Artister vittnar i Beltran-fallet

Aftonbladet.se:s reporter Robert Triches rapporterar direkt från hovrätten – minut för minut

NYHETER

GÖTEBORG. Ett pärlband av artister kommer de närmaste dagarna att dyka upp i hovrätten i Göteborg.

De flesta av dem är kallade av åklagaren, som vill bevisa att Tito Beltrán inte bara är en världsberömd operastjärna utan också en våldtäktsman.

I dag vittnar också den person som var med och byggde anmälan mot Beltrán.

Monca Dahlstöm-Lannes på väg in i hovrätten.
Foto: ROGER LUNDSTEN
Monca Dahlstöm-Lannes på väg in i hovrätten.

13.03

Rättegången återupptas med förhör av ytterligare en musiker från Rhapsody in Rock-ensemblen. Även den mannen hördes i tingsrätten i Ystad. Anna Håkansson frågar: Vad var din uppfattning om barnflickan?

– Det verkade vara en lite blyg tjej. Jag vet inte hur gammal hon var.

Berätta när du fick kännedom om händelsen.

– Det var senare, i Marstrand. Maria Lundqvist berättade att henne barnflicka hade bivit våldtagen av Tito. Vi blev chockade, förstås, och frågade om hon skulle anmäla. Men det skulle hon inte för barnflickan var djupt religiös och skämdes fruktansvärt.

Märkte du något av detta?

– Det diskuterades förstås bland musikerna.

När Maria berättade detta för dig, när skulle det ha hänt?

– Jag skulle tro att det var tidigare. Maria berättade att hon hade haft väldigt svårt att jobba på grund av det som hade hänt.

Hur beskrev hon detta?

– Ja, att hon hade skickat barnflickan på en massage. Hon var chockad, kunde inte föreställa sig vad som hänt.

Fick det några andra följder?

– Nej.

Fick de ansvariga veta något?

– Det förutsätter jag. Jag talade aldrig själv med någon i ledningen. De borde veta något.

Visste du om de fått reda på det?

– Nej. De borde vetat det för att det talades mycket om det.

Det har talats om en skämtsång om Tito, ”den kåte chilenaren”, känner du igen den?

– Jag har hört talas om den. Det var en jargong att musikerna skämtade med Tito.

Var du med och spelade den sången -99?

– Nej.

Tito fnyser till.

Ni skulle ha spelat den, sägs det?

– Nej.

11.48

Härnäst ska inspelningen av förhöret med Lill Lindfors spelas upp.

Från bandet:

Åklagare Anna Håkansson undrar när Lindfors först fick höra talas om händelsen.

– Det var runt 2000 av Maria Lundqvist, berättar hon.

Hur kom ni in på detta?

– Det kan jag inte svara på. Jag vet inte. Vi talade mycket. Vi skulle förbereda en julshow. Vi pratade om allt möjligt, men jag kan inte säga hur vi kom in på det här.

Minns du vad hon sa?

– Hon berättade att barnflickan blivit våldtagen av Tito Beltrán. Jag undrade varför hon inte anmält och hon sa att barnflickan inte velat det.

Använde hon uttrycket våldta?

– Ja, det gjorde hon.

Sedan talade du med Monica Dahlström-Lannes?

– Ja, hon frågade om jag kände igen ett våldtäktsfall som rörde Tito och jag sa att det hade jag. Av Robert Wells fick jag veta att det var Maria Lundqvists barnflicka som blivit våldtagen. Så Monica fick numret till Robert Wells och Maria Lundqvist.

Tomas Nilsson har bara en fråga till Lill Lindfors.

– Kan du påminna dig om barnflickans ålder kommit upp i något sammanhang?

– Nej, det kan jag inte komma ihåg.

Därmed är banduppspelningen klar.

Advokat Tomas Nilsson ber att få ställa en fråga till Tito Beltrán:

Monica Dahlström-Lannes sa att du inte hade fått några fler uppdrag efteråt av Robert Wells. Stämmer det?

– Nej, jag har jobbat med Robert i många år efteråt. Också med Rhapsody och med Carola i Globen, på Skansen, säger Tito Beltrán.

Förhör med Monica Dahlström-Lannes

11.45

I tingsrätten säger du att du inte fört noteringar med kontakterna med de olika personerna, Berglund, Wells etc?

– Nä, alltså, jag skrev ner stolpar. Och för mitt eget minne skrev jag sedan själv. För att komma ihåg mycket bättre. Jag skrev bara ner några enstaka stolpar. Tyvärr, då.

Därmed är förhöret med Monica Dahlström-Lannes slut.

Under hela förhöret har Tito stirrat stint med rynkad panna mot den före detta polisen. Han följer henne med en lång blick när hon lämnar salen.

11.38

Du sa att Maria hade sparat trosorna en längre tid? fortsätter Nilsson.

– Ja.

Vad sa hon om det i den saken?

– Att hon sparade dem och inte slängde dem på en gång.

Jag undrar över ”längre tid” som du sa förut?

– Jag ställde inga frågor om det.

Men det är så hon har uttryckt sig?

– Ja, det är så jag uppfattar det.

Nilsson frågar om Monica Dahlström-Lannes sagt något om att en fällande dom i Ystadsmålet skulle kunna hjälpa till i Varbergsmålet.

Barnflickan har sagt att du sagt att det skulle kunna hjälpa den lilla flickan i Varbergsmålet?

– Det är möjligt att jag kan ha sagt så, men det hjälper andra barn.

Har du sagt så?

– Jag kan ha sagt så.

Varför sa du inte det med en gång? undrar Nilsson, men frågan förblir obesvarad.

Han undrar: Har du haft någon kontakt med åklagare Ingela Svenson?

– Jag minns inte...

I slasken finns du omnämnd, påminner Nilsson. Du ska för åklagaren ha nämnt personer som kunde yttra sig om Beltráns sexuella karaktär?

– Ja, det är möjligt, ja. Det är nog så, ja.

”Detta är en våldtäkt”

11.32

När det gäller Maria... hade du mycket eller lite kontakt med henne?

– Då och då.

Det säger inte så mycket.

– Jag har inget precist svar heller.

Försök erinra dig hur mycket kontakt ni har haft.

– Alltså det är helt omöjligt att säga.

Något sätt att beskriva det finns det väl?

– Kanske någon gång i månaden, kanske någon gång i veckan, ibland flera gånger i veckan.

Det är en ganska omfattande kontakt?

– Ja, särskilt när pressen började ringa. Men jag håller inte med om omfattande kontakt.

Och du försökte beskriva vad en våldtäkt var?

– De flesta vet ju inte vad en våldtäkt är. När Maria hade beskrivit vad barnflickan sa så sa jag att ”detta är en våldtäkt”. När hon beskrev det så sa jag ”detta är en våldtäkt”.

Du säger ofta att du tror. Innebär det ett visst mått av osäkerhet?

– När jag säger att jag är säker så är jag säker.

När det gäller kontakten med barnflickan så fick du beskrivet att han ligger bakom och trycker in sin snopp. Sa hon så?

– Ja, ungefär så.

Kan du återge det bättre?

– Hon sa att han låg över henne, men exakt hur hon sa kan jag inte säga. Men hon vänder sig om och Tito är naken. Han kör in snoppen mellan benen på henne och får utlösning.

Låg han eller stod han upp?

– Det är två olika saker.

Så allt det där har hon sagt?

– Ja. Och det var väldigt traumatiskt för henne.

Det var inte det jag frågade, säger Nilsson.

11.20

Nilsson fortsätter med frågorna:

Du har haft rätt många olika roller, va? Du har varit efterforskare och talat med vittnen. Du har varit anmälare och stödperson till målsäganden och ställt frågor i samband med förhöret? Du har varit med vid förhöret av huvudvittnet?

– Ja, det låter förfärligt när du säger det, men så blev det ju. Stöd är inte påverkan. Och påverkat har jag inte gjort.

Var det ingen som reagerade på att du som stödperson satt med vid förhöret av huvudvittnet? Och inte ens du själv?

– Nej, jag tänkte bara på att stödja Maria.

Och att ställa frågor? Som polis vet du väl vem som får ställa frågor?

– Jag bad ju om lov. Det får man väl göra om man får tillstånd.

Du drog nytta av att förhörsledaren sade ok?

– Han hade avslutat förhöret.

Var det en ledande fråga?

– Ja, om du sagt det så. Men det handlade ju inte om själva övergreppet.

Min oro ligger i att du möjligen kan ha ställt ledande frågor i någon av alla dina andra kontakter med vittnen och inblandade.

– Nej, jag har inte förhört någon och känner ingen av de inblandade sedan tidigare.

Har du sagt till Robert Wells att du skulle sätta dit Tito?

– Nej.

Du hörde hans upprördhet över hur du uttryckt sig.

– Jag sa, det låter som Tito behöver hjälp.

Så då far han med osanning då?

– Jag har inte sagt att han var sjuk och skulle sätta dit honom. Jag gjorde anteckningar under samtalet.

Gjorde du? Har du kvar dem?

– Nej.

Säkert?

– Ja, inte stolparna. Men jag har renskrivit.

Och det har du kvar?

– Ja.

Och om du hade uttryckt dig så så skulle du ha skrivit ner det?

– Nej, allt skriver man ju inte ner. men jag har stor respekt för misstänkta och använder aldrig den tonen.

Hur presenterade du dig för Robert Wells?

– Jag sa mitt namn och han sa hej Monica.

Han säger att du presenterade dig som åklagare?

– Nej, varför skulle jag göra det?

Kan du ha sagt att du biträdde åklagaren?

– Neeej. Jag blir upprörd över att du påstår såna saker.

Vad hade du för uppdrag från pappan?

– Jag hade inget uppdrag. Jag skulle bara ge mina åsikter.

Skrev du något?

– Ja. Jag skickade det till honom, ja.

Hur presenterade du dig för Anders Berglund?

– Då sa jag att jag var före detta polis.

Hur länge sedan slutade du på polisen?

– 1995, för femton år sedan.

När det gäller kontakten med Carola var det bara ett kort samtal, sa du. Men i Ystad ringde Carolas manager sa du och ville ha ett telefonnummer. Fick han det?

– Ja.

Talade du någonsin direkt med Carola?

– Ja, men det var bara i tio sekunder.

11.10

Thomas Bodström fortsätter att fråga:

Var det din uppfattning att Tito gett sig på barnflickan med tvång?

– Absolut.

Tomas Nilsson:

Det skulle aldrig falla dig in att ställa ledande frågor, säger du? Men det gjorde du ju i förhöret med barnflickan?

– Ja, jag kanske var lite ringrostig.

Du känner till att vi är kritiska mot din inblandning i det här fallet?

– Mm.

Har det riktats någon kritik mot dig tidigare?

– Nej, faktiskt aldrig. Jag har fått väldigt goda omdömen. Och i Eskilstuna hade jag 70 procent fällande domar. Vi respekterar misstänkta. Däremot har jag av en enskild grupp blivit kritiserad som sagt att jag inte borde få vara inom polisen och så vidare.

Det är din metod och inte din person som kritiserats?

– Min metod? Vad är det? Det här sättet att arbeta?

Har du haft något uppdrag av Socialstyrelsen?

– Ja, jag har något svagt minne av det.

Vad var det?

– Jag kommer faktiskt inte ihåg vad det var. Jag vet att det kom kritik.

Av vem och varför?

– Det var samma gäng som jag nämnde nu.

När du lämnade polishögskolan, framfördes det då kritik mot ditt sätt att undervisa eller arbeta?

– Jag fick bra betyg, men det kom brev dit också och jag hittade ett brev från rektorn som tog mig i försvar.

Exempelvis Leif GW Persson ska ha kritiserat dig..?

– Och det har du kollat med honom? Det är han som backat upp mig och gav mig mitt förordnande.

11.06

Har du haft kontakt med fler?

– Jag har pratat med Bert Karlsson.

Ingen mer?

– Nej.

Ingela Svensson?

– Jag minns inte.

Hur väl känner du Lill Lindfors?

– Vi umgås.

Kan du förklara hur du gör kopplingen till det här från Varbergsdomen?

– Man vet att det finns ett upprepningsmönster så det var så jag tänkte att det kanske inte var första gången.

Vad tänkte du då?

– Jag tycker det är viktigt att man anmäler om det har förekommit brott och reder ut det.

Barnflickan ska ha sagt att det kunde hjälp Varbergsmålet om hon trädde fram?

– Nej, men att man får stopp på övergrepp.

11.01

Har du haft kontakt med henne efter detta?

– Jag var hennes stödperson och vi pratade om praktiska detaljer. Det var frågor hon hade hur lång tid en polisutredning skulle ta. Det var ett samtal någon gång då och då, men ingenting om innehållet, och det är viktigt att säga.

Du var med när hon blev förhörd?

– Ja, och när polisen säger att han avslutat förhöret så ber jag att få ställa ett par frågor och det gör jag. Sedan fortsätter polisen förhöret som han har avslutat.

Vilken kontakt har du haft med Maria Lundqvist efter du träffade på henne?

– Det var också mycket praktiska detaljer, jag var någon slags rådgivare, alltså det är inte lätt för människor utanför polis och åklagarväsendet att veta vad som var av vikt och så. Jag sa till henne att berätta det hon visste. Jag förklarade också för henne vad en våldtäkt är, nämligen att könsdelar möts.

”Hon blir alldeles paralyserad”

10.53

Av en slump träffar Monica Dahlström-Lannes på Maria Lundqvist.

– Jag talar med henne och berättar att jag hört att hennes barnflicka blivit utsatt för ett övergrepp. Hon hade plågats mycket, mycket av det och berättade lättad om alltihop. Hon sa att barnflickan inte velat göra anmälan för sina föräldrars skull, turnéns skull och alla massmedia. Hon sa också att hon hade sparat ett par trosor under en längre tid.

Vad hade hänt, sa hon?

– Hon sa nog övergrepp eller våldtäkt.

Berättade hon faktiskt vad som hade hänt?

– Nej, inte i detalj. Hon sa att hon skulle kontakta barnflickan och försöka få henne att ändra uppfattning.

Men vad berättade Maria om själva händelsen?

– Att barnflickan kommit in till henne förtvivlad och gråtande och att det var väldigt dramatiskt. Och att barnflickan hade blivit våldtagen av Tito. Men inte exakt hur det hade gått till, nej.

Sedan pratar Monica Dahlström-Lannes med barnflickan själv.

– Det är ett kort samtal som mest handlar om praktiska detaljer. Men jag vill också veta vad som hände för att veta hur jag skulle rubricera brottet.

Kan du återge det samtalet?

– Det är att hon ska få massage. Hon är trött och har ont och Tito erbjuder ofta massage så det var inget konstigt med det. Hon gick in till honom efter föreställningen, det är sent, och hur hon lägger sig på sängen och hur hon känner att han ligger bakom och trycker in sin snopp i henne, då. Och hur hon vänder sig om och ser att ha har tagit av sig kläderna och hur hon blir alldeles paralyserad. Och att han får utlösning och hon blir alldeles kladdig.

Ställer du några frågor om detta?

– Nej, jag tror inte jag gör det. Jag kan inte minnas att jag gör det.

10.40

Monica Dahlström-Lannes hörs härnäst.

Åklagare Anna Håkansson börjar med att be Monica Dahlström-Lannes berätta om sin bakgrund.

– Jag har jobbat som polis med vålds- och sexualbrott i 28 år. Jag är föreläsare och författare. Jag har tagit initiativ till Eskilstundamodellen, ett sätt att samarbeta mellan myndigheter när det gäller sexualbrott mot barn. Jag har också varit tjänstledig för att jobba med barnsexhandel i Thailand. Jag vet också vem som ska göra vad när och hur (i en polisundersökning).

Det var du som gjorde anmälan. Vad hände före?

– Först vill jag säga att för mig är det självklart att när man får misstankar om brott så ska den vara välgrundad och polisen ska undersöka. Bakgrunden är att en pappa (från Varbergsmålet) kontaktar mig och säger att han har blivit uppringd av en författare som tipsar om mig. Han frågar om jag kan läsa en tingsrättsdom och ha synpunkter på den. Och det gör jag också och ger mina synpunkter ur ett barnperspektiv. Något annat vet jag inte. Jag vet inte mer om pappan mer än en röst, en lugn och saklig och sorgsen röst som velat värna sitt barn.

Sedan gjorde du ytterligare efterforskningar?

– Jag hör mycket och någonstans i bakhuvudet hade jag att Tito skulle varit misstänkt för något annat och att det hade med Rhapsody in Rock och en barnflicka att göra. jag ringde upp Lill Lindfors och frågade om hon kände till det här. Lindfors berättade att det gällde Maria Lundqvists barnflicka.

Monica Dahlström-Lannes berättar om sitt samtal med Robert Wells.

– Han säger Hej Monica, jag tänkte precis ringa dig. Han är självgående, jag ställer inga frågor och presenterar mig absolut inte som polis eller åklagare. Han berättade spontant, väldigt mycket, att han hade en konflikt med Tito och inte ville veta av honom något mer, att Tito var sexmissbrukare och att han inte fick några nya uppdrag av Robert Wells. När Robert hade berättat om gränslösheten hos Tito på olika sätt så sade jag att det lät som om Tito skulle behöva hjälp.

Vilka ytterligare kontakter hade du?

– Robert visste ju egentligen ingenting och det överförde jag till polisen så att de skulle ta reda på vad som hade hänt. Men jag frågade också Anders Berglund som berättar om sexmissbruket och att Tito gärna visade upp sina kvinnor och otroheter och så vidare. Anders hade också hört att det hade hänt någonting på den här turnén.

Hur presenterar du dig?

– Då säger jag att jag är före detta polis och att jag har hört att det hänt något på ett hotell någonstans.

Är det så du säger?

– Jag minns inte exakt. Men jag frågar om han har hört något och jag antar att jag sa att det handlade om Maria Lundqvists barnflicka.

Har du haft kontakt med någon mer?

– Ja, Carola. Men hon är i USA och jag ringer mitt i natten. Då frågar jag också om hon kan minnas den här händelsen i Svaneholm, men hon är så... dels är det en okänd människa som ringer mitt i natten, och hon är väldigt skeptisk men säger ändå att hon minns något men måste få fundera. Sedan pratar vi aldrig något mera. Sedan har vi haft ett litet samtal för i Ystad ringer hennes manager upp och frågar efter ett telefonnummer till Maria Lundqvist. Då sa hon att hon var orolig för att det inte fanns några vittnesrum. Sedan ringde jag upp och sa att det fanns vittnesrum, men det samtalet varade bara i cirka tio sekunder.

– Och sedan har vi då Maria Lundqvist.

”En del personer vet mer än vad de har sagt”

10.09

Pratade du specifikt med Maria Lundqvist?

– Nej.

Men i tingsrätten sa du att du berättade för henne vad du sett?

– Ja, alla pratade om det.

Vem möter dig med det här?

– Jag vet inte vem.

Du hade ju sett flickan, berättade du det för de andra?

– Ja, jag berättade vad jag hade sett.

Vad gällde diskussionen?

– Det var om turnén skulle kunna fortsätta eller om Tito kunde fortsätta.

Visste man vad som hade hänt?

– Ja, vi pratade om det.

Var det så att man frågade sig huruvida det hade hänt någonting?

– Man pratar om det som har hänt.

Men visste man vad som hade hänt?

– Ja, Maria berättade att det hade blivit mer än vad jag såg. Och då diskuterade man om det var riktigt eller inte.

Vilka deltar i den diskussionen?

– Alla visste om det.

Tänk noga. Vilka var med. Var Robert Wells med?

– Alla som var med på turnén var med.

Så svaret är ja?

– Ja.

Och då diskuterades det våldtäkt?

– Ja.

Han är alldeles bestämd på att ingen någonsin yttrat orden våldtäkt eller sexuella övergrepp till honom? Var Vicky van der Lancken med också?

– Ja.

I tingsrätten så har inte ens Maria Lundqvist använt något uttryck i den stilen. Så jag måste återigen fråga om din minnesbild.

– Det är så jag minns. men det var också en viktig turné, mycket ekonomiska intressen.

Vad ska man dra för slutsats av det?

– Jag tror att en del personer vet mer än vad de har sagt.

Så de skulle ljuga under ed?

– Ja.

10.00

Tomas Nilsson frågar:

Hade du själv någon kontakt med barnflickan?

– Vi kanske pratade några korta ord...

Det var ytligt i sådana fall?

– Ja, jag hade ingen anledning att prata med henne.

Den aktuella kvällen ligger långt bakåt i tiden och det kan vara svårt att minnas.... Vet du vad klockan var?

– Gissar på runt ett när vi var tillbaka.

Och när öppnade du dörren?

– Mellan halv två och två.

Du är inte säker på om dörren var öppen eller öppnades?

– Nej. Men det var ingen som öppnade. Det fanns ingen tredje person i rummet. Jag vet inte om dörren stod öppen eller om jag öppnade.

Hur var belysningen i rummet?

– Det var full belysning.

Såg du någon handduk eller underkläder?

– Det törs jag inte säga. Hon var så pass bar att jag reagerade på det.

Och Tito var i närheten av henne?

– Mm.

Men du minns inte hur han var klädd? Skulle du kommit ihåg ifall han var naken?

– Det är en hypotetisk fråga, jag vet inte. Jag reagerade på att hon hade så lite kläder och att det var hon som låg där.

Vad är det som gör att du går därifrån?

– Det är för att jag känner att jag kommer in fel, något är inte riktigt. Att den här lilla flickan ligger på Titos rum.

Men om det var allvarligt så skulle du väl inskridit?

– Hon befann sig på det rummet med så lite kläder, jag kände att jag kom in fel.

Vad är det för uppfattning du får?

– Jag hinner inte få någon uppfattning.

Men du gick därifrån för att något var fel.

– Hon borde inte vara där.

Men då kanske du skulle sagt till Tito?

– Jag gjorde inte det, tyvärr, men det kanske jag borde.

I tingsrätten sa du att om du hade sett en våldtäkt så hade du reagerat?

– Ja, om det hade varit en pågående våldtäkt så hade jag reagerat.

Barnflickan säger att hon hejade på dig? Ganska glatt?

– Det minns jag inte.

Ser du hennes ansikte?

– Jag såg hennes ansikte. Hon låg inne i rummet.

09.57

Minns du hur Tito var klädd?

– Jag har ingen uppfattning om det. Men jag minns flickan på sängen tydligt.

Du har sagt att du såg honom sitta grensle...

– Ja, men jag är inte säker på det.

Thomas Bodström fortsätter:

Kan han ha suttit så?

– Ja, men jag är inte säker.

Gick du fel?

– Ja, jag tror det.

Pratade du med honom?

– Nej.

Det var helt klart att det var frågan om en våldtäkt och inte en vanlig tjejraggning, har du sagt i tingsrätten?

– Ja, i och med att flickan var så ung. Det framkom nog i diskussionen.

Vanlig tjejraggning förekommer?

– O ja.

Men det blir man inte så upprörd över?

– Nej.

09.52

Pratade du med barnflickan?

– Nej, hon försvann rätt snabbt från turnén efter det här. Det kanske var av förståeliga skäl.

Pratade du med Maria Lundqvist?

– Alla pratade.

Hur var stämningen?

– Den blev rätt olustig. Ingen visste om turnén skulle fortsätta eller om flickan varit med om det här. Det kändes inte kul.

Du säger att barnflickan försvann?

– Jag hörde inget officiellt om varför utan plötsligt var hon inte med på turnén, men jag förstod att det hängde ihop med det som hände på natten.

Vet du det?

– Nej, det är jag inte säker på.

Alla pratade, säger du. Men vad sägs?

– Maria pratar om det här, Anders pratar om det här.

Vad är teorin?

– Att Tito har förgripit sig på flickan, att det gått överstyr. Alla undrar ju.

Du pratade med Maria Lundqvist, säger hon på samma sätt?

– Hon är väldigt upprörd. Hon visste mer än vad jag visste.

Talades det om polisanmälan?

– Ja, det hörde man i diskussionen.

Hörde du den själv eller var det i andra hand?

– Nej, jag tror vi hörde den allihop. Det var på allas läppar.

”Flickan är mer eller mindre naken”

09.45

Nu fortsätter rättegången med att man ska höra den musiker som under natten på Nötesjö Wärdshus råkade titta in i Tito Beltráns rum.

Åklagare Anna Håkansson börjar:

Hade du arbetat med Tito innan den här turnén?

– Ja, det hade jag.

Minns du barnflickan?

– Ja, jag minns henne.

Vad fick du för intryck av henne?

– Jag trodde hon var mycket yngre, under femton år. En lite osäker, naiv flicka. Hon både såg väldigt ung ut och gav det intrycket.

Vad vet du om händelsen?

– Någon gång efter spelningen så gick jag ut i korridoren för att hämta vatten eller nått. Sedan gick jag tillbaka till vad jag trodde var mitt rum men det var Titos rum. Och därinne ser jag flickan ligga mer eller mindre naken. Jag insåg att jag hade kommit vid fel tillfälle och vänder direkt i dörren.

Hur kommer du in i rummet?

– Jag vet inte. Jag kommer inte ihåg det.

Du ser mycket bar hud, säger du?

– Hon är bar över överkroppen. Hon ligger på mage. Jag hinner uppfatta att hon har väldigt lite på sig.

Hur är det på underkroppen?

– Jag tror hon är bar där med.

Ser du Tito?

– Ja, han står bredvid sängen.

Är det någon som säger något?

– Nej.

Du vänder i dörren?

– Ja.

Hörde du något mer sedan?

– Inte på natten. På morgonen var det en väldig diskussion om Tito och barnflickan. Det pratades om att blåsa av turnén och sparka ut Tito. Det var det vi pratade om i bussen, det som hade hänt på natten. Det var det första som hände vid frukosten. Det var ett allmänt sorl om det här. Alla var upprivna. Sedan var det även diskussion i turnébussen.

Pratade du med någon om detta?

– Jag pratade med musikerkollegorna. Men vi pratade allihop.

Förhör med Robert Wells

09.37

Tomas Nilsson fortsätter att fråga:

Du vet inte om det varit någon våldtäkt eller inte?

– Nej, det stämmer helt.

Du sa att efter Svaneholm var det något som var otroligt på turnén och att Vicky van der Lancken hade tagit Tito i örat för att man inte skulle ha sex med medarbetare.

– Precis.

Men det nämndes inte något med våldtäkt?

– Absolut inte.

Det här med Monica Dahlström-Lannes, är det helt sant?

– Ja, absolut. Jag tycker det var otäckt när hon sa ”han är sjuk, jag ska sätta dit honom”.

Det var ett långt samtal?

– Ja, vi pratade lång tid.

Kan man misstänka att det du sagt i dag påverkats av att du är kompis med Tito?

– Vi har inte pratat med varandra på tre år. Vi har inte haft kontakt och jag kan inte räkna oss som polare, i alla fall inte just nu.

Här bryter häktesvakten in:

– Vi måste ta en paus!

Tito skakar och gråter hejdlöst vid det här laget. Men advokat Tomas Nilsson kör vidare:

– Ta det lugnt, Tito, säger Nilsson.

Sekunderna därefter rasar Tito Beltrán ihop på golvet.

09.28

Thomas Bodström fortsätter att förhöra Wells, det är fortfarande bandet från tingsrätten som spelas upp.

Är det konstigt att Maria Lundqvist höll sitt hedersord och inte berättade?

– Det är lite konstigt att hon inte slog näven i bordet och sa ifrån. Hon borde ha samtalat med tjejens föräldrar så de kunde ha diskuterat polisanmälan eller inte. Om den här flickan har levt med det här i så många år så är det hemskt.

– Jag har följt Tito och vi har turnérat ihop, och Tito är väldigt mycket av allting, sportbilar och tjejer. Jag har svårt att tro...

Men vet du ifall han är skyldig eller inte? frågar Bodström.

– Nej, det kan jag absolut inte veta. Men jag har aldrig sett en sådan sida av honom, säger Wells.

09.24

Fanns det några skäl att hålla undan informationen från dig?

– Att det skulle lagts något lock på, är rent strunprat. De som känner mig vet att det är raka puckar. Vi som åker på turnén är mammor och pappor och har ett moraliskt ansvar. Blir det några problem så åker man ut, det är inget konstigt, berättar Wells.

Sa Vicky van der Lancken att det var barnflickan som Tito skulle varit med?

– Jag minns inte var jag fick höra det. Jag har otroligt svårt att se Tito som en våldtäktsman.

Vad är våldtäkt för dig?

– Det är när man förgriper sig på någon och fullbordar ett samlag.

Tito Beltran i tårar

09.20

Återigen ser Tito Beltrán berörd ut. Tårarna stiger i hans ögon när han hör Robert Wells berätta. Snyftandet i bakgrunden är konstant. Och han börjar återigen att gråta.

Om det hade kommit fram till dig att det skett en våldtäkt, vad hade hänt då? undrar åklagaren.

– Ja, den personen åker ut på en sekund. Det finns ingen turné som skulle acceptera det. Det är så fruktansvärt, för om något sådant har hänt förstår jag inte varför man inte ställer till ett jäkla liv. Ingen artist är oersättlig. Med all respekt för Maria Lundqvist så kan jag absolut inte förstå att hon inte bankade på dörrarna.

Hur hade det påverkat turnén?

– Det är oväsentligt, men material och låtar och artister hade inte varit några problem. Ingen är oersättlig.

09.10

Anna Håkansson frågar om Wells hade något otalt med Maria Lundqvist.

– Under turnén. Absolut inte. Eller det var en gång när Carola åkte till Livets Ord i Uppsala och höll på att missa en spelning som jag svor ve och förbannelse över det, och det hörde Maria Lundqvist. Men det blåste över på en halvtimme.

När hörde du talas om händelsen?

– Dagen efter när vi möts upp i Marstrand så vet jag att något var oroligt. Vicky van der Lancken kom fram till mig och sa att hon nypt Tito i örat. Han ska ha haft någon slags intimt umgänge med någon på turnén. Det bröt mot turnékodexen, men därifrån till att det skulle vara någon våldtäkt har jag inte hört. Om det har pratats efteråt, så tycker jag det är konstigt att ingen pratar med mig, eller ringer mig, det är väldigt konstigt.

Du nämnde Monica Dahlström-Lannes?

– I våras blev jag uppring av Lill Lindfors som sa att en åklagare vill prata mig, och då ringde Monica Dahlström-Lannes upp och presenterade sig som åklagare i sexualbrott. Det var ett rätt långt samtal och jag uppfattade henne som en åklagare. Hon avslutade med att säga, Tito är jätteduktig på att sjunga, men han är sjuk och jag ska sätta dit honom.

Minns du vad hon hette?

– Det var Monica Dahlström-Lannes. Hon presenterade sig som åklagare. Inte som skribent och författare. Det är jag absolut säker på.

09.06

Rättegången börjar med att ljudfilen från förhöret med Robert Wells från tingsrätten spelas upp. Det var under och strax efter förhöret med Wells som Tito Beltrán drabbades av stor sinnesrörelse. I pausen efter förhöret med Wells kollapsade han i rätten. Även den här gången ser Beltran berörd ut. Han sitter och ler lite grann när han hör Wells röst.

Åklagare Anna Håkansson börjar med att be Wells berätta om hur han och Tito känner varandra.

På bandet hör man tydligt hur Tito snyftar och gråter.

FAKTA

Instruktion: Texten uppdateras så att det senaste inlägget publiceras överst. Om du vill följa rättegången i kronologisk ordning, läs nerifrån och upp.