Barnflickan: Jag hade mardrömmar

NYHETER

Barnflickan ville ta hänsyn till sina föräldrar. Därför anmälde hon inte det som hände mellan henne och Tito Beltran.

Hon berättade också om återkommande mardrömmar och sömnproblem.

10.06 För första gången får barnflickan frågor inför allmänheten och pressen. Ordföranden frågar målsäganden:

Du ville inte anmäla?

– Nej.

Och skälet var hänsyn till dina föräldrar?

– Ja.

Men sedan accepterade du att det gjordes en anmälan?

– Ja.

Vad var det som gjorde att du nu ville anmäla?

– Dels så har min relation till mina föräldrar förändrats. Vi har bättre kontakt nu och jag var inte rädd för att de skulle få veta. Sedan påverkade det mycket att han var misstänkt i ett annat mål och friades där. Jag visste ju vad han hade gjort mot mig. Jag visste inte om han var skyldig där eller inte, men jag kunde ju i alla fall se till att han hamnade bakom galler. Och jag fick stöd att anmäla också. Det hade stor betydelse för mig. Monica (Dahlström-Lannes) ”pushade” mig inte alls på något sätt, men hon var väldigt hjälpsam och ett stort stöd.

Maria Lundqvist har sagt att hon tog med dig på turné delvis för att du hade intresse för musik?

– Ja, på den tiden gick jag på musikgymnasium och tyckte det var spännande.

Hur har det gått sedan?

– Jag är utbildad musikproducent, men jobbar som datakonsult.

Är du engagerad i musikvärlden på något sätt?

– Jag sjunger i kör.

Efter att du lämnat turnén, vad gör du då?

– Jag lämnar i Marstrand och då åker jag först till mammas och pappas fritidshus. Sedan åker jag iväg på läger.

Varför åkte du inte hem?

– För att mina föräldrar skulle undra.

Sedan åkte du på läger? Hur kändes det?

– Det var skönt att komma iväg på läger, det kändes som att man fick tillfälle att fly verkligheten ett tag. Sedan hade jag ett par dagars segling på sommaren och jobbade lite också på ett scoutläger.

Var du duktig i skolan?

– Ja.

Påverkade ditt skolarbete på hösten?

– Ja, jag hade koncentrationssvårigheter. Men min lärare som jag hade i matte såg att jag mådde dåligt och hade speciallektioner bara för mig och jag fick tillfälle att göra om prov.

Till slut blev det för mycket att bära och hon sökte upp skolsyster. Men hon hade besök och det drog ut på tiden. Istället berättade hon för sin bästa kompis som var med till syster.

– Jag berättade alltihop för henne. När syster blev ledig så gick jag inte in, berättar barnflickan med darr på rösten.

Hur var din relation till dina föräldrar?

– Den var inte bra. Jag fick inte sova över hos mina vänner.

Trots att du var arton år?

– Mm.

Du hade sömnproblem också?

– Ja, jag hade mardrömmar.

Hade du inte haft det tidigare?

– Inte sådana typer av mardrömmar.

Efter gymnasiet flyttade hon från sin hemstad och pluggade på universitet.

Kunde du släppa det som hänt? undrar Bodström.

– Periodvis gick det bra, periodvis gick det sämre. Det räckte att jag läste om honom i tidningen eller såg någon som liknade honom. Jag hade tänkt att tala med studenthälsan, men jag vågade inte det.

Hur påverkades din tro?

– Jag slutade gå till kyrkan efter det hade hänt. Jag funderade mycket på det som hänt... barnflickan börjar gråta.

– Jag funderade mycket på varför jag hade råkat ut för någon sånt. Varför Gud hade tillåtit det, säger den tidigare barnflickan och tårarna strömmar utför hennes kinder.

Men sedan hittade hon tillbaka till sin tro.