anders Berglund?

– Han berättade inget om själva händelsen, mer än att han kände till att något hade hänt. Det är inte så att jag förhörde honom om vad han visste då, det är svårt att hålla isär...

Minns du vad Berglund sa att han fått veta i anslutning till händelsen?

– Bara att han hade hört något.

10.19 Tomas Nilsson går till angrepp mot att Monica Dahlström-Lannes ställde frågor, trots att hon bara var med som stödperson, vid förhöret med barnflickan: (Hon frågade bland annat om Tito satte på tv:n på rummet för att skapa en ”ljudmur”. Detta förnekade barnflickan.)

Det är ju direkt ledande frågor du ställer? säger Nilsson.

– Jag håller med om att det är dåligt att ställa ledande frågor. Men när svaret blir så utvecklat som det blev i det här fallet så är det ingen fara, svarar Dahlström-Lannes och tillägger att hon bad förhörsledaren om tillåtelse innan hon ställde sina frågor.

10.12 Du hade haft kontakt med Carola, sa du?

– Innan anmälan var det en gång. Och jag pratade med henne en gång i går kväll. Men det handlade om vittnesstöd.

Var det du som ringde?

– Det var jag som ringde.

Varför gjorde du det? undrar Nilsson.

– Hennes manager ringde mig och sa att hon var så orolig och att hon inte skulle få något eget rum på tingsrätten...

Varför ringer du och styr och ställer när det finns vittnesstöd här? ifrågasätter Nilsson.

– Det var enbart det jag sa.

Men du tyckte att det var din uppgift att ringa och upplysa detta?

– Jag gjorde det av medmänskliga skäl.

10.04 Du ser någon slags koppling, någon tanke om återfallsbrottslighet? undrar Nilsson.

– Vet man något om sexualbrott så vet man att det kan finnas en sådan koppling.

Så om man blivit frikänd för ett brott så kan man ändå vara skyldig till andra brott?

– Man ska utreda de misstankar som finns.

Dessbättre accepteras sådana kopplingar inte av svenska domstolar, konstaterar Nilsson. Men detta var skälet till att du tog misstankarna mot Tito på allvar och tog de här kontakterna?

– Mm.

”Anmälan mitt eget initiativ”

09.58 Du sade att du hade hittat grund för anmälan, säger Thomas Bodström.

– Det var viktigt att det fanns några personer som bekräftade att någonting hade hänt.

Så det var mest av rättssäkerhetsskäl som du ringde runt?

– Ja.

Advokat Nilsson fortsätter utfrågandet.

När slutade du som polis?

– 1993.

Du sa att man blir en omstridd person när man tar vara på barns och kvinnors rättigheter? Man skulle ju kunna tro att det skulle vara tvärtom, säger Nilsson.

– Ja, eftersom jag är skribent och krönikör blir man omstridd.

Känner du igen att den kritik som riktats mot dig också skulle gälla dina metoder? undrar åklagaren.

– Ja, det känner jag igen. Men den kritiken kommer från en viss grupp, inga andra.

Nilsson släpper frågorna om Monica Dahlström-Lannes bakgrund och fortsätter att fråga om det aktuella fallet:

För mig framstår det som inte alldeles klart om du hade åtagit dig ett uppdrag att undersöka Tito Beltran?

– Nej, det var helt mitt eget initiativ.

Du åtog dig inte att hjälpa till i Varbergsärendet?

– Nej.

09.48 Hon pratar med flera personer, bland annat barnflickan.

– Jag får klart för mig att det var en våldtäkt.

Hon funderar också på hur anmälan ska kunna hållas ”hemlig” för pressen av hänsyn till barnflickan.

– Det är därför jag gör anmälan själv. Tito Beltrans namn nämns bara i en bilaga till anmälan.

Vad är anledningen till att du ringer runt bland artisterna? undrar åklagaren.

– Jag ville bara veta vad de visste om händelsen.

Kan du ha sagt att du var före detta polis, när du presenterade dig i telefon?

– Ja, det kan jag ha gjort.

Hur kommer det sig att du engagerar dig så?

– Därför att jag tycker att det är viktigt att utreda misstankar om brott. Vi måste ta barn och kvinnor på allvar, det ska utredas och det ska utredas av polisen.

Du var med på förhören med Maria och med barnflickan. Vad pratade ni om innan förhören?

– Jag minns inte att vi pratade om vad hon skulle säga, bara att hon skulle berätta det hon minns.

Monica Dahlström-Lannes ställde i sin egenskap av stödperson till barnflickan dessutom ett par frågor under förhöret.

– Jag bad förhörsledaren om tillåtelse att göra det. Men det skedde i slutet av förhöret. Jag blandade mig inte i det, säger hon.

09.43 ”Någonstans” hade hon hört att Tito skulle gjort något brottsligt mot en barnflicka.

– Det där ville jag gräva vidare i.

Hon ringde sin väninna Lill Lindfors som i sin tur kontaktade Robert Wells och Maria Lundqvist.

Var hade du hört talas om detta? undrar åklagaren.

– Ingen aning. Det minns jag inte. Det kan vara långt tillbaka.

Vad hände sedan?

– Den åttonde mars - den internationella kvinnodagen - råkar jag av en slump stöta på Maria Lundqvist vid Stockholms central. Jag presenterar mig och berättar vad jag vill och det var precis som en sten föll från Marias axlar. Hon hade varit väldigt plågad av detta. Jag sa att jag skulle ta kontakt med barnflickan och fråga om hon kunde tänka sig att berätta nu när hon blivit lite mer vuxen, berättar Dahlström-Lannes.

09.39 Monica Dahlström-Lannes ombeds till en början att plocka undan de minnesanteckningar som hon har med sig. Hon berättar om sin bakgrund att hon jobbat som polis i 28 år varav med sexualbrott i 17 år. Numera är hon författare och skribent.

– Jag är alltid mycket respektfull även mot misstänkta brottslingar, berättar hon vidare.

När Tito hör detta fnyser han och himlar med ögonen åt hustrun Jenny.

”Anders Berglund visste om det”

09.34 Du hade pratat med Anders Berglund också? fortsätter Nilsson. Berglund sade i förhör att han hört att det hade hänt något med ”sexuella förtecken” och att han hade svårt att minnas att det skulle rört sig om en våldtäkt.

– Det får i sådana fall stå för honom.

Därmed är förhöret med musikern slut. Härnäst ska ex-polisen som var drivande bakom anmälan mot Tito Beltran höras.

09.30 Är du helt säker på att Maria använde ordet ”våldtäkt” om händelsen? undrar Nilsson.

– Helt säker.

Tänk efter, manar Nilsson.

– Jag är hundra procent säker, lyder svaret.

Nilsson läser då upp ett stycke ur ett förhör där musikern uttryckt att han är ”ganska säker”.

Det är väl en viss skillnad? undrar Nilsson.

– Ja, det är det förstås.

Att vara ganska säker och hundra procent säker är väl inte samma sak? Varför valde du att uttrycka dig på det här sättet?

– Jag har aldrig varit i polisförhör förut. Dessutom var det över mobiltelefon.

Det spelar ingen roll. Det här redovisar en viss osäkerhet, slår Nilsson fast.

09.25 Musikern pratade inte med vare sig Robert Wells eller Vicky von der Lanken.

– Anders Berglund visste om det. Han tyckte det var för jävligt, berättar musikern.

Kommer du ihåg ordet våldtäkt? undrar Thomas Bodström.

– Ja, det är det enda uttryck jag kommer ihåg.

Advokat Tomas Nilsson fortsätter utfrågandet:

Hur länge talade du med Maria?

– Två-tre minuter.

Han frågar om samtalet i parken.

– Maria sade att barnflickan inte ville anmäla på grund av sin bakgrund och uppväxt.

Och flickan skulle ha sagt ”nej, nej, nej”, enligt Maria Lundqvist? undrar Nilsson.

– Ja, det var så Maria sa. Och hon sade också att flickan hade trosorna i handen.

09.14 Maria Lundqvist var nedstämd, berättar han.

– Vi blev också chockade. Det var ju en allvarlig händelse.

Minns du målsäganden? undrar åklagaren.

– Ja, det gör jag. Jag minns henne som väldigt en blyg tjej.

Ifrågasatte du att händelsen inte skulle anmälas?

– Nej, jag hade ingen uppfattning. Men jag vet att hon var väldigt blyg.

Åklagaren frågar om nidsången där det skojades med Titos eskapader med kvinnor.

– Det har jag hört talas om. Det förekom att musikanterna skojade med Tito och han skojade med dem.

09.09 Vittnet berättar att Maria Lundqvist ringde honom i januari i år och undrade om han ville vittna mot Tito Beltran.

– Hon frågade mig vad jag visste om det som hänt. Jag berättade att jag kom ihåg i Marstrand så var det tre musikanter som var i en park tillsammans med Maria och hennes barn. Då berättade hon för oss att hennes barnflicka skulle blivit våldtagen av Tito. Detta skulle ha skett i Skåne. Vi blev chockade och frågade om hon skulle anmäla. Men det skulle hon inte på grund av att flickan hade en religiös uppväxt.

Lundqvist berättade också att Tito skulle massera flickan och att hon kom tillbaka till rummet med trosorna i handen berättar musikern.

– Enligt Maria skulle det ha funnits sperma på trosorna.

09.03 Det första vittnet är en musiker som var med i ensemblen under Rhapsody in Rock-turnén.

09.00 Tito Beltran kommer in i rättssalen, ännu lite mer orakad än i måndags. Han verkar dock vara vid gott humör och kastar slängkyssar åt sin hustru Jenny.