Så här sa jordbruksministern

Läs hela riksdagsdebatten som fick ledamöterna att hoppa högt

NYHETER

Här följer ett utdrag ur interpellationsdebatten i Sveriges riksdag den 6 maj i år.

Men vad sa du, Eskil Erlandsson? Många blev förvånade över jordbruksministerns uttalande om sexuella övergrepp mot djur.
Foto: BILLY ADOLFSSON
Men vad sa du, Eskil Erlandsson? Många blev förvånade över jordbruksministerns uttalande om sexuella övergrepp mot djur.

Svar på interpellation om sexuella övergrepp på djur

Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Jag skulle vilja börja den här debatten med att först och främst tacka för den interpellation som har kommit. Den ger mig och regeringen en möjlighet att förklara den lagstiftning som vi har.

I sammanhanget vill jag också poängtera att problemet i första hand, enligt min uppfattning, inte är lagen. Problemet är faktiskt att det till de övergrepp som begås inte går att hitta någon förövare som går att lagföra. I de flesta fall går det dessutom inte ens att hitta en misstänkt. Jag kan med detta sagt konstatera att många människor säkert är upprörda. Man kräver handling från samhällets sida när människor begår den typ av brott som vi diskuterar här.

Jag vill alltså igen konstatera att sexuellt nyttjande av djur straffbeläggs främst genom bestämmelserna om djurplågeri i brottsbalken. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt otillbörligen utsätter djur för lidande ska dömas till böter eller fängelse.

Av lagstiftningen framgår också att för att en handling ska vara straffbelagd krävs det ett lidande. Utifrån rättspraxis, det är kanske det vi mest diskuterar, kan vi alltså konstatera att även ett psykiskt lidande räknas som lidande och kan straffbeläggas.

Utöver detta finns det bestämmelser som är straffsanktionerande. Det är till exempel bestämmelserna om olaga våldsskildring som också kan innefatta att man har djur med i denna våldsskildring. Det är alltså viktigt att skydda djuren mot lidande, oavsett om lidandet beror på att djuren utsatts för en sexuell handling eller andra former av övergrepp.

Problemet består, jag måste upprepa det, främst i att det är svårt att känna till vem som har begått ett utfört brott. Ett effektivt sätt att lagföra personer som utför de här handlingarna har vi. Till stor del handlar detta om ett bevisproblem. Där har vi alltså problematiken.

Trots detta vill jag för tydlighetens skull upprepa, eftersom jag ser allvarligt på de här sakerna, att det är under övervägande från min sida huruvida vi behöver ett förtydligande av de bestämmelser vi har i dag så att allmänhet och potentiella gärningsmän är bättre informerade om vad som gäller.

MONICA GREEN (s):

Fru talman! Tack så mycket, jordbruksministern! Men vi kommer ju inte längre. Jordbruksministern påstår att det är bra som det är. Han är nöjd med den nuvarande lagstiftningen. Det är bara det att förövarna inte vet vad som gäller, säger ministern. Han är nöjd med den lagstiftning som finns i dag, att det är tillåtet att begå sexuella övergrepp på djur. Bara inte djuret lider, säger jordbruksministern här. Vem ska bevisa motsatsen?

Jag tycker inte att man kan vara nöjd med det. Det skulle ju vara en kraftig markering från vår sida om vi säger att det inte är tillåtet. Precis som jag sade i mitt förra inlägg handlar inte det här om moralism, absolut inte. Folk får göra som de vill, bara de inte ger sig på djur och barn.

Jordbruksministern borde kanske titta på Norge. Där har man bestämt sig nu. Efter långa diskussioner både med enskilda och med organisationer har den norska regeringen lagt fram ett lagförslag som är väldigt skarpt, där sexuella övergrepp på djur förbjuds och plikt att anmäla brott mot djur införs. Det ska nu ut på remiss. Det kanske kunde vara något att titta på hur Norge gör. Skulle jordbruksministern kunna tänka sig att åka till Norge och titta närmare på det exemplet?

Varför inte ta det material som Djurskyddsmyndigheten redan har lagt fram som förslag? Visserligen har ni lagt ned Djurskyddsmyndigheten, men ni kan ändå använda de förslag som den hann utforma innan ni lade ned den. Det går att skicka ut det förslaget på remiss och sedan utforma lagstiftning, för så noggrant har man gjort rapporten.

Det blir mina frågor: Kan jordbruksministern tänka sig att titta på det norska förslaget, som de arbetar med nu? Eller kan jordbruksministern tänka sig att införa förslaget som Djurskyddsmyndigheten arbetade fram innan ni lade ned den?

Svårt att bevisa, säger jordbruksministern. Är allt som inte går att bevisa tillåtet då? Det blir lite holländsk attityd, tycker jag. Vi kommer ändå inte åt de där hascharna så vi kan lika gärna tillåta det. Jag tycker att det blir lite laissez-faire.

Vi ska väl tydligt markera från samhällets sida vad vi tycker är rätt och riktigt och vad vi tycker är fel. Det är ett civilt samhälle som sätter upp normer och regler och tar kraftigt avstånd från det som vi tycker är fel. I det här fallet hoppas jag att jordbruksministern håller med mig om att sexuella övergrepp på djur är något som samhället inte ska acceptera.

Det borde vara så att det inte bara är brottsligt om man kan bevisa att djuret har lidit skada, för det är väldigt svårt att bevisa det. Det skulle vara mycket lättare att ha en lagstiftning där alla har begått ett brott som har förgripit sig sexuellt på ett djur.

ULLA ANDERSSON (v):

Fru talman! Vi fortsätter nu en diskussion som har varit avbruten i två timmar. Det känns lite knepigt att komma in nu. Dessutom missade jag de två första minuterna på jordbruksministerns anförande, vilket jag beklagar. Jag var på gruppmöte, och dörren hade låsts – så vi kom inte ut! Men nu är jag i alla fall här.

Djurskyddsmyndigheten föreslog konkreta åtgärder för att komma till rätta med problemet. Bland annat ansåg man att sexuellt umgänge med djur samt andra handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål ska förbjudas genom att en särskild bestämmelse införs i djurskyddslagen. Sedan föreslog man en ändring i brottsbalken när det gäller olaga våldsskildring, så att sexuellt våld och tvång även omfattas av regleringen när det gäller djur. Man anser att det är angeläget att rättsväsendets hantering av ärenden där djur har utnyttjats sexuellt och utsatts för brott förbättras. Myndigheten har lagt fram konkreta förlag.

Tänker jordbruksministern gå vidare med dessa förslag? Det är oerhört väsentligt och viktigt att få svar från jordbruksministern.

Sedan har vi frågan om hur vi jobbar med djurskyddstillsynen. Jag upplever att den skulle behöva förbättras i många kommuner runt om i landet där man inte hinner med den tillsyn som faktiskt skulle behövas av djurskyddet. Det kanske går att göra en del förbättringar inom dessa områden. Jordbruksministern kanske har en del konkreta förslag på hur man ska jobba vidare med dessa frågor. Det handlar dels om djurskyddet, dels om lagstiftningen och dels om att få i gång en diskussion om hur vi hanterar djur som är i beroendeställning till oss människor.

Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Vi tittar på hur lagstiftningen utformas i framför allt vårt närområde men också i andra delar av världen. Det är för att vinna erfarenheter. Vi vill dra nytta av denna erfarenhet från andra delar av världen.

Vi har bland annat tittat på det norska förslaget. Utifrån den bedömning vi gör kan vi konstatera att den norska lagstiftningen innebär en förändring – om det blir som förslaget lyder. Men vi konstaterar att det i sista hand blir en bedömningsfråga vad som är ett sexuellt nyttjande av djur.

Låt mig ta några exempel. Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur? Det blir ytterst svåra bedömningsfrågor att ta ställning till även med en förändring av lagstiftningen.

Jag upprepar nu för tredje gången att det inte är tillåtet att nyttja djur så att de lider fysisk eller psykisk skada. Vad det är i det enskilda fallet måste avgöras av domstol. Det finns inget annat i vårt rättsväsende att ta till. Vi kan inte i denna lagstiftning förtydliga allt och räkna upp allt eller undanta saker och ting. Lika lite kan vi göra det i exempelvis trafiklagstiftningen. Där finns en generell paragraf som säger att man inte får framföra ett fordon så att man begår en vårdslös gärning, men det är inte specificerat vad alla typer av vårdslösa gärningar är. Det är upp till domstol att avgöra det efter en prövning.

Låt mig för protokollets skull också förtydliga följande. Jag hoppas att jag inte har sagt att det är problem med att bevisa saker och ting. Det stora problemet ligger i att hitta gärningsmän och -kvinnor. Det är där problemet ligger. Det är lätt att konstatera att ett brott har begåtts. I de flesta av de fall som har rapporterats i den undersökning som Djurskyddsmyndigheten har gjort är det helt klart att sakläget är sådant att handlingen är straffbar, men frågan är vem som har tillfogat djuret det psykiska och fysiska lidandet.

Vi har just nu en proposition i riksdagen som tar upp djurskyddsfrågorna. Det innebär att ansvaret förs över från kommun till länsstyrelse.

MONICA GREEN (s):

Fru talman! Jordbruksministern sade att problemet var att det är en bedömningsfråga. Sedan ändrade han sig under de sista 30 sekunderna och sade att det kanske inte bara är en bedömningsfråga utan att det också är svårt att få tag på förövarna.

Om bedömningen faller på att det är svårt att bevisa – då är det så i all lagstiftning vi ska införa. Varje gång man i Sverige diskuterar nya lagstiftningar finns det alltid människor som frågar var gränsen ska dras. Var ska gränsen dras, och hur ska det gå till? Det blir alltid så när nya lagar införs. Sedan är det rättspraxis som visar var gränserna hamnar. Det är trist att använda sig av det argumentet, men jordbruksministern ändrade sig på slutet och kom på att det inte var fråga om det skälet. I stället var det fråga om att det inte går att få tag på förövarna.

Jag vet ett bra sätt. I stället för att ha det som i dag, nämligen att det är förbjudet bara om det går att bevisa att djuret har lidit fysisk eller psykisk skada, är det bättre att införa en lagstiftning där alla som har förgripit sig sexuellt på ett djur har gjort något lagvidrigt. Då visar vi från samhällets sida vad vi menar. Då gör vi en kraftfull markering. Om det blir en skyldighet att anmäla när man har sett ett sådant brott kan vi lättare komma åt förövarna.

Politik är att faktiskt vilja gå vidare, sätta ned foten och säga att vi nu ska införa en lagstiftning som skärper reglerna – att det ska vara förbjudet med sexuella övergrepp på djur. Jag hade velat att jordbruksministern hade sagt detta i dag. Jordbruksministern har ytterligare två minuter för att säga detta. Jag hoppas än.

Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

Fru talman! Tack än en gång för den debatt som förevarit. Den är viktig och angelägen.

Låt mig i mitt avslutningsanförande konstatera att den tidigare lagstiftningen försvann 1944. Det är en bit över 60 år sedan. Ett antal regeringar har passerat sedan dess. Jag förmodar att många av regeringarna, av vilka ett flertal har varit socialdemokratiskt märkta, har funderat över frågan och kommit fram till den lag vi har i dag.

När jag funderar över den lag vi har i dag anser jag att vi måste överväga om det finns ett behov av åtgärder som förtydligar de bestämmelser som finns i dag. Så har ingen regering, mig veterligen, uttryckt sig tidigare. Med det vill jag än en gång tacka för den här debatten.

aftonbladet.se