Aftonbladet fällt av Pressens opinionsnämnd

NYHETER

I Aftonbladet skrevs den 7 november 2007 under rubriken ”Chefredaktör stal 700? 000” att tidningen X:s (namnet angavs) chefredaktör A (namnet angavs) hade polisanmälts för ekobrott. Rubriken var satt inom citationstecken. Aftonbladet publicerade även en bild på A.

Det berättades att A, som varit styrelseordförande för den ideella föreningen X och chefredaktör för den tidskrift med samma namn som föreningen gav ut, hade polis­anmälts av sina kolleger i styrelsen, som anklagade honom för att ha tagit 700 000 kronor ur föreningens kassa. Föreningen hade under de senaste åren fått stora bidrag av Allmänna arvsfonden.

Styrelsen hade låtit en oberoende revisor granska ekonomin. Aftonbladet återgav revisionsrapportens kritiska synpunkter. A ägde ett bolag som gjort omfattande affärer med föreningen. Bland transaktionerna fann revisorn en rad kvitton som han ­benämnde som ”rörelsefrämmande kostnader”. Aftonbladet citerade kassören som bl.a. uppgav att det inte bara var pengar som saknades utan även saker såsom datorer, skrivare, mattor, hemelektronik och möbler.

Aftonbladet tillade att A var i färd med att bygga ett hus i Y:s (ett ortsnamn) skärgård. Tidningen publicerade en bild på det halvfärdiga ­huset. Bildtexten löd: Köpte verktyg A (namnet) bygger ett hus i Y:s (ortsnamnet) skärgård. Han misstänks ha låtit föreningen X (namnet) betala en del av byggkostnaderna. Själv förnekar han allting. ”Man har gått bakom ryggen på mig hela tiden”, ­säger han.

A uttalade i artikeln att han bestämt förnekade att han skulle ha använt föreningens pengar till byggmaterial eller till möbler eller andra privata saker. Han sa även att han misstänkte att det var någon form av odemokratiska krafter som agerade.

A anmälde publiceringen till Allmänhetens Press­ombudsman (PO). Han anförde att han kände sig kränkt och förtalad av att bli utpekad som brottslig, av att bli avbildad och namngiven och av att hans familjs hus tjänat som illustration till artikeln. Han var varken åtalad eller dömd. Uppgifterna härstammade från hans antagonister i den maktstrid han var invecklad i inom föreningen. A kritiserade Aftonbladet för att tidningen inte hade beaktat möjligheten av att polisanmälningen kunde ha som enda syfte att skada honom.

A ansåg att han i artikeln ­inte hade fått bemöta de anklagelser som riktades mot honom tillräckligt. Han hade krävt omedelbar rättelse och genmäle.

I yttrande till PO framhöll Aftonbladet att de misstankar om ekonomiska oegentlig­heter som den anmälda artikeln tog upp var av uppenbart allmänintresse. Medlen som det var frågan om härrörde från Allmänna arvsfonden och A uppträdde själv i offentligheten som granskare i populära TV-program. Mot den bakgrunden var det motiverat att namnge A i samband med polisanmälan och även att publicera bilden på chef­redaktören.

Beträffande den sakliga grunden för misstankarna påpekade Aftonbladet att en utomstående revisor hade granskat ekonomin hos ­föreningen. Revisionen visade en rad brister, bland annat att stora summor pengar förts över till A:s privata bankkonto.

Att publicera bilden på A:s husbygge hade inte varit självklart. Avgörande för beslutet blev att stora belopp av det som revisorn angav som ­rörelsefrämmande kostnader misstänktes ha använts till bygget. Aftonbladet hade avsiktligt avstått från att ange i vilken ort huset byggdes. A hade fått bemöta de anklagelser som riktades mot honom i ursprungsartikeln. Krav om rättelse av specifik sakuppgift hade inte riktats till tidningen.

PO ansåg inte att tidningen borde klandras utan avskrev ärendet. Skälen var följande:

En tumregel inom press­etiken säger att man som ansvarig utgivare ska vara försiktig med att publicera polisanmälningar därför att sådana inte kan tas till intäkt för att brottsmisstankar mot någon person är befogade.

När en hel styrelse i en ideell förening polisanmäler sin ordförande för misstänkt ekonomiska brottslighet, är ­detta naturligtvis uppseendeväckande. När den ideella föreningen uppbär medel från Allmänna arvsfonden och den misstänkte dessutom innehar en position i offentligheten som samhällsgranskande journalist blir fallet inte mindre intressant. När en tidning dessutom får i sin hand dokument som visar att misstankarna inte kan avfärdas som grundlösa, äger historien uppenbart allmänintresse.

Alltså finns enligt min mening i detta fall ingenting att invända mot att Aftonbladet publicerade uppgifterna om polisanmälan mot A. Mot bakgrund av ovanstående finns heller ingenting att invända mot att A namngavs och att bild på honom publicerades i det sammanhang han hade ­varit verksam. Till saken hör att A gavs tillfälle till samtidigt bemötande.

Anmälaren gör gällande att polisanmälan är en produkt av intrigmakares smutskastningsbehov sedan en konflikt blossat upp på tidningen X. Om eventuella intriger kan jag inte ha någon uppfattning. Vad jag dock kan utläsa ur handlingarna är att en auktoriserad revisions­byrå i sin rapport har funnit en kaotisk ekonomi på X där pengar från X:s kassa samt utbetalningar från X har hamnat på A:s privata bank­konto.

Därmed anser jag att Aftonbladet har haft fog för allt det väsentliga i sin artikel. Återstår frågan om tidningen har gått för långt i sitt språkbruk där man talar om stöld samt i sitt sätt att behandla misstankarna mot A som gjorde gällande att pengar från X har gått till dennes privata husbygge.

Rubriken som talar om att en chefredaktör stal 700?000 kronor är hård men citationstecknen indikerar att det är frågan om ett påstående, inte ett faktum. Misstankarna om vart de omdiskuterade pengarna har tagit vägen framkommer i ett bemötande från A där han förnekar att han finansierat husbygget med medel från X.

Det var inte särskilt väl­betänkt av Aftonbladet att ­publicera bilden på det halvfärdiga huset. Dels därför att publiceringen förstärker de obevisade hypoteserna om att A skulle ha finansierat husbygget med medel från X. Dels för att bilder på folks hem berör den privata sfären på ett sätt som ofta är onödigt.

Jag är dock beredd att godta denna publicering. Dels därför att huset av allt att döma spelar en roll i misstankarna mot A som omedelbart fick tillbakavisa dem i artikeln. Dels för att bilden på huset inte visar något färdigt hem utan ett bygge. Det var namngivningen av A, inte bilden på bygget, som upplyste byggjobbare och andra om vad A hade råkat ut för.

Aftonbladet var enligt min mening inte skyldigt att publicera A:s krav på rättelser eftersom hans långa inlaga inte innehöll andra sakuppgifter än dem tidningen hade publicerat. I stället hade A ägnat sig åt förklaringar och förnekanden som inte gick in på revisionsrapportens fynd på vilka tidningen hade byggt sin artikel.

Min sammanfattande bedömning blir att Aftonbladet har haft grund för sin publicitet kring A och att det obehag den vållat honom är något han med hänsyn till sin offentliga roll och allvaret i den ekonomiska oredan runt X måste stå ut med.

A överklagade PO:s beslut till Pressens Opinionsnämnd och anförde bl.a. att tidningen hade utelämnat hans redo­görelse för att utbetalningarna till hans privata bankkonto utgjordes av hans lön för anställningen och ersättning för kostnader för föreningens räkning.

Pressens Opinionsnämnd ansåg att tidningen skulle klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed. Skälen var följande:

Som PO uttalat var det av allmänintresse att A polis­anmälts för ekonomiska oegentligheter i den ideella förening som han arbetade i. Det fanns även anledning för tidningen att redogöra för innehållet i revisionsrapporten. På grund av A:s offentliga position var det befogat att namnge honom i sammanhanget.

Artikeln bestod emellertid i stor utsträckning av ett återgivande av anklagelser mot A som gick utöver vad som framgick av revisionsrapporten. Detta gällde till exempel bildtexten, där det angavs att A misstänktes ha låtit föreningen betala en del av byggkostnaderna för sitt hus, och den kategoriskt formulerade rubriken Chef­redaktör stal 700?000. Rubriken var visserligen satt inom citationstecken, men det framgick inte varifrån citatet hade hämtats. Enligt nämndens mening förstärktes påståendena om att A begått oegentligheter i samband med husbygget genom att bilden på bygget togs in. Visserligen återgav tidningen A:s uppgifter om att han förnekade anklagelserna och gjorde gällande att personer inom föreningen gick bakom ryggen på honom. Detta förtog dock inte intrycket av publiceringen som en kompakt ­anklagelse mot honom.

Enligt nämndens uppfattning har A genom publiceringen förorsakats en oacceptabel publicitetsskada.

Beslutet i dess helhet finns tillgängligt på PO:s och Pressens Opinionsnämnds hemsida.