De är fast i helvetet

Mohammed, 10, dog i väntan på att få komma till Sverige

1 av 3 | Foto: UNHCR
OMÄNSKLIGT I flyktinglägret är förhållandena fruktansvärda. 50 grader i skuggan, sandstormar, giftiga ormar och en dånande motorväg bara meter från de enkla tälten. Här lever 923 palestinier.
NYHETER

AL TANF. Flyktingarnas nödrop från helveteslägret i öknen:

– Snälla Sverige skynda er, vi går under.

För fem dagar sedan dog Mohammed, 10, i väntan på resan till Sverige.

Han var bara några veckor från räddningen till ett nytt liv. I skymningen i tisdags promenerade Mohammed Kamal Ibrahim med sin far längs motorvägen i ingenmansland.

Plötsligt kom en bil i hög fart, ingen såg den innan det var för sent.

Mohammed klövs på mitten framför ögonen på sin pappa. Han blev det femte dödsoffret under de två och halvt åren i fångenskap i flyktinglägret Al Tanf på gränsen mellan Syrien och Irak.

Dog i pappas famn

Här levde Mohammed sitt liv med de andra 923 palestinierna som är fångade mellan motorväg 2 och en taggtrådsbefäst betongmur. 361 av flyktingarna är barn.

Lägret är drygt 50 meter brett och 300 meter långt. Tälten av tyg står tätt i sanden intill vägrenen. Tunga lastbilar och jeepar passerar i hög fart på vägen som förbinder Damaskus och Bagdad.

På ena sidan gränsen är det skoningslösa kaoset i det ockuperade Irak, på andra sidan den förtryckande diktaturen i Syrien.

Efter olyckan bar Mohammeds pappa sin sons lemlästade kropp till gränsstationen för att få hjälp, men pojken var bortom räddning. Han dog i sin fars armar.

Skoningslös hetta

Men mitt i sorgen och chocken tog byråkratin över. Palestinierna vägras envist inresa i Syrien och till och med för en begravning krävs skriftliga tillstånd. I tisdags lämnades Mohammeds kropp vid gränsstationen insvept i en filt i avvaktan på pappersexercisen.

Al Tanf ligger mitt i den obarmhärtiga öknen Adiyah ash sham, bebodd endast av ett fåtal beduiner och gränsvakterna. Ändlösa mil av grus, sten och röd sand som de ständiga virvelvindarna drar upp till väldiga sandstormar.

Temperaturen på sommaren når 50 grader i skuggan och på vintern långt under fryspunkten. Flyktingarnas enda skydd mot den skoningslösa omgivningen är några enkla tält. Möjligheterna att sköta sin hygien är mycket begränsad. Toaletterna är gropar i marken som kryllar av farliga insekter, skorpioner och giftormar.

Flockarna med vildhundar driver tillsynes oberörda runt de beväpnade vakterna – fram och tillbaka i det sträva ökenlandskapet. Om nätterna ekar djurens skall.

Från sitt dammiga tält ser Mohammed ba Khouri, 43, på dem med avundsjuk blick.

– De är friare än vi, hundar behöver inga pass, inga visum, säger han.

Tälten brinner

Flyktingarna lagar sin mat på enkla gasspisar inne i tälten och flera gånger har lägret drabbats av bränder som snabbt spridit sig från tält till tält. I ingenmansland finns ingen brandkår och försöken att släcka med dricksvattenflaskor är helt tröstlösa.

– Värst är sandstormarna; himlen mörknar och blir helt gul, sen kommer de heta vindarna som drar upp tältduken. När den röda sanden sveper in blir det omöjligt att se och så svårt

att andas att man nästan kvävs, säger Mohammed ba Khouri via mobiltelefon.

Hjälporganisationer som FN:s flyktingkommissariat UNHCR får med särskilt tillstånd leverera mat och vatten till flyktingarna men journalister släpps inte in. Aftonbladet stoppas vid gränsstationen Al Tanf. Vi hotas att bli gripna av polis om vi inte vänder om.

Torteras

Mutsem Haytla arbetar som skyddsassistent på

FN:s flyktingorgan UNHCR och kan besöka Al Tanf regelbundet.

– Situationen är allvarlig, flyktingarna är mycket traumatiserade. De har förlorat alla sina tillhörigheter. De är offer för våld och tortyr och har familjemedlemmar som mördats. De är dessutom fast i öknen, säger han.

Han var med när en delegation från svenska migrationsmyndigheterna besökte lägret i maj.

– Oj, va de svettades, men det var ett bra team och de blev verkligen rörda av situationen. När de kom skulle de intervjua 100 personer som kunde antas som kvotflyktingar men när de åkte hem hade de utökad det till 160, säger Mutsem Haytla.

Särskilt utsatta

I Sverige har flera kommuner förberett sig på att välkomna palestinierna och bland annat ska Ulricehamn ta emot tre familjer. Migrationsminister Tobias Billström har personligen engagerat sig i Al Tanf-flyktingarnas öde och uppmanat andra länder att också ta emot dem. Palestinier i Irak är extra utsatta enligt Tobias Billström, som besökte Bagdad förra året.

Försöker driva skola

Migrationsverket prioriterade familjer och av de 160 kvotflyktingarna är 74 barn, enligt Mohammad ba Khouris egen statistik. Han själv är en av de som ska få komma till Sverige med sin fru Sanhair och sönerna Alaa, 15, och Mustafa, 13.

Han är ledare för det lägerråd som flyktingarna utsett för att få kontroll på livet i isolering. Bland tälten har de ordnat en egen skola med flyktingar som lärare och i ett annat tält finns en improviserad frisörsalong. Lite längre bort finns en verkstad för lägrets fåtal cyklar.

Lär sig svenska

Efter beskedet om att några av dem ska få komma till Sverige har de börjat öva på svenska språket. En enkel parlör som de fått, lär dem grundläggande fraser.

– Vi är verkligen mycket tacksamma för att Sverige ska hjälpa oss men snälla hälsa din regering att de skyndar sig. Varje dag här är som en livstid. Vi går under i det här vidriga fängelset, säger Mohammed.

I somras fick nio av barnen lämna lägret för att under några dagar besöka ett sommarkollo vid den syriska medelhavskusten. UNHCR hade ordnat fullt med aktiviteter; bad i det kristallblå vattnet, clowner, dans och dagliga fester. Men barnen från Al Tanf blev djupt deprimerade när de fick se allt vad de har missat under sin tid i öknen. Med vetskapen om att de skulle bli tvingade att återvända vägrade många att delta i aktiviteterna.

– Mitt liv är inte lyckligt, jag måste lämna det här sommarkollot genast. Första dagen var jag glad men inte den andra dagen. Vi är inte anpassade för ett lyckligt liv, jag måste förbli stark för vårt hårda liv, sa flickan Naba till en av

UNHCR:s representanter som var med på resan.

Processen att få flyktingarna till Sverige har tagit mer än tre månader, men enligt migrationsverket är det nu UNHCR:s ansvar att ordna transporten. Planerad ankomstdag var den första september.

För sent

Men för Mohammed Kamal Ibrahim blev väntan för lång. På svenska ambassaden i Damaskus ligger hans nyligen utfärdade främlingspass. Det skulle bli hans biljett till friheten.

Men i stället för resan till Sverige begravs han nu i Syrien, ett land som aldrig ville veta av honom.

FAKTA

DE FÖRDRIVS OCH MÖRDAS

Kriget i Irak har drivit fem miljoner människor på flykt. Syrien har tagit emot flest flyktingar och 1,5 miljoner irakier bor i landet, men palestinierna vägras inresa.

Situationen för palestinierna i Irak är mycket svår med mord och förföljelse.

UNHCR, FN:s flyktingkommissariat har tillfrågat samtliga arabländer i regionen men ingen vill ta emot palestinierna som saknar medborgarskap.

Syriska myndigheter letar aktivt upp palestinier i landet och förvisar dem till lägret i ingenmansland.

I lägret Al Waleed på andra sidan gränsen inne i Irak finns ytterligare ett tusental palestinska flyktingar.

Endast Chile, Sverige och Island har hittills förbarmat sig över dem.

924 palestinska flyktingar, varav 361 barn, från Irak hålls fångar i ett helvetesläger på en 50 meter bred grusplätt mellan en motorväg och en betongmur mellan Syrien och Irak. Många har levt här i mer än två år.

Sverige har accepterat att rädda 160 av flyktingarna – men förberedelserna tar tid.

För fem dagar sedan dog 10-årige Mohammed i väntan på resan till Sverige.

Aftonbladet har som en av få tidningar i världen tagit sig fram till lägret i den syriska öknen.

Här är Mattias Carlssons skakande rapport från ett av jordens helveten.