Kämpade till slutet

1 av 3
guldbandet Sven-Ingvars fyller 40 år som musikgrupp 1996 och bandet poserar tillsammans med sina guldskivor. På bilden syns medlemmarna från vänster: Ingvar
NYHETER

I 30 år var han Sven-Ingvars trummis.

Klockan 16 i fredags slog hans hjärta sitt sista slag – Robin Bailey blev 66 år.

– Jag höll hans hand sista kvällen, säger vännen Sven-Erik Magnusson.

Robin Bailey hade varit sjuk en längre tid när kroppen till slut gav upp. Under flera månader hade han klagat på ont i magen.

Till slut var smärtan så svår att Robin själv bad att få komma till sjukhus. De fyra sista veckorna i livet förvärrades hans tillstånd snabbt.

Blodförgiftning

– Han hade mycket ont. Det började med att han fick vätska i magsäcken och sen blodförgiftning. För tre veckor sedan sa läkaren att chanserna var 20/80 att han skulle klara sig, säger hustrun Monica Bailey.

I 44 år var de tillsammans, 41 av dem som man och hustru.

Klockan 16 i fredags eftermiddag skiljdes deras vägar på Centralsjukhuset i Karlstad.

Somnade in

– Det var lugnt och stillsamt, han tog en sista pust och somnade in, säger hon.

Tio minuter senare kom döttrarna Sara, 40, och Maria, 38, för att ta farväl.

Den sista veckan bodde makarna tillsammans i ett eget rum på sjukhuset sedan Robin i tre veckor vårdats på intensivvårdsavdelningen.

Ett efter ett slogs organen ut i hans mage.

Tog i hans hand

Sista kvällen i sjukhusbädden kom vännen och dansbandskollegan Sven-Erik Magnusson och hälsade på.

– Jag tog hans hand och han klämde min. Det gjorde mig väldigt glad. Han kanske kom ihåg mig och kände att jag var där för hans skull innan han lämnade det här livet, säger Sven-Erik Magnusson.

”Är tungt”

Dansbandsstjärnan sjöng för sin vän – enligt Monica Bailey var Sven-Erik Magnusson som en bror för hennes man.

– Jag sjöng: ”Man borde inte sova när natten faller på”. Det var det första jag tänkte för jag ville inte att han skulle somna in för alltid. Men kroppen sa nej, det gick inte, säger han.

Det blev ett starkt ögonblick för de som närvarade. Trots att Robin Bailey knappt var vid medvetande talade hans ansikte: han var närvarande in i det sista.

– Det är tungt, så sorgligt, säger Sven-Erik Magnusson.