JUST NU: Följ rättegången

här förs 50-åringen in i rätten Rättegången mot 50-åringen började på onsdagen i Karlskrona.
Foto: Paul Madej/Scanpix
här förs 50-åringen in i rätten Rättegången mot 50-åringen började på onsdagen i Karlskrona.
NYHETER

KARLSKRONA. I dag inleddes rättegången mot den 50-årige pappan som anklagas för mord och mordförsök efter händelserna i Rödeby den 6 oktober i fjol.

Aftonbladet.se:s Robert Triches rapporterar direkt från rättegången.

17.58 – Jag har aldrig gjort en människa illa i hela mitt liv och har aldrig kunnat tänka mig det heller. Jag drabbades bara av en sådan otrolig panik.

När du ser pojkarna som ligger på gräsmattan, vet du vilka det är? undrar rättens ordförande.

– Nej, jag har ingen aning om det. Tanken har slagit mig att det lika väl kunde varit XX (sonen) och hans kompis som jag kunde skjutit om de råkat vara ute på gräsmattan, säger 50-åringen.

Därefter avslutas rättegångsdagen. Förhöret med 50-åringen fortsätter på fredag.

17.48 Han berättar att han får fruktansvärd ångest och dricker mer whisky.

– Jag minns inte så mycket av samtalet med SOS. Jag minns att något av barnen kommer in i huset och säger att den ena av pojkarna är död.

– Jag mår så illa när jag förstår att jag har skjutit så jag måste springa ifrån och kräkas.

Han ber dottern att sätta in bössan i vapenskåpet.

När polisen kommer till gården blir han ombedd att gå ut baklänges. Han minns att polisen satte handklovar på honom. Sedan gled han in i ett slags chocktillstånd, berättar han.

– Jag minns inte vad som sades i polisförhören. Det har jag fått läsa mig till i efterhand.

17.43 Istället tar han fram sin hagelbössa.

– Jag minns inte att jag laddade eller tog på mig mitt patronbälte. Jag kommer ut på trappen och där står pojkarna.

– Då slår det över alldeles och jag börjar skjuta. Det brister alldeles för mig där.

Han berättar att i pressade situationer så händer det att han inte hör vad folk säger till honom.

– Då måste jag koncentrera mig för att höra. Annars går det inte.

Det sista klara minnet är att han slänger upp bössan på axeln.

– Jag hör att det smäller, men jag kan inte koppla det till någon minnesbild.

När han berättar att han kommer till sans och ser pojkarna ligga på gräsmattan bryter han ihop. Tårarna strömmar och rösten brister.

Även hans anhöriga i rättssalen gråter. Men 50-åringen samlar sig och berättar vidare:

17.38 – Jag slumrade till men jag vaknade upp och gick på toaletten.

Därinne hör han sonen prata i telefonen utanför.

– Jag hör något som jag uppfattar som att någon ska döda honom. Hjärtat far upp i halsgropen på mig och genast kommer jag att tänka på 17-åringen. Jag trodde att han var farlig.

Han hör sonens kamrat skrika i panik:

”Helvete, de står här ute hela gänget”

– Jag tittar ut och ser att det är fullt med folk. Jag fick panik och trodde att de skulle döda barnen. Jag tänker bara att jag måste få bort dem. Efter det har jag inga klara minnesbilder. Jag har bara som stillbilder i huvudet. Allt är suddigt. Det första minnet jag har är att jag står vid vapenskåpet och försöker ladda min älgstudsare men händerna skakar så det går inte.

17.25 Tingsrätten fattar beslut att fortsätta rättegångsdagen med förhör av 50-åringen.

Han är mycket berörd och skakar när han med egna ord berättar om dagen allt hände.

– Jag brukar få stark ångest men på dagarna försöker jag hålla det under kotnroll utan mediciner, säger han.

Han berättar också att han försökte veta så lite som möjligt om trakasserierna från ungdomarna.

– Jag är sådan att jag försöker trycka ifrån mig allt sådant där.

Den här kvällen mådde han dåligt och drack några klunkar whisky för att få ner ångesten och sedan gick han och lade sig.

17.00 Mot slutet av den långa rättegångsdagen ser 50-åringen helt slut ut. Han skakar och har svårt att sitta stilla. När 17-åringen berättar hur stressad och nervös 50-åringen hade verkat när han stod och fumlade med geväret utanför sitt hus tittar 50-åringen upp och bort mot 17-åringen som han sköt för lite drygt tre månader sedan.

Trots sitt uppenbart dåliga skick, ber 50-åringen att få bli förhörd i dag.

– Jag vill gärna ha det gjort i dag, säger han.

Detta motsätter sig dock åklagaren å det bestämdaste.

– Det har varit en lång dag och förhöret med 50-åringen är viktigt. Det måste vi fortsätta med på fredag.

Rätten överlägger enskilt om hur man ska göra.

16. 51 17-åringen erkänner också att han ringde två samtal upp till gården tidigare på kvällen och talade med sonen.

Vad sa du då?

– Det minns jag inte.

Sonen har sagt att han hotades till livet?

– Det är möjligt att jag sa något sådant, men det minns jag inte.

Kan du förstå att han blev rädd? undrar Wahlestedt.

– Ja.

Vad vet du om 50-åringen?

– Inget, förutom att han är far i familjen.

Visste du något om att han hade psykiska bekymmer?

– Nej.

Och killen som hade slagit dig, visste du något om honom?

– Nej.

16.41 Varför ställde ni mopederna nästan en kilometer bort? undrar Vidar Wahlestedt.

– Vi ville inte att de skulle höra när vi kom, svarar 17-åringen.

Men ni skulle ju bara prata, sa du ju?

– Ja.

Så vad var det då för mening med att ställa mopederna så långt borta då?

– Jag vet inte.

Det måste du väl veta?

– De skulle inte höra oss.

Vad skulle du med vedträt till?

– Jag skulle väl skrämmas lite, svarar 17-åringen mycket kort.

16.33 Vad hade du för uppfattning om familjen? undrar 50-åringens advokat Vidar Wahlestedt.

– Inget...

Varför gav ni er på just den här familjen?

– Vet inte?

Du vet att sonen i familjen är förståndshandikappad? Var det därför? undrade Wahlestedt.

– Ja, kanske lite.

17-åringen erkänner att han var den som tillsammans med en kompis sprejade ner familjens bil julen 2006.

Varför gjorde ni det? undrar Wahlestedt.

– Jag vet inte.

16.26 17–åringen har bara sporadiska minnesbilder efter skotten föll. Vid ett tillfälle är sonens kamrat framme hos honom där han ligger på marken och säger "nu är du inte så kaxig längre, va", säger 17-åringen i rätten.

– Sedan hör jag när polisen kommer. Men så minns jag inget mer.

Hur mår du i dag? frågar hans advokat.

– Inte bra.

Kunde du titta på bilderna på Simon?

– Nej.

Nu i efterhand, har du tänkt på händelsen igen?

– Ja.

Hur har det påverkat dig? undrar advokaten.

– Jag har lite svårt att sova. Jag äter smärtstillande på kvällen.

16.14 Hur verkade 50-åringen? undrade åklagaren.

– Han var uppspelt och verkade inte veta vad han gjorde. Han var stressad. Han höll på och pillade med geväret när jag pratade med honom.

Kommer du ihåg vad du kände?

– Jag blev ju rädd.

Var det därför du gick?

– Ja.

Var stod Simon?

– Han stod någon meter bakom mig.

Första skottet träffade 17-åringen. Sedan uppfattar han hur Simon Söderberg också blir skjuten.

Hör du om Simon säger något, undrar åklagaren.

– Jag hör att han skriker "hjälp" eller "skjut inte".

16.10 Hur mycket hade du druckit den här kvällen? undrade åklagaren.

– Öl.

Hur mycket då?

– Det kommer jag inte ihåg. Men jag visste vad jag gjorde, svarar 17-åringen.

16.07 Varför åkte ni ut till gården? undrade åklagaren.

– Det var för att ta reda på vem det var som slagit mig i huvudet tidigare på kvällen, svarade 17-åringen.

Skulle du hämnas? undrade åklagaren.

– Nej, jag ville bara veta och kanske polisanmäla honom.

Fick du veta vem det var?

– Nej inte på kvällen. Nu vet jag det.

Visste du vilken koppling han hade till familjen?

– Jag fick veta det i efterhand. Att det var en kille som var tillsammans med en av döttrarna.

Varför var ni så många som åkte upp till gården?

– Det var ifall något skulle hända.

16.03 – Vi busringde och var inne på internet och skrev lite grejor. Sedan när det hållit på några veckor ringde polisen och då slutade vi upp med det. Men nu i höst började det igen.

17-åringen förklarade det med att han hotats av sonens kamrat.

– Det var då det startade igen, säger 17-åringen.

Om kvällen den 6 oktober säger han:

– Jag tog en vedpinne och går med Simon upp till dörren. Simon stod nedanför. 50-åringen stod utanför och laddade bössan.

– När han hade skjutit mig sköt han mot Simon. Då blev jag rädd, sammanfattade 17-åringen helt kort.

15.40 – Det har gjorts flera polisanmälningar som tyvärr inte lett någonstans. 17-åringen har varit inblandad i flera av dessa anmälningar, om inte alla, säger advokaten. Som åklagaren sa så var 17-åringen också anförare på kvällen för händelserna.

15.36 Familjen har under flera års tid trakasserats av mopedungdomarna, berättar Wahlestedt. Familjens bil har blivit förstörd. Man har lagt ut telefonnummer och smädat familjemedlemmar på internet. Det har också handlat om grova sexuella anspelningar av olika slag. En bekant till familjen har uppmanats att sluta umgås med dem för handikappade " ska utrotas från jordens yta". Brevlådan har förstörts och post har försvunnit.

– Sonen i familjen har mobbats och hans moped har vandaliserats.

15.28 Innan förhöret med 17-åringen kommenterar 50-åringens advokat Vidar Wahlestedt åklagarens påstående att 50-åringen handlat med berått mod.

– Allt tyder på att min klient hastigt har hamnat i en extrem stressituation där han var helt övertygad om att hans son och dennes kamrat svävade i absolut livsfara. Hans uppsåt var inte att döda. Han ville rädda sin son ur faran och "rensa gräsmattan", som han säger.

50-åringens minnen i övrigt från natten den 6 oktober är mycket fragmentariska.

15.18 17-åringens målsägarbiträde berättar för rätten att hans klient mår dåligt sedan händelsen.

– Han är rädd, och har samtidigt svårt att minnas. Han kommer att få tillfälle att berätta mer själv senare.

Fysiskt är han fortfarande inte återställd. Han har stora ärr på sin kropp och går med stomipåse på magen. Förhoppningen är att han ska kunna bli helt fysiskt återställd, men det är osäkert.

17-åringens föräldrar mår också psykiskt dåligt sedan händelsen, säger advokaten.

Nu fortsätter rättegången med förhör av 17-åringen.

15.07 Avslutningsvis på sin genomgång visar Clevenhult figurantbilder där skottvinkeln stämmer överens med hur det sista och direkt dödande skotten tog i Simon Söderberg. Figuranten står på knä. Skytten – 50-åringen – står snett till höger framför honom på en meters avstånd.

14.49 När åklagaren efter en kort paus läser ur obduktionsprotokollet av Simon Söderberg sjunker huvudet ännu djupare ner mellan 50-åringens axlar. Bevisningen är viktig för att styrka åklagarens påstående om att 50-åringen mer eller mindre avrättat 15-åringen. Det sista skottet sitter i bröstet och skottkanalen går i cirka 45 graders vinkel neråt genom kroppen. Skottet trasade sönder Simon Söderbergs lungor och orsakade överhuvudtaget massiva inre skador, framgår det av obduktionen.

14.39 Tommy Clevenhult sa till TT efter den första längre pausen att han tror att rättegången kommer att pågå längre än de fem och en halv dagar som domstolen har planerat.

Han avslöjade att den har föregåtts av åtskilliga hot från båda sidor, senast i tisdags. Även Clevenhult själv har utsatts för hot och fått sin privata bil vandaliserad.

Chefsåklagaren tvivlar inte på att 50-åringen fälls för mord. Men han har inte bestämt sig för vilket straff han kommer att yrka.

– Jag kan mycket väl yrka fängelsestraff med hänvisning till fallet Mattias Flinck, säger han till TT.

14.13 Åklagaren visar bilder på och beskriver de skador som 17-åringen fick. Han sköts först i baksidan av låret och skinkan, men de skador som uppstod då var inte livshotande. Det andra skottet trängde dock in i hans rygg och hagelsvärmen trängde rakt igenom hans kropp och lade sig i buken. Mjälten trasades sönder, liksom en del av grovtarmen. Skadorna var livshotande men han räddades till livet av att han snabbt kom under vård.

Under tiden följer 17-åringen intresserat med i vad som sägs.

14.04 Lagman Pia Johansson frågar 17-åringen och 50-åringen om de klarar en stund till av åklagarens genomgång. 17-åringen nickar bifall. 50-åringen förklarar med en gest mot huvudet att han har "stängt av".

– Jag har inte hört så mycket av det som sagts. Men jag har läst det tidigare, säger han med tunn röst och tillägger att han orkar en stund till.

13.50 Åklagaren avslöjar att vapnet, det bockhagelgevär som 50-åringen sköt med, kommer att visas upp i rättssalen senare.

– Vi kommer visa hur det fungerar med omladdning och så vidare, säger han under sin genomgång.

13.44 Simon Söderbergs mamma och pappa finns på plats i rättssalen. När åklagaren ingående beskriver de massiva skador som deras son fick när han sköts tittar de ner i golvet. De sitter placerade precis vid skärmen där åklagaren visar vissa bilder. Men de tittar bort och vill inte se på.

13.30 Åklagare Tommy Clevenhult läser högt ur polisens protokoll från brottsplatsundersökningen. Blodspår visar hur Simon Söderberg linkat iväg efter att ha blivit skjuten.

Spåren leder fram till den plats där det tredje och direkt dödande skottet föll. Att Simon sköts – avrättades, med åklagarens ord – på nära håll bevisas enligt åklgaren bland annat av att en del av det sista hagelskottets förladdning satt fast i ingångshålet i Simons kropp.

13.19 Efter lunch fortsätter åklagaren att utveckla åtalet och gå igenom händelseförloppet under lördagen den 6 oktober.

11.55 Förhandlingarna avbryts för lunch. Återupptas igen klockan 13.00.

11.29 Hittills under rättegången och under tiden som samtalet till SOS spelas upp i rättssalen sitter 17-åringen och tittar stint ner i bordet framför sig. Efter att han sköts den 6 oktober låg han en månad på sjukhus. Hagelsvärmen som gick in i hans rygg och fastnade i hans buk trasade bland annat sönder hans mjälte.

11.11 Härefter spelar åklagaren upp den halvtimmeslånga inspelningen av samtalet när sonen i familjen ringer till SOS Alarm. När sonen berättar för operatören att "pappa sköt dem", darrar händerna våldsamt på 50-åringen. Han torkar tårarna från sitt ansikte. Han tittar ner i bordet framför sig och skakar på huvudet.

11.01 Det framgår att åklagaren menar att 50-åringen laddat om överpipan i bockhagelgeväret två gånger. Det är i huvudsak därför han åtalar för mord och mordförsök.

– I det läget kan det inte ha förelegat något nödvärn på något sätt.

10.57 Pappan plockar ut en älgstudsare från sitt vapenskåp, men han är så nervös att han inte förmår ladda det, säger åklagaren.

– Istället tar han ett av sina två hagelgevär och ett patronbälte. Sedan fäller han ihop geväret, öppnar dörren och går ut.

Där ute står ungdomarna.

17-åringen försöker tilltala 50-åringen.

– Mer hinner inte sägas, sedan smäller det, säger Clevenhult. Han skjuter två skott direkt.

Det första skotten tar i Simon Söderbergs vänstra arm.

50-åringen laddar om ett skott som han skjuter mot den flyende 17-åringen. Det träffar i ryggen på tre meters håll. 17-åringen faller pladask.

Samtidigt har Simon Söderberg kommit till utkanten på gårdsplanen. 50-åringen laddar om med ett skott och springer ikapp Söderberg.

– På en meters håll avlossar han skottet i bröstet på Söderberg, påstår åklagaren. Simon Söderberg dör direkt. Det är en ren avrättning.

Enligt rättsläkarrapporten avlossades det sista skottet snett uppifrån.

– Antingen satt Simon ner eller stod på knä när det sista skottet gick.

10.46 Åklagaren utvecklar åtalet:

– Någon gång vid halv ett-tiden på natten fattar gänget det ödesdigra beslutet att åka upp till gården. De åker tre personer på varje moped, säger Clevenhult.

När de kommer fram lämnar de först sina mopeder några hundra meter från gården. En av ungdomarna har med sig ett basebollträ.

– 17-åringen har den ledande rollen. Det är han som har triggat gänget till att ge sig upp till gården.

Alla sex går upp mot huset. 17-åringen och Simon Söderberg går först.

10.40 Genom sin advokat Vidar Wahlstedt erkänner 50-åringen att han dödade Simon, men förnekar att han hade uppsåt att döda. Detsamma gäller det påstådda mordförsöket. 50-åringen erkänner i sak, men förnekar att han hade uppsåt.

Mannen sitter lugn med en stödperson från Röda Korset vid sin sida.

10.31 Åklagare Tommy Clevenhult går igenom gärningsbeskrivningen. Han menar att 50-åringen mördade Simon Söderberg med berått mod och därför gjort sig skyldig till mord. På den andra åtalspunkten säger Clevenhult att 50-åringen också försökte döda 17-åringen med berått mod. Åtalet gäller därför försök till mord.

10.19 På grund av att alla åhörare och mediarepresentanter visiterades så blev rättegången något försenad. Nu har lagman Pia Johansson förklarat den för öppen. Hon inledde med att säga några ord om de rigorösa säkerhetsåtgärderna.

– Det är viktigt att alla ska kunna få komma till tals utan att störas på något sätt. Ingen ska behöva känna sig kränkt, säger hon.