Hittade inte mordplatsen

Therese, 9, skulle köpa godis – försvann efter kioskbesöket

1 av 4 | Foto: Foto: POLISEN
inte samma dna Rekonstruktion av mordet på Gry Storvik i Norge. Den 24-åriga kvinnan blev ihjälslagen 1988. Det fanns sperma i hennes kropp, men dna-profilen stämde inte på Quick.
NYHETER

Therese, 9, satte fötterna i sina rosa mockasiner och gick till kiosken för att köpa godis.

Hon försvann på vägen hem och Thomas Quick tog på sig mordet.

– Quick har manipulerat alla. Det är hårresande, säger Thereses mamma Inger-Lise Johannesen.

Therese Johannesen hade fått 16,50 kronor av sin mormor och morfar. Hon gick till kiosken i stadsdelen Fjell i Drammen och handlade på söndagskvällen den 3 juli 1988. Klockan var runt 19 när hon gick hemifrån. Hon köpte en flaska Coca-Cola och en bit choklad och lade varorna i en plastkasse.

Expediten som gick ut för att röka såg hur Therese gick trapporna ner mot ett parkeringsgarage i anslutning till kiosken. Påsen

hade hon i handen.

Drammen hade drabbats av de kraftigaste skyfallen på tio år, därför var det lite folk ute på gatorna. Vid halv åtta kom två regnskurar. En halvtimme senare larmade mamma Inger-Lise polisen. Therese kom aldrig hem igen.

Trodde på berättelsen

1998 dömdes Quick för mordet på Therese av Hedemora tingsrätt. Då trodde

Inge-Lise Johannesen på den förskräckliga berättelsen om vad han gjort med hennes dotter. Hur flickans sista ord var ”mor, mor” innan hon våldtogs och styckades.

– Då var jag så sjuk och nedbruten. Jag trodde på det polisen sa till mig, säger hon till Aftonbladet.

Men de senaste åren har hon tvivlat på Thomas Quick och i dag tror hon inte alls på hans erkännande.

– Jag såg dokumentären

i söndags och jag är frustrerad och upprörd, säger hon.

Hon menar att norsk

polis måste ta upp fallet igen för att den rätta mördaren ska hittas. Själv har hon redan engagerat en advokat som ska hjälpa henne att sätta press på polisen.

– Det är arrogant om de inte inser att de gjort fel.

”Solklart nonsens”

Döttrarna Elena och Tine är de som fått henne att orka leva vidare. Men för att familjen ska få frid måste kroppen efter Therese hittas.

– Det är solklart att Thomas Quick manipulerat och pratat nonsens.

Quick dömdes år 2000 för mord på två andra unga norskor i Oslotrakten. Gry Storvik, 24, hittades ihjälslagen på en parkeringsplats 1988. Trine Jensen, 17, blev strypt med axelremmen till sin handväska 1981.

FAKTA

Därför dömdes Quick

Minns detaljer

Trots att Therese varit försvunnen i nästan tio år kan Quick återberätta en mängd detaljer som stämmer. Domstolen frågar sig om och i så fall hur det är möjligt. Psykologen och minnesforskaren Christianson backar då upp Quick när han vittnar. Rätten skriver att ”i ljuset av vad Sven-Åke Christianson berättat framstår inte Thomas Quicks förmåga att minnas, som det kan tyckas, tämligen obetydliga detaljer som onormal, utan tvärtom som rimlig.”

Berättar om eksem

Rätten övertygas av att Quick berättat att Therese haft ett böjveckseksem i armvecken. ”Detta har inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne efter det att Thomas Quick omtalat detta.”

Erkännandet får stöd

Domstolen anser att hans erkännande stöds av att han kunnat berätta om ”sakförhållanden som inte kan ha kommit till hans kännedom på annat sätt än genom egna iakttagelser på plats”.

Vägledde till rätt plats

Vid vallningen 1999, 18 år efter Trine Jensens försvinnande, konstaterar domstolen, ”kunde Thomas Quick utan större tvekan vägleda bilen på några meter när ända fram till den plats där hon påträffats”.

Backas upp av minnesexpert

Psykologen och minnesforskaren Sven-Åke Christianson vittnar återigen och backar upp Quick. Han hade nu gjort ett test på tio manliga svensktalande personer som fått läsa tidningsklipp om de norska flickorna. Slutsatsen blev att Quick hade haft tillgång till ”avsevärt fler faktauppgifter än vad som publicerats i tidningarna.”

Källor: Tingsrättens dom, förundersökningsprotokoll, advokat Pelle Svensson, psykiater Ulf Åsgård, tidigare rikskriminalens expert på gärningsmannaprofiler, Jan Olsson, pensionerad kriminalkommissarie med över 30 års erfarenhet av mordutredningar.

Därför kan Quick vara oskyldig

Sa fel kläder

På en rad avgörande punkter har Quick helt fel. Först sa han att flickan var blond – för att senare rätta sig till att hon hade svart hår. Han sa att Therese hade mjukisbyxor när hon i själva verket hade jeanskjol. Han talade både om läderskor och lackskor – men inte mockasiner som hon bar.

Osäker om ärr

Böjveckseksemen var långt ifrån så säkra uppgifter från Quick som det framställdes.

I de första förhören talar Quick om en ”ärrbildning på höger arm”. Han säger sig ha ett minne av att den ”var relativt färsk.”

Ett halvår senare frågar Penttinen:

Du nämner bland annat att hon ska ha någon form av ärrbildning på armen eller armarna, jag minns inte riktigt, utan det är i den regionen av kroppen?

– Ja, svarar Quick.

Vad har du för minne omkring det här idag?

– Nej, det vet jag inte.

Minns du att du har nämnt det?

– Nej, det gör jag inte.

Ett år senare kommer frågan upp igen och Penttinen för nu in Quick på rätt spår:

Jag har ställt frågan tidigare, du nämnde vid den här vallningen att du hade ett minne kring hennes armar, någon form av hudåkomma eller något liknande?

– Ja, har inte sagt att...lite flammiga.

../.../

Är det något som är hastigt övergående eller något som är bestående, är det en sjukdom, eller är det någonting som är en naturlig flammighet just för stunden eller?

– Det vet jag inte, det kan också vara en flammighet för stunden. Det kan också vara någonting som hon har, för det är en tydlig flammighet.

Du visar på ovansidan på din arm nu.

– Ja, svarar Quick,

Är det där du ser det, eller är det över hela armen eller på båda armarna?

– Det är på båda armarna ja, svarar Quick.

Ytterligare ett år senare, den 30 oktober, har detta förbättrats till:

”Therese hade en kraftig hudrodnad med markerad flammighet speciellt då vid armvecken.”

Quick tycks helt ha missat att Therese hade dessa eksem också i knävecken. Detta borde han också sett om han styckat henne som han sagt.

Uppgav fel uppgifter om plånbok

Vid rekonstruktionen framgår att Quick inte alls hittade så bra till platsen där Trine Jensen hittades död. När han väl fått den visad för sig berättade han hur han efter mordet tagit hennes plånbok och sedan kastat iväg den. I själva verket låg plånboken kvar orörd med pengarna kvar.

Dna-profilen stämde inte

Det fanns sperma i Gry Storviks kropp. Dna-profilen stämde inte på Quick. Det sannolika är att sperman kommer från den verklige mördaren.

Gry Storvik var prostituerad. Hon försvann från ett känt prostitutionsstråk. Den man som lämnat spermaspåret är troligen den sista kunden – och mördaren. Den mannen har polisen inte hittat.

Trine Jensen var inte missbrukare eller prostituerad. Men hon försvann bara några kvarter ifrån det område där Gry Storvik försvann.

Båda var strypta och slagna i huvudet. Båda hittades på platser som av polisen var kända som ställen dit prostituerade

åkte med kunder. Detta antyder att det finns ett samband, att det är en och samma mördare.

Mördaren finns sannolikt att söka i kretsen av sexköpare i Oslo, en person med bil och god lokalkännedom.

Therese Johannesen blev sannolikt mördad. Men det finns också uppgifter om att hon blivit bortförd av sin pappa till hans hemland Pakistan. Norsk polis har arbetat med att utreda detta i tysthet men har inte lyckats köra spåret i botten av juridiska skäl. En alternativ teori är att Therese är i livet.