”Hur ser en våldtäktsman ut?”

Läs Thomas Bodström slutplädering - ord för ord.

NYHETER

Thomas Bodström börjar sin plädering.

13.08 Det har varit ett väldigt speciellt, mål, det har vi alla känt av. Den tilltalade är en internationell stjärna och vi har haft en rad kända personer som har vittnat. De här människorna har upplevt det på olika sätt. Det har varit en enorm mediabevakning, vilket är helt normalt. Men, herr ordförande, det vi inte får glömma bort handlar om barnflickan när hon var 18 år. Inte om något annat. Inga kända personer. Det handlar om en ung kvinna som precis har lämnat barnstadier som våldtas och förnedras. På det sättet skiljer det sig inte från andra mål. Det är ganska avslöjande att vi fortfarande är kvar i fördomar hur en våldtäktsman ska vara. Vi har hört vittnen säga "nej, han är inte sån" och "nej, han raggar kvinnor men godtar nej". Jaha, hur ser en våldtäktsman ut? En våldtäkt är ingen förlängning av hur man raggar tjejer och det går inte att se eller avgöra utanpå vem som gör sådana brott.

13.11 Även om vi vet att ytterst få män skulle begå sådana brott så vet vi inte hur de ser ut, fortsätter Bodström. Det är rika och fattiga, vackra och fula. Det här målet handlar inte om att man gått för långt, utan det handlar om ett övergrepp som ska bedömas som våldtäkt. Däremot är det viktigt att man följer de bestämmelser som finns för mänskliga rättigheter och ingen av oss vill att Tito Beltran ska dömas oskyldig. Bevisningen ligger på åklagaren. Lagen har ändrats många gånger, men beviskraven är oförändrade.

Bodström hänvisar till fyra-fem äldre mål.

– Det är inte tillräckligt att man tror mer på den ena än den andra, men det slås också fast att det inte finns krav på teknisk bevisning. Många gånger ÄR det också bara målsägandens och den misstänktes uppgifter. Det kan vara fullt tillräckligt att målsägandens uppgifter har stöd i utredningen. Detta är tillräckligt för att en människa ska fällas.

13.15 Han fortsätter:

– I två timmar korsförhördes barnflickan av en av Sveriges bästa advokater, vilket jag är glad för. I de centrala delarna inte bara håller utan vinner barnflickans historia full tilltro. Hon hamnade i chock efteråt, det är som en dimma, som hon sa. Men det hon berättat om händelseförloppet, nämligen att det inte alls var frågan om en massage, och att hon frös till is och kände att hon utnyttjades, är fullt tillräckligt för att döma. För ovanlighetens skull finns det mer bevisning. Maria Lundqvist träffade henne precis efteråt. Det väger naturligtvis väldigt starkt. Hon har hörts under ed och riskerar fängelse om hon ljög, och varför skulle hon riskera sin karriär för att göra det? Hon har berättat hur barnflickan är helt förstörd och detta väger tungt. Likaså Carolas berättelse. Hon tyckte att polisförhöret kunde vara lite mer detaljerat. Men hon berättade här. Och inte skulle väl heller Carola Häggkvist ta några risker att själv bli åtalad och dömd för att fara med oriktiga uppgifter.

13.18 Mot detta står Titos berättelse. Det är ingen tvekan om att han befunnit sig i en oerhört pressande situation. Vi har kunnat höra hur han trasslar in sig i sina egna berättelse, hans upplevda komplott, han berättade om samtalet från exfrun trots att det inte hade hänt någonting. Varför berättade han då? Han berättar att han blivit upphetsad, men säger samtidigt att han inte kan bli upphetsad när han ger massage. Allt ifrån Maria Lundqvist, Bert Karlsson och barnflickan har varit inblandad i en komplott. Det finns juridiska möjligheter att lämna en berättelse utan avseende, och där tycker jag att Tito Beltrans berättelse passa in, säger Bodström.

13.24 Varför anmäls händelsen så sent? Det är inte det ovanligt. Det ovanliga är att den anmäls överhuvudtaget, för de flesta sådana här händelser anmäls inte alls. Barnflickan har själv berättat om att hon inte ville att föräldrarna och klasskompisarna skulle få veta. Hon var också rädd för att det skulle skrivas i tidningarna, och vem kan klandra henne för det?

Här handlar det om en upplevelse som hon var med om när hon var 18 år men som hon kan berätta om när hon är 80 år. Det här känns inte som det är för åtta år sedan för barnflickan. Det är som om det skulle varit för några månader sedan. Sådant här glömmer man inte bort. Åklagaren sa: De värsta saker man råkat ut för kommer man ihåg. Jag tycker inte man ska inbilla sig att vi vet hur det känns, men man glömmer aldrig. Att träffa en förkrossad flicka glömmer man inte heller, som Maria Lundqvist och Carola gjort. Däremot är det naturligt att man glömmer sidoomständigheter. Det är inte av någon större relevans att det tagit lång tid.

Så har vi Monica Dahlström-Lannes. Jag tänker inte försvara henne. Jag känner henne inte. Men jag tänker utgå från det som försvaret säger: Låt oss säga att hon sagt att hon ska sätta dit Tito Beltran och att hon drivit det här själv. Det kanske till och med är troligt att hon haft inverkan. Hon har haft kontakt med flera vittnen. Låt oss också vara överens om att hon varit med vid polisförhör och ställt frågor som hon inte hade rätt till. Vad har det för inverkan?

Hon har absolut ingen officiell roll. Hon har all rätt att själv önska och vilja någonting. Hon har ingen objektivitetsplikt. Hon har all rätt - om hon är övertygad - att agera om hon vill det. Låt oss säga att det hade betydelse för att barnflickan anmälde.

De första sakerna har ingen relevans alls. Det kanske inte är lämpligt, men inte avgörande och påverkar inte. Inte heller de formaliaafel som gjordes av förhörsledaren har någon betydelse.

13.27 Nu pågår en utredning om det här och vi får se vad det leder till. Men här har hennes agerande inte på något sätt gjort att rätten inte kan döma. Bevisningen visar att det har begåtts en våldtäkt.

Det skedde i juli 1999. Lagstiftningen från 1998 ligger till grund och sedan dess har man vidgat kraven på att ett övergrepp ska betraktas som våldtäkt. Det behöver inte förekomma något våld. Exempelvis behövs bara att man särar på någons ben, och det är fullt tillräckligt för att betrakta det som våldtäkt. De kraven är fullt uppfyllda i det här fallet. Man håller ner någon och ser till att den personen inte kan komma loss. Våldet har inte varit särskilt allvarligt här, men man ska bedöma samtliga omständigheter. Men vi ska komma ihåg att i detta fallet var det ett brottsoffer som precis har lämnat barnstadiet. Hon luras och utnyttjas på ett hänsynslöst sätt. Av en person som nästan är dubbelt så gammal som hon. Allt detta och den förslagenhet och hänsynslöshet som behövs för att gå den här vägen gör att det är helt omöjligt att se milt på våldtäkten.

13.31 Bodström yrkar inte på ansvar för grov våldtäkt.

– Det ligger, som åklagaren sagt, på normalstadiet. Men det ligger högt upp på skalan, säger han.

Han yrkar också på ett skadestånd på 100 000 kronor för sveda och värk.

– Det finns inga pengar i världen som kan kompensera hennes lidande, säger han. Tito Beltran bör fällas till ansvar.