Hon skulle dö värdigt

När allt hopp var ute samlades de ansvariga läkarna för ett samråd. De diskuterade tillståndet fram och tillbaka och samtalade med de anhöriga. Efter en stunds allvarliga överläggningar fattade de ett beslut som de tagit många gånger förut. Det noterades i journalen.

Sen dämpade personalen belysningen i det annars hektiska intensivvårdsrummet.

Kring patienten skapades en lugn vrå. Slangarna från respiratorn kopplades ur och onödig utrustning flyttades undan.

Det 15 veckor gamla flickebarnet skulle nu sakta få dö, med värdighet.

Hon fick en rad mediciner för att lindra smärtor och för att dämpa den andnöd som uppstår när lungorna för första gången på länge ska andas själva.

Med dos efter dos av läkemedlen morfin och Tiopental balanserades barnet mellan djup sömn och medvetslöshet. Mängden noterades i journalen allteftersom.

Levde i sju timmar

Under noggrann övervakning av sköterskor och läkare levde barnet i ytterligare sju timmar. Om hennes anhöriga var närvarande vill läkarna inte uppge, med hänsyn till föräldrarna och med tanke på polisutredningen.

Sen dog flickan. En naturlig konsekvens av den avslutade behandlingen, menar läkarkåren. Till följd av en avsiktlig överdosering, menar åklagaren.

– När allting är prövat och det enda som finns kvar är en enda lång smärtsam förnedring, då kommer den tidpunkt när vi bestämmer att vi inte ska fortsätta den plågsamma behandlingen. Den kanske förlänger patientens liv lite grann, men också lidandet, säger Stefan Engqvist, chefsläkare på Karolinska Universitetssjukhuset.

Han har svårt att förstå anklagelserna mot sin kollega. Han har granskat alla sjukhusets journaler och pratat med läkarna som arbetade under den ödesdigra dagen, den 20 september i fjol.

Ingenstans har han hittat något som tyder på brott. I stället menar han att läkarna utförde sitt arbete exemplariskt.

– Läkaryrkets värdegrund är att i första hand bota, i andra hand lindra och om inte det går, trösta. Det finns inte en läkare i världen som skulle avstå att ge smärtlindring till en patient som har ont – och när allt hopp är ute, säger Stefan Engqvist.

25-årig karriär

Den dråpanklagade läkaren är en av de mest erfarna i landet, en auktoritet inom narkosbehandling. Vid flera tillfällen under sin 25-åriga karriär har hon hanterat liknande situationer. Vart tredje av alla extremt tidigt födda barn dör.

Enligt Stefan Engqvist har hon fattat samma beslut många gånger förr. Hon var inte heller ensam om avgörandet.

– Det är alltid två eller flera ansvariga läkare som för ett samtal om detta. Om patienten kan delta i diskussionen så gör han det och annars talar man med anhöriga, säger Stefan Engqvist.

”Direkt dödande”

Kammaråklagare Elisabeth Brandt, som driver förundersökningen mot läkaren, menar att misstankarna inte har med beslutet att stänga av respiratorn att göra.

– Det här gäller inte avbrytande av vård och det gäller inte heller att ge läkemedel för att mildra ångest eller mildra smärta.

Utan läkaren har, menar jag, avsiktligt gett barnet läkemedel i en sådan omfattning att det var direkt dödande, säger Elisabeth Brandt.

Hon har nu till på fredag på sig att hitta nya bevis och stärka misstankarna mot läkaren som sitter häktad i en cell på Kronobergshäktet.

I morgon ska en undersköterska som närvarade vid dödstillfället höras av polisens utredare.

– Hon är precis som alla andra chockad och minst sagt förvånad över de anklagelser som finns. Hon ser fram emot att få berätta det hon vet, säger kvinnans juridiska ombud advokat Michael Lindén.

Undersköterskan är fortfarande i tjänst, men stämningen bland personalen på Astrid Lindgrens barnsjukhus är upprörd. Många är chockade över anklagelserna och det sätt som läkaren greps inför kollegor och patienter.

Chefsläkare Stefan Engqvist är övertygad om sin läkares oskuld. Men skulle hon dömas kan det, enligt honom, få omfattande konsekvenser.

– Det skulle omöjliggöra modern sjukvård. Vi skulle tvingas bygga om våra sjukhus till förvaringsplatser för en massa människor som lever meningslösa liv.

– Vi har blivit så enastående duktiga och försöker in i det sista. Det är då vi skapar den här typen av situationer med ett barn som verkligen är bortom allt hopp, säger Stefan Engqvist.

Oddsen emot sig

Den lilla flickan hade redan från början alla odds mot sig.

Hon föddes på kvällen den 3 juni i fjol. Det var i 25:e graviditetsveckan, tre månader för tidigt. Mamman hade redan före födseln haft problem med sjukvården och under det första dygnet förväxlade nattpersonalen två sorters saltdropp.

Den lilla flickan, som bara vägde 850 gram, fick mycket allvarliga hjärn-skador. Varje dag blev en kamp för att hålla barnet vid liv.

Först efter två veckor tilläts modern för första gången hålla sin dotter i famnen.

I början av september fick flickan lämna sjukhuset.

Men redan en veckasenare var hon tillbaka, svårt sjuk. Den 20 september dog den lilla flickan, 109 dagar gammal.