Ser du björnen?

Björnidet är nästan omöjligt att upptäcka.

Visst kan man åka på safari i Sverige.

Ett par mil norr om Sveg i Härjedalen guidar Lennart Fransson tyskar, schweizare, danskar och en och annan svensk i spåren efter den svenska naturens lurvigaste filur - björnen.

Det kallas björnsafari och vandringen genom björnskogen tar en hel dag i anspråk.

- Vad är det där? frågar pappa Florian, familjen Meiers överhuvud, och pekar förtjust på en hög älgspillning.

De har kommit med charterflyg ända från Schweiz för att titta på björn, men verkar minst lika intresserade av den exotiska älgen. Lennart Fransson förklarar tålmodigt på sin hemsnickrade blandning av tyska, engelska och svenska.

Färden går vidare in i barrskogen till ett alldeles äkta, övergivet björnide. Fram till i maj bodde här en hona och hennes två fjolårsungar.

Idet under en gran

Björnmamman har krafsat ut en imponerande jordhög för att bygga familjens vinterhem under en gran. Schweizarna mumlar fascinerat.

För åtta år sedan sa Lennart Fransson upp sig från det trygga kommunaljobbet i Östergötland och flyttade upp till Härjedalen med hela familjen. Idén att arrangera björnsafari fick han efter att själv ha varit på semester i området och flugfiskat.

Skogarna här är bland de björntätaste i Sveriges.

- Det här är nyttigt för folk att se. Det är också bra om björnen kan få ett annat ekonomiskt värde än som jaktbyte, säger Lennart.

Fem turer i veckan

Nu försörjer sig familjen helt på att arrangera olika vildmarksäventyr.

Det blir runt fem turer i veckan hela sommarhalvåret. Vintern då?

- Då tittar jag på tv och dricker öl, säger Lennart och skrattar gott.

Vandringen i skogen avslutas med tyst väntan med kikare på en bergstopp högt ovanför en glänta. Det är där björnen ska dyka upp.

"Tittar de på fotboll?"

I skymningen blir det öppen eld och kokkaffe gjort på bäckvatten. Naturen står blickstilla.

- Är alla björnar och älgar hemma och tittar på fotbolls-EM? undrar Florian förtrytsamt.

Barnen Fiona och Damian, utrustade med vandrarstav och fiskarhatt, har varit ett under av tålamod hela dagen men blir lite stingsliga av den långa väntan. De hade helst åkt till Medelhavet på semestern.

Vid midnatt tvingas truppen att ge upp utan att ha sett så mycket som en brun tass, men Lennart försäkrar att en björn dyker upp i snitt var tredje gång han är ute.

Beatrice Meier, Florians hustru, bedyrar att det ändå varit värt besväret.

- Den svenska naturen är ju helt fantastisk, säger hon.